Dagsarkiv: 24 januari, 2019

Hormoner, grå dag och självömkan

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Idag kände jag mig lika grå som dagen utanför mitt arbetsfönster. Det är konstigt det där med känslor. Jag tror det är hormoner som spökar. Och för en person som använt hormonspiral de senaste 13-åren känns de här humörsvängningarna helt nytt.

För några månader sedan valde jag att sluta med hormoner för att lära känna mig själv och min kropp bättre, och i samband med det började jag med natural cycles som är en digital preventivmetod där du genom daglig temperaturmätning får veta vart du befinner dig i din cykel.

Jag vet inte om det är en bra preventivmetod (än) men den är i vilket fall bra på att förutsäga både ilskeutbrott och tårar.

I helgen kände jag mig oväntat arg, av ingen anledning alls egentligen. Dagen efter plingar det till i min telefon med ”varning” om att jag nu kan förvänta mig pms. Och nu några dagar senare känns livet helt plötsligt och utan orsak väldigt meningslöst och grått och jag undrar om det kan sättas i samband med att det kommer, ja ni vet, rött…

Så idag skippar jag promenaden och ligger kvar i soffan och tycker synd om mig själv. För vad gör man när livet helt plötsligt och oväntat suger?

Jo man tillåter den att göra det. Man bäddar ner sig, skiter i måsten och tar hand om sig själv i väntan på en bättre dag. Eller så gör i alla fall (just nu) jag…

ADHD en oförmåga att sitta still?

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ADHD av

I mitt jobb pratar vi ofta om att klienter bär på oförmågor och ibland kan jag helt ärligt bli så trött på det. En vanlig oförmåga som kopplas med ADHD är att personer med diagnosen har svårt att sitta still. Men jag och många andra sitter gärna still så länge det är något som intresserar oss. Jag kan läsa, lyssna, skriva i timmar i streck om jag finner det intressant och underhållande. Jag gissar att det är samma för dig, att du nästan kan somna om du sitter på för långa föreläsningar eller möten, så du vet vad jag pratar om eller hur?

MEN, jag skulle inte vilja kalla det oförmåga, för det känner jag inte är riktigt sant. För vad händer när vi säger att våra klienter med ADHD har en oförmåga att ha långa möten, komma i tid osv? Då säger vi till både dem och oss själva att personen inte kan, och det är ju inte riktigt sant eller hur? Vad det egentligen handlar om är att man behöver fånga personens intresse snabbare, att personer med ADHD har en högre grad av uttråkning i sitt sinne och att man behöver ge dem starkare kickar för att hålla dem kvar. När jag förstått poängen eller hela syftet med möten redan från början är jag inte intresserad av att fortsätta, jag är inte intresserad av att höra mer. Även om jag försöker att lyssna så hör jag inte, allt känns som ett tomt babblande i mina öron.

Lösningen är därför inte alltid kortare möten utan istället intressantare möten för att hålla kvar personen i rummet. Istället för att göra det lätt för sig själv och säga att personen har en oförmåga skulle man kunna fråga sig hur man skulle kunna få personen mer intresserad av det jag har att säga. Hur kan jag få mötet till en dialog istället för monolog? Hur kan jag få klienten/eleven mer aktiv i våra möten?

Den där ursäkten att personer bär på oförmågor tror jag ibland är att göra det lätt för oss, vi kör korta möten för att personen inte orkar sitta still. Nej du kör korta möten för att det är enklast för dig. Eller skyller på att eleven har svårt att sitta still på lektionen så att det är personen eget fel att den inte hänger med, istället för att aktivt jobba för att eleven håller uppe intresset. Att hålla en person intresserad och motiverad kräver helt klart mer av dig därför skall skulden på det där misslyckande mötet/lektionen inte alltid läggas på klienten/eleven utan också på dig själv.