Månadsarkiv: augusti 2017


Just nu…

Just nu är det en hel del på gång…

För en vecka sedan hade jag min första workshop i terapeutiskt skrivande. Det kändes som startskottet för det som komma skall. Jag är så pepp och ser fram emot kommande kurser och utbildningar. Det är så roligt att få dela kunskap med andra och se dem växa. Det finns stora planer men lite tid så jag håller på och strukturerar upp det för mig själv. Har ju en tendens att alltid gå ut för hårt och för mycket. Så jag har nu tagit ett steg bakåt för att titta på det lite utifrån. Planera stort men agera litet, typ. Får se hur länge jag kan hålla mig. En kursstart för skrivterapi på distans är i Sep och en i Nov är det bokat i alla fall. Sen skall jag ju köra en på plats i Vänersborg. Planerar också att lägga upp mer e-kurser så att du kan jobba i din egen takt. Men det ligger lite längre fram.Just nu

Nu har jag också fått tillbaka mitt manus från Ylva Ginsberg och Annika Brar som jag valt ut till att skriva förord och blurb. Fick jätte fina texter tillbaka så nu behöver manusarbetet sätta igång igen. Båda Ylva och Annika har själva skrivit böcker/artiklar på ämnet och jag sökte någon med forskningsanknytning eftersom boken är akademiskt lagd. Så nu ligger det arbetet och väntar på mig.

Ska också planeras en releasefest som jag önskar blir helt annorlunda denna gången. Vill ha en stor föreläsningsfest med ballonger, pompa och ståt *drömmar*, men vi får väl se vart det hamnar. Tänker mig en paneldebatt om ADHD och kriminalitet, föreläsningar och samtal på ämnet. Japp, vi får se vart det slutar. Har du förslag eller vill hjälpa till på något sätt, välkommen att anmäla ditt intresse [wp-svg-icons icon=”happy” wrap=”i”]

Jag har också planerat att ha livesändningar i min fb-grupp skrivterapi, där vi tillsammans kommer diskutera kring skrivandet (är tanken). Välkommen dit om du har intresse. Det kommer även ske förändringar i mitt månadsbrev som kommer rikta in sig på skrivande och skrivövningar. Är du inte anmäld så signa upp dig här, bums!

Sen planerar ju jag och Maria ett projekt ihop, det ska bli så kul att jobba ihop med någon. Lite energi in och inte bara energi ut liksom. Vi hoppas kunna dra igång om några veckor. Lovar att säga till när det är dags!

Ja, det är väl vad som händer just nu. Vad har du på gång?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Jag måste vara sjuk

Jag måste vara sjuk

Jag måste vara sjuk

Ja så tänker de flesta. De går till vårdcentralen och tar blodprover, försöker att prata med en förstående läkare. Men när svaren kommer tillbaka är man frisk som en nötkärna. Ändå har man aldrig känt sig sjukare. Fullpott säker läkaren skrockande i luren, bättre kan det inte bli. Du är frisk upprepar han igen innan ni lägger på.

Du vet inte om du ska skratta eller gråta. Samtidigt som du är tacksam över att du inte är allvarligt sjuk känner du dig livrädd då du inom dig känner att det ändå är något fel. Du vill bara ta en tablett så att du kan få må bra. Du vill ha din sjukdom på ett papper så att du kan lägga dig i sängen och bara ge upp. Du vill sjukskriva dig, vila, men hur ska man kunna göra det när man är frisk och kry?

Den onda cirkeln har just startat. Det sitter i huvudet, säger någon. Du måste förändra din livssituation, säger någon annan. Alla verkar ha lösningen på ditt problem utom du själv.

Du kämpar vidare, går upp ur sängen varje dag fast att livet känns som en kladdig sörja där du fastnar i varje steg. Du försöker säga till dig själv att det går över, att du överdriver, att det du känner inte kan vara sant.

För hur ska du kunna vara ledsen när du har ett arbete, en partner och två friska barn. Nej du har ingen rätt att vara ledsen, du har bara rätt att vara lycklig. Jävligt lycklig! För du har inte bara allt du behöver, du är också fullt frisk!

Du känner dig yr, känner domningar i fingrarna, har svårt att överhuvudtaget ta dig upp ur sängen. Du kanske ringer läkaren igen, är säker på att det är något de missat, eller att det nu uppkommit något nytt. Är han snäll tar han emot dig, tar nya prover och talar till dig lugnande, men i de vanligaste fallen säger han till dig att dina problem är psykiska och erbjuder din antidepressiva.

