Dagsarkiv: 19 mars, 2015


Mindfull moments

FullSizeRender 2Jag har fått en helt annan syn på mindfulness nu när jag utövat det ett tag. Och jag tänker att det faktiskt inte är riktigt så svårt som jag från början trodde. Jag tror att du liksom jag har stunder av total mindfulness då och då men du tänker bara inte på det. Stunder då du inte ens försöker, men är helt uppe i det du gör och ingenting annat. Kan du komma på några sådana tillfällen? Istället för att som jag, sitta och öva 10-20 minuter om dagen, så försök att istället ta vara på den där stunderna!

Mina guldstunder är tex att vara med mina hundar. Djur överhuvud taget egentligen, men när jag har min hund i knät så njuter jag i flera minuter av känna hans päls under min hand, hans doft och hans varma tunga på min kind. I små korta stunder är jag bara där. Tittar dem i ögonen, smeker och kramar om. För att sedan gå förlorad i tankar igen. Men stunden är ju ändå där, ta vara på den!FullSizeRender 4

Att sitta framför en sprakande brasa, eller med ansiktet upp mot solen. Blunda och känna värmen. Där och då njuter du, stannar upp och bara är! Ibland kan man vara i nuet, njuta, utan att anstränga sig.

FullSizeRender 5

Försök att tänka på det du faktiskt gör istället för det du inte kan. Om du bara för några sekunder stannar upp, luktar på maten du lagar, njuter av smaken eller bara av dess åsyn, så låt det vara tillräckligt.

Att träna mindfulness är inte som annan träning. Du kan inte så lätt mäta din prestation, ta tiden, tydligt känna att du blir bättre eller starkare. Under de 10 minuter jag sitter still och mediterar får jag mängder av tankar, jag kanske är så himla mindfull egentligen, jag glömmer att tänka på min andning, scanna kroppen, eller se en blå himmel framför mina ögon, men det är ok. För mig är det stort att bara sitta still i 10 minuter utan att göra någonting, utan att känna rastlöshet, panik eller avbryta själva övningen.

Idag prioriterar jag mina 10 minuter i tystnad. Jag stänger av datorn, utesluter tv:n, världen runt om mig. Jag har hittat en känsla jag aldrig tidigare känt, och jag gillar det. 
FullSizeRender


Att få följa med på en annan människas resa…

IMG_1702

Igår hade jag föreläsning för engagerade lekmannaövervakare. Det är något alldeles speciellt med människor som arbetar med att hjälpa andra utan egen vinning. Som ger av sin tid utan att knappt få något tillbaks. Jag älskar mitt jobb men jag får betalt för de jag gör, medan dessa individer i princip arbetar gratis.

På en arbetsintervju jag var på för flera år sedan fick jag frågan om varför jag valt att arbeta just med missbruk och kriminalitet. Hon sa det med en syrlig ton, som om det vore något smutsig, fult. Som att det vore nitlotten, bottenskrapet. Jag såg föraktet i hennes ögon. Där och då tyckte jag synd om henne. Att hon tror sig vara mer än någon annan. Att hon, vuxna människa inte vet bättre.

Jag berättade att det gjorde mitt liv rikare, att varje människa jag mötte, lärde jag mig något av. Jag tror inte hon förstod något av det jag sa, vi hade helt enkelt olika syn på livet. Men jag gick därifrån stolt och starkt. Med vetskapen att jag, kanske 20 år yngre än henne bär med mig så mycket mer erfarenhet och kunskap om en värld hon inte har en aning om. Att få ta del av andra människors liv gör mig till en bättre människa. Att få hjälpa en människa, kunna ta tyngden från någons axlar, vara ett bollplank eller till och med vara den som personen för stunden kastar skit på är för mig att dra vinstlotten.

Jag ångrar inte för en sekund den väg jag valt, hur tungt det än ibland kan kännas. Att kunna få se motivation växa, ett liv förändras, eller få vara den öppnar upp en tillsluten själ får mig att med glädje gå till jobbet varje dag. Den finns möten, samtal, stunder, jag bär med mig i mitt hjärta, för alltid.

 

Är du intresserad av att vara lekmannaövervakare? Kontakta närmaste frivårdskontor i din stad för mer information!