Tack 2019

Tack 2019 för att du lät mig och min familj vara friska, och för att du behöll alla jag älskade vid liv. Tack för att du lärde mig att älska yinyogan, påminde mig om djupandning och lät mig hitta eteriska oljor.

Tack för att du gav mig modet att skriva på kontraktet för en egen lokal och för att du gav mig styrkan att klara det första utbildningsåret samtidigt som jag bedrev mitt heltidsjobb. Tack för utbildningar jag fått, klienter jag träffat och samtal som berikat och fördjupat mig. Tack för lärdomar, insikter, alla centimeter jag växt.

Och tack för alla dessa fantastiska läsare och följare. Tack för alla mail, kommentarer och kramar. Tack för alla som köpt mina böcker, kommit på mina föreläsningar eller deltagit i workshops eller kurser. Tack för all kärlek och förtroende.

Av 2020 önskar jag förutom att alla får vara friska mer trygghet i mig själv. Jag vill stabiliseras i mitt jag. Jag vill kunna ta plats utan känslor av att vilja fly, backa, vara för mycket. Jag vill också ha större framfång i företaget. Allt jag jobbat för är här nu, och jag hoppas därmed att det kommer att kännas mer enkelt. Att det kommer av sig själv. Jag önskar känna mig mer tillfreds och pigg, både med min omgivning och med mig själv.

Så tack älskade vänner för det här året. Önskar er ett gott nytt år och kom ihåg; ta precis så mycket plats du behöver. Det är din värld också.

Här hittar du årssammanfattning för 2015, 2016, 2017, 2018

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut? 

Jag gav mig in i min KBT-utbildning som kräver mycket av mig både psykisk, fysisk och ekonomiskt. Det har varit en stor dröm i många år men hur mycket jag än räknade på det så fick jag inte ihop det att det skulle fungera. Jag minns hur jag slutet av 2018 innan jag anmälde mig till utbildningen ringde till min man och grät för att jag var tvungen att skjuta upp utbildningen ännu ett år. Med alla resor, böcker och hotellnätter skulle utgifterna bli enorma, men min man lugnade mig och sade att ”vi klarar oss”, ”gör det bara”. Jag hade aldrig hoppat på denna drömmen om han inte stöttat mig. Så ja det har varit en otroligt stor risk och utmaning för mig att klara påfrestningen rent psykiskt. En sådan här stor grej backar jag vanligtvis på. Jag är ingen risktagare.

Genomdrev du någon stor förändring? 

Min största förändring har nog skett mentalt vad gäller företagandet. Jag har försökt att ”släppa” nestor förlag för att starta upp  min andra verksamhet, eller försökt att hitta sätt att få dem att gå in i varandra, passa ihop. Men att bygga om hemsidor och grunden på företaget är nog den största förändringen i år.

Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas? 

Minns som vanligt inga datum.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja att skriva på kontrakt för min lokal gjorde mig riktigt glad.

Saknar du något under år 2019 som du vill ha år 2020? 

Jag skrev förra året att jag saknade energi och jag får nog fortsätta lite på det spåret. Jag har känt mig ganska trött och energitom. Jag har också haft en sämre hälsa än vanligt och haft mycket smärta i rygg och huvud. Så 2020 vill jag ha en frisk och smärtfri kropp. Jag ska verkligen jobba för att må bra fysiskt och försöka få energi genom konditionsträning.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Kan nog inte säga att jag skulle förändra något.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Bekymrat mig mindre. Har haft mycket oro över utbildningen och ekonomi så ja, jag skulle ha oroat mig mindre.

Bästa köpet?

Just nu är jag superkär i ett telefonskal jag köpt. Men annars hoppas jag att bästa köpet är min lokal 🙂

Favoritprogram på TV? 

Förra året började jag ju kolla på tv:n på första gången på flera år. Jag kan inte säga att jag har något favoritprogram och 2020 planerar jag att minska tv-tittandet igen. Men i år har jag och dottern följt love-island och det är ganska skönt med lite ”dött” tv-tittande.

Bästa boken du läste i år? 

Jag har läst så otroligt mycket kurslitteratur detta året så jag måste nog för första gången i mitt liv säga att jag är lite bok-trött. Jag har knappt läst någon självvald bok så jag har nog ingen att rekommendera men jag minns att jag uppskattade att läsa om schematerapi och act. Men just nu känner jag för att kräkas bara jag tänker på böcker.

Största musikaliska upptäckten? 

Låpsleys station är sönderlyssnad, vet inte varför men jag tycker bara att den är så himla skön.

Vad var din största framgång på jobbet 2019? 

Framgång och framgång vet jag inte om jag ska kalla det men alla nya utbildningar jag får är jag grymt tacksam över.

Största framgång på det privata planet? 

Att hållit kvar i min fantastiska vän <3

Största misstaget? 

Har inget stort misstag jag kan komma på just nu.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Har nog hållit mig på en stabilnivå. Skulle nog säga att jag varken varit glad eller ledsen.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Egenterapi och resor till malmö. Känns skittråkigt och skulle hellre lagt det på annat 🙁

Något du önskade dig och fick? 

En lokal!!!

Något du önskade dig och inte fick? 

Nej, jag tror inte det.

Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Ha, denna födelsedagen kommer jag faktiskt ihåg. (första någonsin tror jag). Jag hade bjudit hem min familj på fika och bästisen var också här. Var mysigt <3

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Säger samma som förra året … en säck med pengar hade gjort mig mindre orolig och jag hade därmed mått bättre, men jag är evigt tacksam för allt jag har.

Vad fick dig att må bra? 

Min familj och den fantastiska Therese!

Vem saknade du? 

Har inte saknat någon.

De bästa nya människorna du träffade?

Jag hade en date med min moster och det var trevligt. Hon får nog läggas in den kategorin bland de bästa nya människorna jag träffat 🙂

Mest stolt över? 

Att jag aktivt gått emot känslor och jobbat med gamla scheman som vill få mig att fly och bryta kontakter. Just nu känns det overkligt att jag ens skulle fly men där och då när jag var i de värsta känslorna ville jag på grund av mina känslor bara kapa band och inte ha några nära relationer. Jag arbetar verkligen aktivt för att lära känna mig själv och bryta gamla mönster. Det är jag stolt över.

Högsta önskan just nu? 

Förutom att jag önskar att jag och familjen ska vara friska så vill jag få allt att gå runt, att klara utbildningen och ha regelbundna samtalsklienter och att slippa rädsla och oro för ekonomi och pengar. Både privat och i företaget.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Jag ska arbeta för tillit. Meditera regelbundet och se till att vara närvarande i nuet. Jag ska också arbeta mer på att synas. Våga ta plats på sätt jag inte gjort tidigare. Men mer om det i ett annat inlägg 🙂

Om en månad

Jag hoppas ha kommit i gång med den samtalsklient jag ska ha under handledning detta året och jag hoppas också ha sålt platser till alla mina planerade workshops så att de är fulla. Jag hoppas vara full av energi och ha lusten att planera in ännu mer workshops eller aktiviteter i lokalen. Jag hoppas också att jag hittat någon rutin vad gäller yoga och meditation. Jag tar verkligen mina förkylningar och mitt ryggont på allvar. Jag är inte en person som brukar bli sjuk. Tvärtom. Hela familjen kan ligga i både magsjuka och förkylning utan att jag drabbas. Jag misstänker att stress är en underliggande orsak till alla min besvär och då menar jag psykisk stress, oro. Och inte stress i min vardag för det upplever jag inte. Så om en månad hoppas jag att jag minskat min mentala stressnivå, byggt upp mitt immunförsvar och hittat tillbaka till mig själv igen.