Du slänger på luren i hans öra, förbannad, förnedrad. Du tänker att han är galen, som tänker att du är galen. Psykmedicin är inget för dig, du som aldrig har haft några sådana problem.

Sen kommer panikattacken. Den är på riktigt, högst verklig, ändå påhittad.  Du skäms om än mer än tidigare. Sjukskriver dig, låser in dig, rädd för nästa attack. Jag måste vara sjuk tänker du, men ingen förstår dig, ingen tror på dig.

Psykiska ohälsa är en osynlig sjukdom. Den är lika allvarlig och jobbig som vilken annan sjukdom som helst. Men den är svårare att bära just för att den inte syns, för att den väcker misstro och missförstånd. Om folk inte tror att du är galen så tror dom att du hittar på. För du ser inte det minsta sjuk ut. Jag önskar att jag på ett bra sätt hade kunnat förklara att du faktiskt är sjuk och att du kan bli frisk. Men att stänga in sig och ge sig själv bannor är det sista som hjälper. Tillfrisknandet måste börja hos dig själv, att du tror på dig själv, sköter dig själv, även om ingen annan gör det. Att misstolka eller förminska dina problem förlänger bara din sjukdomstid.

Du isolerar dig, bli inåtvänd och mer om mer ensam. Situationen förändras så långsamt att du själv inte hinner märka det. Du får känslan av att du alltid varit så här, mått så här, fast att du samtidigt vet med dig att det inte är sant. Plötsligt sitter du fast i en depression du förnekar. Du blir din sjukdom fast att den inte är en del av dig.

Jag måste vara sjuk viskar du, samtidigt som du fortsätter blunda…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Hej Augusti! 1 kommentar

Vilken fantastisk månad. Jag har ångest över att den tar slut (så också min semester). Jag har haft det så otroligt bra (trots min stukade fot). Den sista semesterveckan har jag kunnat ta lite längre promenader på någon kilometer eller så. Jag försökte en längre sträcka men då svullnaden den upp och började värka direkt. Dom första tre veckorna mådde jag trots min fot ganska bra men din sista veckan som ”orörlig” har jag känt att mig mer nedstämd. Jag vet av erfarenhet att jag lätt drabbas av nedstämdhet om jag inte tränar och kanske därför det där med foten gjorde mig än mer upprörd. Jag har varit lättretlig och på ett tråkigt humör. Känt mig instängd när jag inte kunnat komma ut så mycket som jag önskat. Blir nog därför bra att börja jobba igen så att jag kommer ut och gör något annat.

Bra saker som hänt i Juli:

  • Jag har haft en workshop i terapeutiskt skrivandet vilket kändes jätte kul
  • Har laddat för mina kommande månadskurser i terapeutiskt skrivande
  • Jag har fått vara tillsammans med min familj <3
  • Det har varit fantastiskt fint väder
  • Vi har fått rensat och sorterat ut lite här hemma vilket känns otroligt skönt
  • Jag har hunnit tänka och fundera mycket över mitt företag vilket gör att jag förhoppningsvis har en starkare målbild framför mig och tar rätt beslut i framtiden
  • Det har varit så otroligt kul och skönt att lägga ner mer tid på mitt företag
  • Jag har läst så himla många bra böcker om skrivande!!

Saker att se fram emot i Augusti:

  •  Att sommaren inte är över bara för att semestern är det
  • Att plocka blåbär, hallon och vindruvor i trädgården
  • Att förhoppningsvis kunna ta lite längre promenader
  • Få träffa mina härliga arbetskamrater igen!
  • Förhoppningsvis mer sol

Månadens affirmation:

De senaste två månaderna har affirmationen handlat om min kropp. Jag är inte färdig på långa vägar men hittade en som tilltalade mig mer denna månad då jag ligger väldigt långt fram i mina tankar. Jag drömmer och planerar om min framtid, har en sak på gång som jag inte kan berätta om än. Men jag hoppas så mycket på den att jag har svårt att se någonting annat. Skulle jag få ett nej skulle jag förutom att bli totalt nedslagen ha svårt att se min fortsatta riktning. Jag vill därför fokusera på här och nu och inte stressa över min framtid. Min affirmation denna månaden är därför :”jag är där jag ska vara”. Jag vill känna tillit till processen och lita på att det som händer är det bästa för mig.

Månadens aha-upplevelse:

Kanske ingen aha-upplevelse direkt. Men nu med skadad fot blev jag återigen påmind hur viktig min träning är för min psykiska hälsa. Att det inte handlar om att gå ner i vikt eller hålla sin kropp i form, utan mer frid i sinnet. Förutom frihet och egentid behöver jag varje lite endorfin träningen kan ge mig.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar