Dagsarkiv: 9 maj, 2015

Ångestforum rekommenderar Annas oroliga mamma!

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Ångestforum, annas oroliga mammaKänns så kul att ångestforum har läst min bok och rekommenderar den. Den har fått så goda recensioner att jag vill nypa mig i armen. Jag har fått mail från psykologer och kuratorer som tycker att boken är toppen. Jag har fått meddelanden från föreningar där boken har lästs i grupper för barn som har föräldrar med missbruksproblematik eller psykisk ohälsa, men också från en och annan förälder som bara vill säga tack.

Jag blir alldeles varm i hjärtat. Tänk att något jag suttit och knåpat ihop i min soffa kan komma till nytta för så många andra! Så jag vill tipsa er om boken, läs den för era barn! Prata om psykisk ohälsa, både för din egen skull men också för barnets. Men vill också återigen tipsa om ångestforum. En sida där du kan läsa bloggar, få nya vänner eller diskutera frågor med andra i samma, eller liknande situation som du själv [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Att sätta sig själv utanför

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

ensam

skolgård

skolgård

På en promenad förbi skolgården står fyra av dotterns vänner och vinkar och ropar hej. Vill du gå dit, frågar jag. Hon nickar, klättrar över staketet och går in på skolgården. Men istället för att gå till klungan med kompisar går hon till en annan plats och sätter sig. Ensam. Både jag och hennes vänner tittat förvånat på henne. Vad gör du? Gå dit, ropar jag. Hon ruskar på huvudet. Medens får jag en obehaglig känsla i magen, jag blir ledsen, arg och vill bara gå fram och ruska om henne. Sätt dig för fan inte utanför, ta din plats. Sluta vara så jävla försiktig!  Men i samma sekund ser jag mig själv, som barn. Det är jag, det är mitt egna beteende som spelar upp sig framför mina ögon. Att känna sig obekväm, inte passa in och istället gå undan.

Du vet inte hur du ska bete dig, vad som förväntas av dig eller vad dom vill att du ska göra. Du är rädd för vad dom ska tänka, vad dom ska säga, så du väljer att inte vara med. Insikten kom som en smäll i magen. Det är ett beteende jag har kvar än idag! Även om jag vill vara med, vill prata, vill säga hej så drar jag mig undan för jag vet inte hur, hur man faktiskt gör. Jag är liksom du rädd att det blir fel.

Jag ser nu att det blir fel ändå, att du uppfattas än konstigare när dom bjuder in och du drar dig undan. Jag ser nu att det är ett beteende som inte leder till något annat än ensamhet och utanförskap. Men jag är på din sida. På den sidan där man osäkert och avvaktande tittar på. Den sidan där man bygger upp murar som man väntar på att någon ska riva ner, på den sidan där ensamheten är som störst.

Underbara morgon!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Sovande trädgård

Idag vaknade jag innan resten av världen. Jag gick ut i trädgården och fick se den vakna till liv. Den hade liksom jag en trött hinna över sig men jag kunde nästan se hur den försvann undan i solens strålar. Det är något speciellt med morgonen. Luften, tystnaden. Jag skulle liksom vilja stanna kvar i den där lilla stunden för alltid.

Nyvaken

Jag tog ett varv i trädgården för att se knopparna brista, lyssna på fågelsång och andas in den fuktiga morgonluften.

Hägg

Jag blev kvar en stund vid Häggen, älskade Hägg! Den bästa tiden på året är när Häggen står i blom, och snart, riktigt snart är vi där. Men det är med blandade känslor för efteråt saknar jag dess skönhet, den blir återigen bara ett vanligt träd som jag aldrig skulle ha lagt märke till, och tiden där efter går allt för fort.

Jag tog med mig en bit av våren in, men bestämde mig sedan för att inta frukosten ute. Så på daggblöta trädgårdsmöbler satte jag mig med en rykande kopp te, lyssnade på fåglarnas sång och såg resten av världen sakta vakna.