Om sex månader

Om sex månader hoppas jag att det är full aktivitet i min lokal. Att jag hittat en lagom nivå på aktiviteter och hur den ska användas. Jag hoppas ha testat på både nymåne- och fullmåneritualer och kanske även testat att hålla i några egna. Jag hoppas fått in några nya samtalsklienter och ha färdigt klient två som ska handledas under hösten. Jag hoppas att jag hittat någon form av struktur på jobbet. Att jag har klienter som kommer, är motiverade och går igenom hela sina program. Jag önskar att jag har lärt mig massor av mitt halvår, att jag är en ännu bättre terapeut än tidigare och att mina klienter på frivården kommer frivilligt fast att det är under tvång. Jag hoppas vara godkänd och certifierad i mina pågående utbildningar, jag hoppas att jag lyckats att hålla mig frisk och att jag börjat springa igen.

Om ett år

Om ett år sitter jag här och är klar med min terapeut utbildning. Jag hoppas känna en stor lättnad och lycka. Jag hoppas att min verksamhet har byggts upp så att både jag och bästisen har en trogen tribe som kommer på alla våra aktiviteter i lokalen. Att vi slipper tänka på sälj utan kan leka och testa ideér utan att behöva anstränga oss. Jag hoppas att jag har flera pågående samtalsklienter och att allt rullar på av sig själv. Jag hoppas att jag är nöjd, glad och tacksam att jag tog på mig utmaningen med att läsa till terapeut och att skaffa mig en lokal. Jag hoppas att jag känner att jag hamnat rätt och är på rätt spår vad det gäller mitt företag. Jag hoppas också att jag startat (eller är  på gång att starta) en fullsatt grupp för företagare som behöver pepp och rådgivning, och jag hoppas att både jag och familjen får hålla oss friska. Jag hoppas att jag håller fast vid både fysisk och psykisk träning och att det får mig att fortsatt må bra. Jag hoppas att mitt och bästisens ”projekt” går bra, att det gått över våra förväntningar och ger oss både glädje och energi. Jag hoppas att jag njutit av året, att jag hittat glädje, fortsatt att bygga band, med människor jag tycker om.

Vart vill du vara om 1, 6, 12 månader?

Nu var den efterlängtade dagen över, och än är det ledighet kvar. Vi fick en härlig jul. Älskar att samla familjen tillsammans. Barnen har blivit så stora nu att de nästan sitter med hela kvällen och deltar i de vuxnas konversationer. Mysigt. Själv kunde jag knappt prata. Har drabbats av förkylningen från helvetet omgång två och tappade rösten helt på julafton.

Jag har ingen feber denna gång, men inte heller någon röst. Mest ett tungt huvud och slemmiga lungor vilket gör att man inte kan sova på nätterna. Men lika glad är jag för det.

Dottern fick köra sminkningen på jul också, hon är ju en hejjare på det där. Själv satt jag på julaftonskväll och kände att jag bara ville slita av mig masken. Förstår inte hur folk kan gå runt med så där mycket smink. Känns helt onaturligt i mitt fejs. Känns som att ansiktet ska krackelera så fort man rör en min. Men eftersom jag var stum hela kvällen gjorde jag väl inte så många miner. Eller ja, jag var väl inte tyst en minut men jag pratade ju förgäves. Det var inte en människa som hörde vad jag sade.

Och mitt hår skulle ju plattas också. Det är ju drömmen, det där med rakt hår. Både jag och min dotter älskar den där känslan att kunna dra fingrarna genom håret (omöjligt pga massa trassliga lockar annars) och jösses vad långt hår jag hade. Man glömmer lätt det eftersom det åker upp med en halvmeter (smått överdrivet) i vanliga fall.

Förutom att bli frisk ska jag hänga med dottern på julrea någon av de lediga dagarna. Jag ska sätta mig och göra ett schema för meditationsritualer som jag ska komma igång med nästa år, skicka ut ett nyhetsbrev och bestämma datum för planerade workshops. Jag ska kontakta personen jag ska ha i terapi, göra färdigt papper och avtal, boka hotell för utbildningsåret och förhoppningsvis hinna gå några långa promenader och hänga med bästisen. Ja som ni ser, en hel del att sysselsätta mig med. Hoppas ni får en fin fortsatt julvecka!

2019:

Vilka människor har du träffat som gjort intryck på dig?

Denna är lika svår att svara på varje år så jag måste nog skylla på mitt minne för jag träffar ju helt fantastiska människor (men minns ingen av dem).

Vilka händelser förändrade dig på något sätt?

Att bara ha klarat av det här utbildningsåret är ingen händelse i sig men är något som förändrat mig då jag gått emot en massa rädslor och stått ut i saker som varit jobbigt. Jag mådde så otroligt dåligt av att få betala höstterminen 2019 ur egen ficka. Trodde att det skulle förgöra både mig och min familj. Men att komma ur det här halvåret och sett att vi klarat det utan några större problem ger mig absolut hopp för framtiden.

Vilka händelser fick dig att växa som person?

Min KBT-utbildning och min egen terapi. Jag tror att det var detta året då jag på riktigt förstod mina ”inbyggda scheman” och har därför kunnat jobba med dem. Idag, när jag blir så där oväntat eller överdrivet ledsen vet jag att det inte är den vuxna delen av mig som reagerar utan det där lilla barnet, som jag nu försöker att lära mig att ta hand om. Jag har absolut lärt mig mer om mig själv detta året!

Avklarade mål:

• Klarat mitt första utbildningsår -check.
• Lägga undan min 1000 kr varje månad för egenterapi -check.
• Jobba ihop 120 000 kr för resterande del av utbildningen -ej avklarat
• Få koll på företaget inkomster och utgifter -check.

2020:

Vilka människor vill du ska komma i din väg?

Jag vill 2020 träffa en massa deltagare till mina utbildningar och kurser. Jag önskar också en handfull skock med klienter att samtala med. Jag skulle vilja ha en trogen följarskara som är med på alla mina påhitt. Som jag får se utvecklas och växa, men som också kan hjälpa mig att utvecklas och växa. Jag drömmer också om en kvinnlig företagsgrupp som kan hjälpa, stötta och peppa varandra.

Vilka positiva händelser önskar du ska ske som gör dig till en bättre person?

Jag måste nog hålla kvar vid förra årets ord. Jag hoppas lära känna människor och hoppas hitta fler personer att släppa intill mig.

Vad vill du uppleva i syfte att växa som människa?

Jag skulle vilja uppleva ett ”enkelt” företagsår, där kunder och klienter naturligt avlöser varandra. Just nu har jag fastnat i tanken ”det kommer att bli svårt”. Och det kanske delvis är sant men tanken hjälper inte mig. Självklart är det svårt att överleva 100 % på en terapeutisk verksamhet, men det är inte omöjligt. Jag vet att jag är en duktig terapeut och jag borde hellre säga det till mig själv än ”det kommer bli svårt”. Så jag önskar mig själv motsatsen ”det kommer bli enkelt”. Så att jag i slutet av året kan säga ”in your face” till mig själv och hytta med näven för att det kan gå bättre än vad jag själv tror.

Mål 2020:

Mitt största mål är att klara utbildningsåret, resten kommer i andra hand. Det är så klart att det finns otroligt mycket jag vill men jag kan inte kämpa för så mycket annat just nu. Jag måste hålla fokus! När jag fick lokalen började jag genast brainstorma hur många workshops och utbildningar jag skulle ha, men bästisen drog ner mig på jorden. Man ska orka också. Så sant. Så vi kom fram till att 4 workshops på ett år är lagom (men får jag till några extra är jag glad). Jag vill givetvis få in lokalkostnaden så att jag slipper ta ur egen ficka. Det är en önskan, men ingenting jag kommer att jobba stenhårt för eftersom skolan kommer först. Så mål för 2020 är alltså:

• att klara av det sista utbildningsåret
• att hålla fyra workshops
• att ha färdiga grunder och planer för både nestor förlag och min terapeutiska verksamhet inför 2021
• att få färdigt min lokal
• att båda hemsidorna ska vara klara

Här hittar du bokslut för 2018, 2017,

Vill bara hoppa in och önska er en god jul och hoppas på att ni får en fantastisk dag!

Att ge dom vad dom vill ha

Det luktar julgran och kaffe. Och tystnaden, denna fantastiska tystnad när resten av huset sover. Det är så att man vill stanna tiden. Hundens andning, kattens spinnande, regndropparna mot plåttaket och mina fingrar hastigt rusande mot tangenterna är det enda som hörs.

Idag är det några timmars arbete kvar innan jag går på en efterlängtad ledighet. Som jag har längtat. Och barnen, dom där fantastiska barnen. Dom trånar och längtar. Efter en stund som så himla snabbt är över.

Är du nöjd med julklapparna frågar mannen mig, hans eget svar ligger inbäddat i frågan. Och jag tror att han vet mitt innan jag säger det rakt ut. Nej, självklart inte, man vill alltid ge mer. Det känns aldrig tillräckligt, trots att vi alltid spräcker pengagränsen vi satt upp för oss själva. Man är så rädd att barnen ska bli missnöjda. Att ögonen slutar glittra. Att kvällen slutar i besvikelse och brutna löften. Det är jag som får sätta stopp, alltid. Han vill tömma plånboken och ge dem allt vi har medans jag försöker lugna mitt inre med att säga att vi gett tillräckligt. Att det inte bara är gåvorna som räknas, utan också tiden tillsammans.

(Men säg det till en 13-åring som önskar sig en gant-tröja).

Hos mig har det aldrig bott någon julstress. Men det finns en stress, över att inte kunna ge människor vad de vill ha. Och jag kan inte ge mina barn allt de vill ha. Idag står det inte längre en boll, eller lego på listan. Nej nu handlar det om airpods, calvin clein och gant kläder. Vet inte vart mina små barn tog vägen?

Jag har möjligheten att ge mina barn mer än vad jag själv fick. Och det är jag djupt tacksam över. Men man måste stanna där, sätta sina gränser. Både för deras och för min skull. För vi blir ju inte lyckligare av prylar. Barnen är friska och glada redan innan de öppnat sina paket. Det gäller att komma ihåg det. Det finns egentligen ingenting vi behöver. Mer än varandra <3

Följ dina drömmar

Jag vill vara företagare, terapeut, en yogi. Jag vill vara en person som tränar, mediterar, tar hand om mig själv. Jag vill vara modig, pålitligt, tydlig, självklar. Jag vill vara en person som stöttar, vägleder, hjälper till och alltid finns tillhands utan att för den sakens skull göra våld på mig själv.

Många skulle nog säga att jag redan är mycket av det där men vet du vad?

Det krävs att jag verkligen anstränger mig. Inget av ovanstående kommer av sig själv. Jag har drivit mitt företag i över sex år och ibland har jag velat kasta in handduken men valt att inte ge upp, vet du varför?

För jag vill inte vara en sådan person. Jag vill inte vara den som ger upp när det går emot mig, därför fortsätter jag fast att det vid tillfällen både gjort mig ont och gjort mig sömnlös. För att bli terapeut var jag tvungen att aktivt söka och välja en utbildning och sedan fortsätta kämpa mig framåt i flera år. Jag hade aldrig kunnat bli terapeut om jag inte AKTIVT gjorde ett val och tog tag i det.

För att kalla mig yogi krävs det att jag yogar regelbunden, det räcker inte med att jag köper en utrustning eller är med på ett pass då och då.

Jag kämpar varje dag mot rädslor, får hela tiden göra val för att fortsätta arbeta på den jag vill bli. Jag hade kunnat välja ett enklare liv, jag hade förmodligen mått mycket bättre (ångestmässigt) om jag stannat innanför min komfortzon.

Det jag vill säga med detta inlägg är; stanna inte kvar i dina drömmar (gör dom till verklighet). Pjäsen flyttar sig inte framåt om du inte rör den själv. Om du vill bli en författare måste du skriva, om du vill bli en konstnär måste du måla. Om du vill bli en person som står upp för dig själv måste du öva på att säga ifrån.

Vad hindrar dig? Andra människor eller dina egna tankar?

Gör dig isåfall av med båda! Du blir inte den du vill vara av utan att själv göra något åt det. Det kommer aldrig att komma någon med ett magiskt trollspö, du kommer aldrig förvandlas över en natt.

Det spelar ingen roll hur mycket du vill, viljan tar dig ingenstans. Det är ”görandet” som förändrar världen, förändrar dig.

Det jag vill säga är att dina drömmar inte kommer till dig, då måste gå efter dem! Så spring efter dem, NU.

Skulle åka till lokalen med bästisen häromdagen för att ta lite bilder till min nya hemsida. Jag lät dottern sminka upp mig då hon är mer kunnig på sånt där än jag själv. Highlighter (hur stavar man det ens), conselier, foundation med mera. Herregud känns alldeles för övermäktigt för mig som tycker att jag sminkar mig mycket då jag de senaste åren börjat använda ögonskugga.

Men jösses vilken skillnad (och vilken smutsig spegel hon har), jag kände mig som en annan människa. Så mycket piggare och fräschare med allt det där i ansiktet. Men nej, aldrig att jag skulle orka göra det där själv varje morgon.

Grymt duktig trettonåring vill jag säga. Jag visste ingenting om smink när jag var i den åldern. Var i för sig inte  heller särskilt intresserad. Och flera fina bilder blev det, både på mig och lokalen. Men mest lokalen. Själv avskyr jag att vara med på bild. Jag måste jobba på det. Jag blir så totalt obekväm när någon tar fram en kamera (till och med när jag själv gör det). Det värsta jag har gjort var när jag skulle filma mig själv för att vara med i ”mitt psyke och jag”. Jag gjorde det, filmande mig själv i flera månader. Men det blev aldrig lättare. Man borde ju komma över det där tänker jag ju mer man utsätter sig och utmanar sig, men inte. Det är väl något jag får jobba med kommande år, eller inte.. vi får se.

I veckan ska jag jobba med att sätta upp en hållbar plan för det kommande året. Jag tror att jag behöver minska ner mina inlägg här då jag känner att det har varit svårt att hinna med i mitt resande och läxläsande. Ju tröttare jag blir, desto mer tappar jag orden och jag är så jäkla rädd om mig själv. Jag vill verkligen inte gå sönder. Vill inte göra för mycket. Pressa mig själv för hårt. Jag behöver välja mina kanaler och vart jag ska lägga min energi. Kanske ska rådgöra med bästisen om detta.

Jag håller på och bygger en ny hemsida men även denna ska göras om. Och i förändring kommer jag över se över mina tjänster och är osäker på om jag ska fortsätta ge ut andras böcker då tar otroligt mycket tid och energi men inte ger något annat än glädje tillbaks. Jag har älskat att ge ut mina författares böcker, att se de uppfylla en dröm. Men kostnadsmässigt och energimässigt är jag den stora förloraren. Jag får även  mängder med mail från folk som vill ge ut sina manus. Att bara skriva nej till alla tar sin tid.

Ingenting är klart än. Det ligger bara i tankarna, men jag ska bygga en hållbar plan. Detta året ska jag bygga en stabil grund för min kommande verksamhet. Se vilka företagsben som ska få finnas kvar och vilka som ska bort. Företaget är till för min egen skull, för att jag ska växa och ha roligt och jag måste hålla. Hela vägen ut.

Både jag och företaget har förändrats genom åren och så kommer det kanske alltid att vara. Men det jag har lärt mig är att inte ge mer än vad jag får tillbaka, att hela tiden se över min energi. Kostnader och intäkter. Både fysiskt och psykiskt. Det hjälper inte att ha med sig tanken ”att vara rädd om sig själv” så vida man inte gör något åt det. Även om jag har bromsat på otroligt många plan så känner jag att min kropp varnar mig och att jag behöver lyssna på den, ge den mer tid.

Jag klarade detta året, det är bra. Men jag har ett till framför mig med otroligt många utmaningar så jag behöver planera in glädje och återhämtning till lika stor del som jag planerar in jobb. Se till att göra det du med <3