Tacksamhet. Vilken märklig känsla det är. Man kan vara fylld av den, men samtidigt vara tom. Man kan uttrycka det utan att egentligen känna känslan. Och hur känns den egentligen?
Du kan vara tacksam för mycket, eller ingenting.
Ibland blir den vardag, inbyggd i dig. Som ett finger, en arm, ett extra lager på din hud. Du vet att den finns där men känner den inte. Du reflekterar inte över den, eller så reflekterar du ofta över den men känner ändå inte av den.
Du kan också känna den så starkt att den förvandlar sig till ångest, eller så kan den förvandlas till ett ord och bli till luft. Tacksamhet, så viktig att vi glömmer bort den.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar