Dagsarkiv: 26 maj, 2015


Om de bara kunde skärpa sig

Visa en annan väg..

Sitter och transkriberar intervjuer och slås av sakerna som sägs. En tjej jag intervjuade förklarade sitt ”felaktiga beteende” med att ”man bara vill täcka över det som gör ont”. Jag tänker på hur ofta vi möts av just det, personer som vill ”täcka över” saker som gör ont, personer som inte hittar bättre strategier. Missbruk är ett sådant exempel, ingen vill leva ett liv som beroende. Beroendet täcker över andra saker som gör ont. De flesta skulle inte heller välja ett liv i kriminalitet om de skulle känna att det hade ett bättre alternativ.

Personer hittar sina egna strategier för att överleva och dessa strategier är inte alltid bra, men det är det enda de har. Vi borde lära barn tidig olika problemlösningsmodeller samt strategier för att hantera olika svårigheter i livet. När jag var tonåring och skar mig i armarna var det för att jag inte visste hur jag skulle hantera min ångest, ingen hade visat mig det och jag hittade en egen lösning. Den lösningen var ingen vidare bra men jag hade INGET annat sätt. Idag är jag 35 år och fortfarande har ingen presenterat en alternativ lösning för mig. Nu skär jag mig visserligen inte längre utan har försökt att hitta andra knep och uppenbarligen lyckats då jag inte är fast i beteendet längre. Men vissa personer kommer sig inte ens för att leta! Vi måste därför bli bättre på att visa på alternativ, erbjuda möjligheter, chanser. Det handlar inte om att ”skärpa” sig. Vi måste sluta tro att ”de kan om de bara vill”. För många gånger är det inte viljan som är problemet.

Vi får inte ge upp på dessa personer, vi får inte tro att de inte kan eller inte vill lyckas. För det kan de, vi behöver bara visa dem andra alternativ.Om du ger upp tron på dem kan du räkna med att de själva förmodligen gör det också.


Kampen mot klockan

Mot Stockholm!

LyxfrukostNu sitter jag på tåget på väg mot Stockholm. Jag klarade det!

Varje gång jag ska resa blir jag sönderstressad av tanken att försova mig, missa tåget, gå på fel tåg, osv. Trots att det aldrig har hänt. Jag sover alltid oroligt natten innan. Tänker att väckarklockan helt magiskt ska dö, ställa om sig eller något liknande…Så i morse gick jag upp klockan fem (vaknade innan klockan) trots att inte tåget gick förrän halv sju.

Det är ju det där med tider. Jag blir så stressad av sådant att jag alltid vill vara 30-45-60 min för tidig. Vid ett tillfälle lyssnade jag på min man (ska aldrig mer göras om). Han sa att jag inte behövde cykla till tåget förrän tio minuter innan det gick, och jag tänkte att denna gång ska jag faktiskt testa och lyssna.

Jag minns att jag satt hemma i soffan och väntade in tiden, min kropp ville bara springa mot dörren men jag satt kvar. När det äntligen var dags gick jag ut och satte mig på cykeln. Redan efter någon meter kände jag att det var något fel. Punktering. Jag blev nu än mer stressad, men tänkte att det går ändå, så jag fortsatte att cykla. Big mistake!

Hela däcket gick givetvis sönder. Jag fick hoppa av cykeln och börja springa (med cykeln) vilket inte är så lätt med ett hjul som inte vill rulla. Springer förbi ett hus där dotterns klasskompis bor, hela familjen är på väg till jobb/skola och står på verandan när jag kommer lätt joggandes kutandes förbi. Jag lägger den här, ropar jag och slänger in min söndriga cykel i deras trädgård. De ser ut som fågelholkar när jag bara springer vidare.

Jag hann med sekunder till tåget, svettig, stressad och  något förbannad.

Vad lärde jag mig av det (förutom att aldrig mer lyssna på min man)? Att fortsätta vara ute i mycket god tid.