Månadsarkiv: september 2022


Mitt första år som egen företagare

Ett år har gått som egen företagare på heltid. Så hur har det gått, och vad har jag lärt mig?

Det enkla svaret är att det gått bra, rent ekonomiskt alltså. Jag har klarat mig och kunnat ta ut samma lön jag hade som anställd. Det mycket svårare svaret är att jag känt ett form av skav. Det har hela tiden varit något som inte känts bra men som jag inte kunnat sätta fingret exakt på vad det handlade om och anledningen till det är för att det kanske handlade om flera olika saker.

Först och främst blir det aldrig som man tänkt sig, det var jag väl medveten om. I min fantasi skulle jag kunna ha med mig hunden över allt, jag skulle också prioriterat mig själv och ha tid för meditation, yoga och träning. Men allt det där sket sig, minst sagt. Hunden gick inte ha med i terapirummet och gick till en början inte ens att jobba med hemifrån då han var som en två-åring som ständigt krävde min uppmärksamhet, och att jag skulle prioritera mig själv. Vilken fantasi. Jag prioriterade jobbet, varje gång.

Det jag trodde att jag skulle vara orolig för var det som var minst jobbigt, och det jag trodde skulle vara minst jobbigt var det som blev mest svårt. Minst jobbigt har ekonomi varit och mest jobbig har ensamheten varit. Så nej, det blev inte alls som jag tänkt mig. Men vad tar jag då med mig från det här året?

  • Din arbetsplats är viktigt! Första halvåret jobbade jag från köksbordet. Det var inte det minsta ergonomiskt eller kul att släpa papper och pärmar fram och tillbaka. När kroppen började värka var det dags att köpa in riktiga möbler som kanske inte passade mitt hem men som var snäll mot min kropp. Så lärdom nr 1: ta dig själv och ditt företag på allvar. Ge dig själv ett riktiga kontorsmöbler!
  • Lärdom nr 2: Skriv in roliga saker i din kalender! De första 6 månaderna jobbade jag bara för pengar och insåg att jag hade glömt av att göra saker jag tyckte var kul. För min del handlade det om att vara kreativ, komma på nya ideér, workshops eller liknande. Eftersom man inte har kollegor får man inga naturliga avbrott i sin jobbvardag därför blev det viktigt för mig att planera in saker som ger mig energi men som jag inte får betalt för. Podden blev mitt avbrott. Det är kul och inte bara jobb.
  • Lärdom nr 3: Sätt ditt eget schema. Mina första 6 månader var jag så himla glad att bli anlitad att jag tackade ja till allt. Jag lät kunder och klienter styra tider och dagar vilket gjorde att jag var tvungen att åka in till min mottagning varje dag, ibland tidig morgon, ibland kväll. Jag jobbade kvällar, helger, ja dygnet runt helt ärligt och hade ingen ordning på min kalender. När jag insåg att jag hade det bättre som anställd satte jag ner foten och lade om mitt schema. Vilken lättnad! Nu är jag bara på min mottagning 2 dagar i veckan. Jag har nästa aldrig samtal innan lunch och jag jobbar endast i undantagsfall kväll och helg. Nu har jag kontroll på mitt schema vilket gör mig mer effektiv och får mig att må bättre.
  • Lärdom nr 4: Sätt en struktur och följ den. När jag hade fått ordning på alla möten gällde det att få ordning på resten av mitt arbete. Jag har ett konsultuppdrag på 40% vilket jag till en början arbetade med varje förmiddag. Jag varvade det jobbet med alla delar jag har i mitt eget företag, samtal, solosystrar, skrivterapi. Jag jobbade helt tiden men kände att jag inte fick någonting gjort. Konsultuppdraget innebar en stor del stress och där fylldes att-göra-listan hela tiden på. När jag insåg att det var det jobbet som stressade mig mest lade jag det på två dagar i veckan istället för varje dag, lättnaden där var otrolig. De dagar jag jobbar med uppdraget förekommer stress, men dagarna där emellan kunde jag återhämta mig. Vilken skillnad!

Listan på vad jag lärt mig kan bli hur lång som helst men de viktigaste punkterna , ja det är dessa, så om det är något jag skulle vilja rekommendera dig sår är det att se över dessa fyra punkter för att få ett bättre arbetsliv! Vad har du för erfarenheter, har du någon punkt du skulle vilja lägga till? Dela gärna med dig.


15 år

15 år.

Det känns så overkligt att du är borta. Att du inte längre står utanför vår dörr. Sitter framför matskålen eller ligger på alla de där favoritplatserna man är van att se dig på.

Jag ser dig överallt och ingenstans.

Jag är så ledsen för din skull, för min skull, men kanske mest för mina barn.

Jag har så mycket att tacka dig för, för alla möss du tagit, både inne- och utomhus. För ditt tålamod med alla hundar som levt i vårt hem, och att du tagit väl hand om nya kattmedlemmar och lärt dem allt du kan. Men mest av allt vill jag tacka dig för att du älskat mina barn, och för att de har fått möjligheten att älska dig. För att du har njutit av dem i alla deras åldrar, från blöja till tonår och alltid anpassat dig efter familjens omständigheter.

De senaste veckorna har jag vetat att varje dag tagit oss närmare ett hejdå, ändå har jag inte känt mig redo för ett slutgiltigt farväl. Men jag vet, du måste gå…

Så du lämnade mig, fast att jag hela tiden höll kvar i din kropp. Jag hade så önskat att mina händer hade kunnat hålla dig kvar. Sparat dig, fått dig att stanna hos mig, för evigt.

Om det bara är en enda sak du får ta med dig på din resa så önskar jag att du bär med dig känslan av att vara älskad. Nu, och föralltid. Till vi ses igen <3

Tack för 15 år!


Augusti i bilder

Så vad hände i augusti? Helt ärligt känns det inte som att jag gör mycket mer än att jobbar. Vardag och jobb flyter ihop på ett väldigt fint och härligt sätt men ibland måste jag nog aktivt göra något för att bryta det, att ta mig loss och få vila upp mig eller få in ny energi och inspiration. Det är verkligen något jag behöver fundera över och ta tag i till hösten. Kanske ska man unna sig en inspirationsdag i månaden, bara för att man kan?

En liten bit utan för huset var jag i vart fall. En vacker augustikväll blev det kräftskiva hos en gammal vän som nu bor några minuter i från mig. En super mysig kväll!

Jag valde också att utforska en ny stig tillsammans med hunden och hade bestämt mig för att göra milen. Men vem tror jag att jag är? Självklart gick jag (som vanligt) vilse och vet inte allts hur många kilometer vi tog oss fram, jag var mest glad att vi hittade tillbaks till bilen igen. Note to self: utforska inte skogar och nya vägar själv!!

Äh det är redan glömt, gjorde samma misstag bara veckor efter när jag skulle lägga ett spår till hunden, var så fokuserad på att få ett bra spår att jag glömde av vart jag gått och hur jag skulle ta mig därifrån. Suck!

Från och till har jag en ny arbetskamrat på kontoret. Som de flesta andra katter tror han att han är universums mittpunkt och sätter sig alltid exakt där han inte ska. Det är dotterns katt som jag ibland tycker blir för ensam då hon nu har långa skoldagar. Så ibland byter han hus och kommer in till mig istället för att sitta själv i sitt eget.

och så pussas jag ju en hel del med den här killen. Dålig bild men det är så här vi ser ut när vi kramas på morgonkvinsten innan dagen drar igång.

Något positivt som har hänt är att han allt mer ofta klarar att ligga så här på dagarna. Jag ääääälskar att ha honom hos mig på kontoret så jag njuter varje sekund han vill vara (lugn) vid min sida <3

Efter kattens löp blev dom har två plötsligt bästisar. De ligger och gosar och stryker sig mot varandra för jämnan.

och så njuter jag av det här, varje dag, varken mer eller mindre, älskar att vara hemma, att vara nära djuren, naturen och mig själv <3 Tack augusti!

PAUS!

Sonen ringer mitt i arbetsdagen och undrar om jag kan åka till skolan och lämna badkläder, jag svarar nej och förklarar att jag jobbar. Han fortsätter att bombardera mig med sms. Kan du komma? Varför kan du inte? Snälla! Jag ska aldrig fråga dig igen! Varför kan du inte komma? Etc, etc.

Jag blir stressad, går upp i varv och förklarar igen att jag jobbar och att jag inte hinner. När han frågar en tredje gång ställer jag mig själv samma fråga han upprepat till mig mig. Varför kan du inte Jessica? Min hjärna säger återigen hastigt och irriterat: FÖR ATT DU JOBBAR. Plötsligt börjar en helt annan del inom mig också att snattra: Jo du jobbar, men du driver ju faktiskt eget för att jobba när du vill. Om tar 30 minuters rast nu kommer ingenting och hända. Det kanske till och med är bra för dig OCH sonen blir glad! Istället för att se det som förlorad arbetstid kan du se det som en värdefull rast. Det tog inte många sekunder innan jag hade övertalat mig själv att åka, och att till och med njuta av min resa. För att jag kan!

Det är så lätt att gå in i företagslivet med samma mindset man hade som anställd. ”Jag måste sitta med rumpan på min kontorsstol mellan 7-16”. ”Jag kan inte avbryta min arbetsdag för att göra familje- eller hushållssysslor.” ”Jag måste göra mina 8 h om dagen, minst!”.

Men helt ärligt, ska jag behandla mig själv som om jag vore anställd kan jag lika gärna ta ett vanligt jobb. Ger jag inte mig själv friheten jag längtat efter kommer min företagsresa vara samma fängelse som en anställning innebär fast utan förmåner.

Så håll fast i anledningen till att du startade eget. Var det frihet? Ge dig själv frihet. Var det för att få utlopp för din kreativitet? Se till att få släppa ut den.  Var det för att jobba mindre? Se till att göra färre timmar!

Håll koll på dig själv, dina mål och dina drömmar. För som företagare är det ingen annan gör det åt dig!