Dagsarkiv: 21 juni, 2018


Kära barn…

Kära barn

Kära barn

Du tror att du känner och vet allt men sanningen är att du har inte ens upplevt hälften av sorgerna som kommer träffa dig i ditt liv (men inte heller hälften av glädjen). Du kommer att bli ledsen, ledsnare än du någonsin har varit. Du kommer att bli sårad, och du kommer att bli lurad.

Jag vill förvarna dig. Samtidigt som jag inte vill säga någonting. Jag vill skydda dig, fast att jag vet att jag inte kan. Kärleken kommer att skrämma dig, trollbinda dig och ibland lura dig. Du kommer någon gång bli utnyttjad, förlöjligad eller kränkt. Det finns så många hemskheter som kommer att träffa dig, rakt i hjärtat oavsett vad jag ger dig för sköld.

Jag försöker att bygga dig en rustning stark för att klara livets alla motgångar men är rädd att misslyckas. Jag vill inte heller att den ska vara så tung att bära att den hindrar dig i din vardag, från att leva ditt liv. Ord kommer att träffa dig, smyga sig in, oavsett vad du har som försvar.

Jag vill inte att du skapar hinder, bygger murar, fast att jag själv vet att det ibland är det enklaste sättet att klara sig från sorg och smärta. Det är vad jag själv gjort, byggt mitt eget fängelse för att inte bli sårad och jag önskar dig inget annat än ett liv i frihet. Jag vill därför berätta att ibland är det muren du tror skyddar dig som också sårar dig, att du kan ta död på dig själv, med ditt eget försvar.

Du är för liten för att förstå. Du vet inte vad jag pratar om. Jag vet det. Men en dag vet du vad jag menar och då är det försent. Då har du fått din första skada, din första förslitning.

Varje sår kommer att göra dig stark, var därför inte rädd för dem. Slicka dem inte själv, ta hjälp av andra med sårvård och bandage. Egentligen vill jag att du gör motsatsen till vad jag själv gjort, det borde vara enkelt. Du kommer klara dig. Kasta allt ditt försvar, tillåt dig att bli träffad, du är odödlig. Låt smärtan vara beviset på att du faktiskt lever.

Sanningen är att ingen klarar livet helskinnad, att vi alla kommer att dö, och att jag hellre gör det med ärr över hela kroppen, som ett bevis på att jag levt. Som ett bevis på att jag blivit sårad och att jag läkt. I stället för att dö ensam,  skyddad i min borg och inte levt alls.

Så spring ut på fältet med öppna armar. Älska varje människa du möter förutsättningslöst. Jag tar tillbaka allt jag tidigare sagt. Var inte rädd för sorg eller smärta för om du gömmer dig från det onda, kommer du heller aldrig möta det goda.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar