Att våga drömma
Jag har alltid sett mig som en drömmare. Både i barn- och ungdomsåren minns jag att jag ofta drömde mig bort. Ofta handlade det om det där huset i skogen eller om alla de där djuren jag ville ha.
Jag är fortfarande likadan, men idag drömmer jag om frihet, tid, det där företaget som låter mig leva det liv jag vill. Jag drömmer om friska barn, om ett lugnt och tillfredställande liv.
Jag kräver inte mycket egentligen. Strävar varken efter utlandsresor eller ett slott. Allt jag vill ha är trygghet. Det har alltid legat som nr 1 på min drömlista. Kanske för att det är det svåraste att nå?
Det jag skulle berätta om egentligen var min drömbok där jag skriver ner alla mina företagsdrömmar och ideér. Sånt där som annars bara får plats inuti. Här samlar jag både bilder, färger, ord och tankar.
Ibland tänker jag att det viktigaste kanske bara är att hålla de där drömmarna vid liv. Att det många gånger är våra drömmar som tar oss framåt, gör oss levande och lyckliga (eller i alla fall är det så för mig).
Jag blir både ledsen och oförstående när jag möter människor utan drömmar och mål. För hur kan man andas utan luft? För mig är drömmarna luften under mina vingar, de som ger mig både syre och fart. Det viktigaste är egentligen inte att nå dem. Utan bara att äga dem. Göra dem till sina egna.
Jag struntar i om jag kraschlandar, eller om jag råkar bryta ett ben i bara farten. Det viktigaste är att jag vågar flyga.