Månadsarkiv: maj 2015

Mitt liv har alltid varit fyllt av vänner, ändå har jag alltid känt mig utanför. Jag minns när jag var riktigt riktigt liten. Hur jag hellre tittade på än var med. Hur jag hellre fyllde dagarna med lektioner istället för raster.

Lektionerna fyllde en funktion, en struktur, jag kunde förstå dem. Men på rasten kunde vad som helst hända. Anna som jag alltid lekte med kunde helt plötsligt leka med Emma. Den leken vi lekte förra rasten var enligt de andra flickorna inte längre rolig, och vad betyder det egentligen när Lisa tar Sara i handen, att jag får hänga efter eller att jag inte längre får vara med?

På rasterna behövde man ta för sig, vara snabbast, skrika högst eller vara roligast (jag var inget av det), medans man på lektionerna bara behövde vara tyst. Jag var tyst.

Rast för mig betydde att ständigt ha ont i magen, att inte veta vart man skulle ta vägen. Det kändes som att jag kunde läsa rubrikerna men hela tiden missade det finstilta. Det där som var den viktigaste biten och som alla andra förstod utom jag.

Det kändes som att jag förstod pojkar bättre. Pojkar som sade saker rakt ut, lekte lekar man kunde förstå. Pojkar som aldrig viskade eller fnittrade. Jag var mer som dem.

Känslan har suttit i mig även som vuxen, oavsett hur mycket vänner jag haft runt mig har jag alltid känt mig utanför. Jag ogillade till och med rasterna när jag gick på högskolan, istället för att hänga med klasskompisarna drog jag mig undan, satte mig på biblioteket eller tog en promenad för mig själv.

Att känna sig ensam och utanför handlar inte alltid om att vara mobbad, om att inte bli inbjuden till leken eller om att inte få vara med. Att känna sig ensam och utanför kan också innebära att man inte förstår situationen fullt ut, att saker och ting inte känns begripligt och förutsägbart. Man kan då välja att vara utanför pga rädsla för att göra fel, rädsla för att inte kunna hantera situationen, eller av rädslan för att bli missförstådd, utskrattad.

Man kan välja att sätta sig själv utanför för att det gör mindre ont att själv ta ett steg tillbaka än att bli utknuffad av andra.

Sitter och transkriberar intervjuer och slås av sakerna som sägs. En tjej jag intervjuade förklarade sitt ”felaktiga beteende” med att ”man bara vill täcka över det som gör ont”. Jag tänker på hur ofta vi möts av just det, personer som vill ”täcka över” saker som gör ont, personer som inte hittar bättre strategier. Missbruk är ett sådant exempel, ingen vill leva ett liv som beroende. Beroendet täcker över andra saker som gör ont. De flesta skulle inte heller välja ett liv i kriminalitet om de skulle känna att det hade ett bättre alternativ.

Personer hittar sina egna strategier för att överleva och dessa strategier är inte alltid bra, men det är det enda de har. Vi borde lära barn tidig olika problemlösningsmodeller samt strategier för att hantera olika svårigheter i livet. När jag var tonåring och skar mig i armarna var det för att jag inte visste hur jag skulle hantera min ångest, ingen hade visat mig det och jag hittade en egen lösning. Den lösningen var ingen vidare bra men jag hade INGET annat sätt. Idag är jag 35 år och fortfarande har ingen presenterat en alternativ lösning för mig. Nu skär jag mig visserligen inte längre utan har försökt att hitta andra knep och uppenbarligen lyckats då jag inte är fast i beteendet längre. Men vissa personer kommer sig inte ens för att leta! Vi måste därför bli bättre på att visa på alternativ, erbjuda möjligheter, chanser. Det handlar inte om att ”skärpa” sig. Vi måste sluta tro att ”de kan om de bara vill”. För många gånger är det inte viljan som är problemet.

Vi får inte ge upp på dessa personer, vi får inte tro att de inte kan eller inte vill lyckas. För det kan de, vi behöver bara visa dem andra alternativ.Om du ger upp tron på dem kan du räkna med att de själva förmodligen gör det också.

Vi tänker ca 65 000 tankar om dagen. De flesta av dem är inte ens medvetna. Det är saker vi säger till oss själva eller gör av ren vana. Det sägs att 95% av alla beslut vi tar varje dag gör vi utan att ens reflektera. Idag vet vi också att våra tankar påverkar oss, både kropp och själ. [Tweet ”Så vad består dina tankar av?”]

Jag har mycket katastroftankar och massa negativa analyser om händelser som har skett. Jag tänker också mycket elaka tankar om mig själv, att jag inte duger, är tillräcklig smart/snygg/duktig. Det är egentligen inte så konstigt att min värld färgas svart när sinnet ständigt är mörkt.

Jag har många gånger försökt att ändra på mina tankar, vara käck och positiv men mina tankar faller ständigt tillbaka till samma mönster, går runt i samma banor. För någon månad sedan bestämde jag mig för att ta en liten bit i taget och jag valde att börja med maten då det alltid är en ångestkälla för mig.

När jag unnar mig något, en glass, kaka, godis eller något annat som inte är ”tillåtet” så frågar jag mig själv: kommer jag att ångra det här? Om jag dör, blir sjuk eller andra negativa saker händer runt omkring mig, kommer jag då ångra att jag åt den här glassen?

Svaret blir såklart alltid nej. Det är samma sak med speglar. Så fort jag går förbi dem ser jag alla mina fel och brister. Varje gång! Nu när de negativa tankarna kommer brukar jag fråga mig själv om det är en hjälpsam tanke. Får den mig att må bra? Nej såklart inte. Jag måste inte stå och upprepa tyst för mig själv hur vacker jag är eller att jag duger, nej jag nöjer mig med att bara få tyst på den negativa sidan, den som säger att jag inte gör det. För problemet börjar där.

Egentligen är det ju skrattretande. Skulle du låta någon annan behandla dig så illa som du behandlar dig själv? Förmodligen inte. Jag hade blivit ledsen, förbannad och tänkt att personen var en jävla idiot.

Nu är det ju jag själv som är idioten, jag som fortsätter och sparka och spotta på mig själv, på en person som redan ligger. Nej från och med nu ska jag bara säga hjälpsamma saker till mig själv. [Tweet ”Jag ska bli min egen bästa vän!”]

Jag har precis hjälpt den där tjejen som legat sönderslagen på marken upp. Hon som jag själv misshandlat. Jag har borstat av henne den värsta smutsen. Kammat ut tovorna ur hennes hår. Hur hård än världen kommer vara mot henne kommer jag aldrig mer göra henne besviken.