Vi satt i början av sommaren och försökte klura på hur vi skulle aktivera oss i år. Vad kan man som familj hitta på tillsammans, som ALLA skulle vilja vara med på? Mountainbikes blev svaret och förra veckan levererades fyra nya cyklar till vår dörr.
Nu har det visserligen bara gått en vecka och man har bara gjort en handfull cykelturer, men det känns helt klart som det bästa av två världar. Man får natur, träning, spänning och tid tillsammans.
(man får smuts, svett och lera också men det är en annan historia) 🙂
Hittills är pojkarna modigast i gruppen och ligger framför mig och dottern som väntar in varandra, cyklar långsamt, skriker i nedförsbackar och svär åt alla hinder som finns i skogen.
Och trots att jag tillhör den som rör mig mest i familjen är jag nog också den som får utmärkelsen att ha sämst kondis. Det är ett himla flåsande genom skogen.
Men sen är man äntligen hemma. Kroppen är mör men sinnet är glatt och man frågar gruppen, när kör vi igen?
