Den sjuka stressen
Satt igår i och läste tidningen Måbra och såg att de gjort en artikelserie #StressaNerLevMer för att uppmärksamma den sjuka stressen. Psykisk ohälsa och utmattning fortsätter att öka trots att vi blir mer och mer medvetna och någonstans bär vi alla ansvar att minska och stoppa den, inte bara när det gäller oss själva, utan även vår omgivning.
Att skicka ut små påminnelser till dem runt omkring oss om vad som är viktigt så som att inte jämföra sig med andra och att låta städningen och andra ”måsten” vänta är något vi alla från och till gör. Vi alla vet det här, men det behövs sägas, igen och igen.
Speciellt på högpresterande arbetsplatser. Vi behöver sällan be våra arbetskamrater att jobba hårdare, tvärtom. Vi kanske behöver kika in i deras rum med en kaffe för att be dem ta en paus, andas, påminna dem om vad som är viktigt, ett jobb är ett jobb och tjänar ingenting till när du ligger hemma och är sjuk.
På många arbetsplatser, inklusive min egen, är det knappt att folk sjukskriver sig när de känner sig hängiga eller dåliga. De har så mycket de ”måste” göra. Och gör man det inte nu så faller stressen över en när man kommer tillbaka efter sin förkylning eller hur? Ja, jag är inte bättre själv och därför behöver vi påminna varandra, hela tiden.
Jag tänker ofta på det där med arbete och prestationer. Jag hade önskat att jag hade kunnat vara en förebild. Och skäms nästan över säga att jag jobbar heltid, driver eget vid sidan om och ibland knappt sover 5-6 timmar per natt. Det låter inte bra och det är jag medveten om. Dock känner jag mig oftast väldigt lugn och harmoniskt och upplever jag motsatsen är jag väldigt noga med att berätta om det också.
Anledningen till min livsstil är INTE för att prestera och visa mig duktig, jag hoppas verkligen inte att det ser ut så, utan handlar om att jag har en överaktivitet jag behöver hålla igång, annars faller jag in i depressioner. Hade jag kunnat vila efter jobbet, sova 8 timmar per natt eller bara vara så hade jag gjort det. Men min hjärna styr mig ständigt åt olika håll och jag måste springa efter annars stannar den helt. Min utmaning ligger i att hitta balansen där i mellan, att ständigt ha något att göra, men inte med för höga krav och att det samtidigt kan ge mig både återhämtning och utmaning, och det är precis vad jag tycker skrivandet gör.
Jag skriver när jag vill, föreläser när jag vill, utbildar mig när jag vill och håller kurser, precis när jag vill.
Är jag trött en dag så är det ok. Det gäller därför att inte snegla åt sidan och jämföra oss med andra. För vi vet inte hur deras livssituation ser ut och varför. Vissa hittar återhämtning i att umgås med andra, vissa genom att vara ensamma. Vissa vill ha ett aktivt liv andra motsatsen. Ingenting är rätt och fel så länge det känns rätt för dig.
Om du tittar till dig själv vad kan du göra för att stressa mindre?
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar