Dagsarkiv: 30 april, 2016

Att sätta punkt.

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Påminnelse: Hjälper det mig eller behöver jag gå vidare?

Påminnelse till mig själv: Hjälper det mig eller behöver jag gå vidare?

Är du som jag och lätt fastnar i det där ältandet? Jag tänker ibland att jag oftare borde lära mig att sätta punkt. Man har så klart rätt till att vara både arg, besviken och ledsen. Men inte för alltid. Ibland borde man sätta ett slut på det. Det som irriterar mig är att man lägger sin energi på en händelse eller en person som inte är värd det. För mig fastnar det på repat och personen blir svartmarkerad för resten av livet.

Jag har varit sådan i hela mitt liv men det är först nu i vuxen ålder förstår jag ju hur barnsligt det är, och att jag om någon hade tjänat på att gå vidare.

Jag brukar tänka på sinnesrobönen ”Ge mig sinnesro att accepterar det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd till att inse skillnaden” och önska att jag hade den intatuerad på insidan av mina ögonlock. Kanske det skulle hjälpa?

Livet går vidare och jag vill hänga med, jag vill inte fastna däremellan, i ilskan, i ältandet, i orättvisan.

Idag sätter jag punkt, jag släpper taget, jag går vidare….

Att bygga nätverk

Detta inlägg publicerades i: Företagande & föreläsningar av

Vi företagare är nog speciella människor. Bara det att man längtar efter att jobba, hur normalt är det? [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Att driva ett företag är för mig ett perfekt sätt att få utlopp för min kreativitet. Nu på senare år när jag ser i backspegeln kan jag se att de åren då jag inte haft någon form av projekt/företag eller studier brevid mitt arbete är de tillfällen i livet när jag mått som sämst.

Företaget är det där stället där jag kan lägga all mitt extra krut på, den där energin som förvandlas till mörker och ångest om jag inte på något sätt använder den.

Men att vara företagare kan också vara väldigt jobbigt, för hur många i din bekantskap vill sitta och prata jobb, fast att det kanske är ditt största intresse och det enda du riktigt brinner för? Jag vet inte med dig men för min del känns det som att de flesta om de ens nämner något frågar av artighet och inte av rent intresse.

Marknadsföring, bokföring, statistik, inköp och försäljning, hur kul tycker andra egentligen att det är? Jag har dock svårt att tänka mig något roligare, i alla fall när det kommer till mitt eget företag  [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[Tweet ”Jag känner så ofta att jag bara vill prata med någon, bara säga mina tankar och idéer högt.”]

Det kan verkligen vara ensamt att vara egen företagare, jag känner igen mig mer i orden egen än i ordet företagare. Jag är en person som vill ha ett bollplank, även om jag inte tar emot bollen när det studsar tillbaka. Jag vill liksom bara ha någon där, att kasta över frågan till.

Jag tror att det är svårt att växa ensam. Jag känner i vilket fall ofta att jag behöver stöd, hejarop och bekräftelse från andra. Därför är jag så glad att äntligen ha hittat några personer i min hemkommun som vill träffas av precis samma anledning.

Kanske kan det stilla min hunger, förhindra min impulsivitet och puscha mig framåt när jag känner att allt går trögt. Ensam är det lätt att tappa bort sig själv, att se andras mästerverk och förminska sina egna.

Jag skulle inte säga att ensam alltid är stark, ibland är ensam bara just ensam.