Crazy days
Bjuder på bilder från en fotoshoot jag och sonen hade i veckan!
En helt galen vecka om jag får säga det själv. Mån-Tors har jag varit på utbildning i Göteborg. Jag har varit hemma närmare 19 på kvällarna. Med ett fullmatat huvud och utmattad kropp. Jag har varken hunnit träna eller äta normalt och rutinerna har brustit rejält.
Förutom mycket på jobbet har jag ju varit utan dator ett tag. Som grädde på moset stängdes min hemsida ner under tre dygn då de menade att jag fått ett virus. Själv misstänker jag att det var mitt eget fel då jag satt och försökte ladda upp ett program och körde in massa ogiltiga filer i wordpress. Tänkte som vanligt att ”det kan väl inte vara så noga”. Suck. Gissa om jag lärt mig en läxa! 
Jag har suttit på kvällarna och försökt att koda och greja med saker jag inte hade en aning om flera dagar i rad för att få det ordnat. Heja mig!? Förutom lite för mycket att göra på jobbet har det även känts övermäktigt privat det senaste. Jag mår nästan dåligt så fort telefonen ringer eller piper till. Många runt mig behöver hjälp med olika saker, eller prata av sig och vanligtvis är jag den sista personen som säger nej. 
Jag är en hjälpare, jag älskar att stötta och rådgiva människor men ibland blir det bara för mycket. I torsdags fick ett sms från ytterligare en person som behövde hjälp. En person som jag knappt pratar med en gång om året och nu behövde skjuts. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag började nästan leta efter en doldkamera någonstans. Det kändes som om högre makter testades min förmåga att säga nej och ta det lugnt. 
Men jag är imponerad över mitt eget lugn och över hur jag hanterat situationen, Jag har prioriterat de människor som betyder mest för mig och sagt nej till de andra och det är inte alltid lätt. Jag hoppas därför att den som testat mig ger mig väl godkänt [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]
Det viktiga för mig i sånna här stunder är verkligen att ge mig själv egen tid. Det blir som att ge tillbaka till sig själv, den tid man givit till andra. Livsviktig om du frågar mig!
För ibland blir mitt huvud så fullt av andra människors problem så att de nästan förvandlas till mina egna och då gäller det att jag stannar upp och säger i från. Jag förstår att människor kommer och pratar med mig och jag önskar mig heller inget annat. Men ibland måste jag skapa distans för att rädda mitt eget skinn. Putta bort andra för att orka med mig själv.
Helgen blir inte lika lugn som jag önskar. Sonen har innebandyturnering, så hela dagen kommer väl att ägnas åt det. Men i morgon ser jag fram emot att stänga in mig själv. Att dra täcket över huvudet och knappt gå ur sängen.
Jag planerar att stänga av min telefon. Jourtiden är slut. Nu är det dags att ta hand om mig själv!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar