Välkommen ångest….
Jag har krälat i gyttja, slitit som ett djur. Försökt att rymma undan, suttit instängd i bur.
Jag har levt med näsan över ytan, ibland i djupet jag dragits ned. Men aldrig, aldrig, har du lämnat mig ifred.
Jag har sprungit genom eld, varit ensam på öppet hav. Men oavsett omgivning, ger du dig inte av.
Jag har skrikit, jag har hotat, jag har bönat, jag har bett. Men vart jag än gömt mig, du mig alltid sett.
Du har suttit vid min sida, hållit mig i hand. Vi har svävat genom mörker, gått från land till land.
I många dagar skall jag få slita, i många år skall jag få gå. Med oket på mina axlar, och du vid min sida stå.
Vart jag mig än i världen vänder, finner jag dig alltid bredvid. Jag bestämmer mig därför nu, för att avsluta denna strid.
Jag tar dig i handen, bjuder in dig i min kropp. Låter din styrka ta över, kväver sakta mitt sista hopp.
Välkommen ångest, välkommen hem till mig. Det enda jag kan räkna med i livet, är ändå dig.
