Tack livet!
Vissa dagar faller tacksamheten över en andra dagar får man jaga den, men idag låg den bredvid mig så fort jag öppnade ögonen. Jag låg kvar i sängen, länge. Tacksam över att kunna ligga där. Tacksam för tystnaden.
Jag ville bara skrika tack till livet där och då. Får jag inget mer än det här kommer jag ändå att vara evigt tacksam. Jag är så tacksam för två glada och friska barn, och för att det just nu verkar fungera bra både med vänner och skola. Jag är så tacksam för att vi trivs tillsammans, att vi tycker om att vara nära, skratta ihop och hålla om.
Jag är så tacksam för att min man 14 år senare fortfarande är min man. Att han fortfarande är min bästa vän och stöttar mig i alla galenskaper jag hittar på. Ibland undrar jag om jag hade stannat kvar, vad jag själv hade tyckt och tänkt om en person som mig med ständigt nya idéer på fickan. Eftersom jag har få människor kvar vid min sida, åtminstone få som orkar lyssna på både mina analyser och ideér så borde han få en medalj. Han är tapper! Jag är en person som aldrig blir nöjd, som aldrig blir mätt och jag avgudar honom för att han inte försöker förminska mig eller tala om för mig att stanna upp eller vara nöjd, Jag är så tacksam att han låter mig fortsätta att springa, och att han ibland hejar på längst vägen.
Jag är så tacksam över att ha hittat en person jag kan kalla min bästa vän. En person jag känner så otroligt stark tilltro och tillit till. Hon som känns som en del av mig själv. Som en naturlig del av min familj och någon jag aldrig vill vara utan. Är så glad att hon är med mig på alla galna upptåg. Jag är så tacksam för att hon skrattar åt mig och mina galenheter och inte kommer med dom där djupa suckarna jag vanligtvis får höra. Jag är så jävla tacksam för att hon är nyfiken, frågar och vill veta mer, istället för att undra i det tysta. Jag är så tacksam för att hon trivs i min fart och inte tycker att det känns jobbigt att jag alltid skyndar fram, att hon vågar försöka få mig att stanna upp, trots att det är näst intill omöjligt. Jag är så glad att hon vågar vara kvar, lyssna, komma med kloka reflektioner och att hon slösar lite av all den kärleken hon har inom sig på mig.
Jag är så tacksam över alla mina gamla vänner. Som finns kvar. Som ibland skickar iväg ett sms eller bokar in en träff fast att vi inte möts på år. Jag är så tacksam för att vänner jag putt undan visar öppna armar, varje gång jag kryper tillbaks.
Jag är så tacksam över min familj, som jag älskar djupt och högt fast att jag aldrig säger det. Vi träffas inte ofta, men jag vet alltid vem jag ska ringa om jag vill skratta eller om jag vill ha hjälp. Jag är så glad att ni finns där, även om ni alla är lite längre bort än jag önskar.
Jag är så tacksam över att ha tak över huvudet. Även om vi har svurit åt det här huset. Drömt om ett annat. Så har du tryggt låtit oss trampa på ditt golv i över tio år. Fast att jag drömmer om en annan plats, är det just den här platsen jag nu kallar mitt hem. JAG HAR ETT HEM. Mina barn känner sig trygga, de hittar i varje vrå. Vi hart lärt känna varandra och jag vet om dina skavanker. Du är vacker där du står, och jag hade gärna behållit dig om du bara var på en annan plats. Jag vet att vi kommer att skiljas åt, vi kommer inte att vara tillsammans för alltid. Men just nu är jag så jävla tacksam att du har funnits där och hållt oss trygga och varma.
Jag är så tacksam över att vi har pengar, även om jag ALLTID tycker att vi har för lite. Vi har alltid råd med allt vi behöver och lite där till. Vi har pengar till att köpa nya tvättmaskiner, kylskåp eller oförutsedda veterinärräkningar. Jag avskyr pengar men älskar det samtidigt, men idag känner jag bara en djup tacksamhet kring att ha allt det jag behöver. Jag kan köpa kläderna mina barn behöver, jag kan betala mina räkningar, åka på semester och köpa mig något flott. Just idag undrar jag hur jag ens kan begära mer när jag har allt jag önskar.
Och jag är så tacksam över min kropp, att den orkar bära mig, varje dag, att den är en jävel på att hålla sig frisk, har klämt ut två ungar och fortfarande är hel. Egentligen är den helt fantastiskt, och förtjänar helt klart mer kärlek och uppmärksamhet än vad den får. Bara det att den kan läka sig själv, ta hand om varje litet sår och slå bort en förkylning. Jag kan se, höra, springa, tänka, vad mer kan jag begära?
Så jag vill bara säga tack till livet. Jag har egentligen inte rätt att begära något mer än det här (men det kommer jag förmodligen att göra) men just idag är jag dig evigt tacksam. Får jag inget mer skall jag ändå vara nöjd (snälla påminn mig om det). Så tack livet, tack! <3