Veckan som går har varit en riktigt skit vecka. Eller egentligen inte alls, men det har känts så. Det har inte hänt någonting och kanske är det det som är problemet. Jag har känt mig rastlös, gnällig, omotiverad, motvillig och sur. Helt utan anledning. En sådan där vecka man bara vill dra täcken över huvudet och se den segla förbi.
Som jag längtade efter helgen! Men nu är den också förbi. Den har gått så mega fort och fast att jag egentligen inte hade ett dyft inplanerat satt jag knappt ner en enda gång. Suck, så det kan bli. Men nu är i alla fall en ny vecka igång. Jag ska se till att försöka göra den bättre.
Denna vecka har jag mer att göra både under arbetet och på kvällstid vilket känns skönt. Rastlösheten är som en tickande bomb för mig och när jag har som minst att göra kommer utmattningskänslorna. Jag vet att det är den där väntan som river och skär i mig. Om det är något jag avskyr så är det ju att vänta. När fastighetsägaren frågade när jag ville ha lokalen och min man svarade att det räckte med 1 december innan jag ens hade öppnat mun, så ville jag bara stampa honom på foten, hårt. Jag hade tvärtom tänkt att säga; ge mig nycklarna NU. Men inte då, jag håller mig i…och väntar.
Jag känner verkligen att jag räknar ner, både mot lokal, nytt år där studierna går mot handledning och till mina möten med Malin så att jag kommer få en tydligare ram runt den nya delen av mitt företag. Ideér sprutar ur öronen på mig just nu. Gör det till och med svårt att sova. Popcornmaskinen i huvudet i full gång och jag hinner inte tömma den innan den börjar poppa nytt.
Jag älskar egentligen den delen, när det sprutar företagsideér, men inte just nu, när man inte kan förverkliga dem och har massa annat framför sig. Men jag har mycket att se fram emot, längtar efter att få sätta mig ner och skriva mina mål och önskningar för nästa år. För det är först då de kan bli verkliga, på riktigt.
Önskar dig en fin vecka!