Dagsarkiv: 7 maj, 2015


Förändra verkligheten för ett barn

http://www.forandraverkligheten.nu

Barn växer upp på olika villkor. De flesta ser en stabil och kärleksfull familj som en självklarhet. Men det finns faktiskt 500 000 barn i Sverige som lever i otrygga hem. Det kan bero på psykisk ohälsa hos en förälder, missbruk eller andra problem. Detta är en verklighet som du kan vara med och förändra. Många utsatta barn behöver komma till en ny, trygg familj – ett familjehem. Så hjälp till att sprida budskapet! Eller om just du funderar på att öppna ditt hem, för en lång eller kort tid. Varje insats är guld värd och kan förändra verkligheten för ett barn.

Trollhättans stad har gjort en fantastiskt fin film som jag hoppas att ni alla vill dela med er av och se. Du hittar filmen på forandraverkligheten.nu Om du håller ner F knappen så ser du samma barn fast i en annan miljö, så prova att först se utan att hålla ner knappen. Håll sedan ner den och se skillnaden. Filmen gjorde i alla fall mig tårögd (vilket visserligen inte är så svårt). Trollhättan stad har nu också en fb sida där man kan kontakta dem för att ställa frågor osv, den hittar du här.

Många av er bor inte i Trollhättan, men kontakta socialtjänsten i din kommun för mer information, jag tror garanterat att de flesta kommuner är i behov av stödfamiljer, familjehem eller liknande.

 


Jag ser dig 2 kommentarer

ser inte, hör inte, känner inte

Ibland kan jag avsky den där förmågan man har att kunna se när andra har ont. Att känna när folk är sårade, ledsna eller besvikna. Man kan ofta känna det i luften redan innan någon blir arg. Det finns ingen känsla som går mig förbi. Det är som att jag ser rakt in i människans känsloregister och vet vad som ska hända innan personen vet det själv.

Jag vet vem du är innan du öppnat din mun, jag läser dig på sekunder. Och det gör ont. Det gör ont att se, att bära med sig din känsla resten av dagen, och även om jag inte tar den med mig så ser jag den ändå. Den svävar liksom runt utanför dig, som en osynlig dimma vid din sida.

Hur mycket jag än vill så kan jag inte blunda. För jag ser dig.

Ibland önskar jag att jag hade en avstängningsknapp, att jag kunde höra och se all skit men att den bara gled mig förbi. Att jag likt många andra bara kan vända ryggen till. Vända mig om och gå.

Men det kan inte jag. Mitt hjärta blöder.

Du stänger din dörr för att skydda dig själv, stänga de andra ute. De som bara går förbi, utan att se. Men jag ser dig känner din smärta på håll. Något i min mage säger mig att det inte rätt, att det inte är bra.

Jag försöker att som andra blunda, för det är så man gör, men jag känner dig ändå. Jag håller händerna för min mun, för mina öron, för att försöka döva, skydda mig själv. Men jag ser dig. Jag ser dig ändå.