Just nu befinner jag mig på latsidan. Har inte inspiration eller motivation till något annat än att skriva och måla. Att ta tag i trädgård, tvätt eller disk bär emot. Så idag drog jag en lättnadens suck över att det var regn. Annars vet jag att jag hade jagat ut mig själv i trädgården. Men nu kunde jag med gott samvete sitta inne, lapa kaffe och bara måla.
Egentligen skulle jag bara vilja trycka på pausknappen, så att hela världen stannade upp samtidigt som mig (iallafall barnen). Då hade jag stängt av telefonen, släckt lampan och inte klivit upp alls. Jag hatar att befinna mig på den här sidan, på denna sida där orken tryter och trötthet och irritation istället segrar. Jag blir liksom allergisk mot mig själv och vill bara hoppa ur mitt skinn. En del av mig skriker vila, den andra ropar KÖR och jag irrar runt där emellan. Jag har hela dagen bara försökt att hålla in och härda ut. Går och lägger mig ikväll och hoppas att morgondagen ger mig en ny chans [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]