Ångestens dag
Ibland svämmar hjärnan över av otäcka tankar. Fast att solen skiner utanför är man helt mörk inuti….
Idag var en sån dag.
En sådan dag när varje känsla i min kropp förvandlas till en farlig sjukdom, en sådan dag där varje möte med en annan människa förvandlades till en potentiell fara för mitt liv. En sådan dag där en olycka lurade runt varje hörn.
Idag var en sådan dag där tankarna var för tunga för att uttala, för snabba för att hinna bromsa och för starka för att kunna sudda ut.
Idag var en sådan dag där det inte spelade någon roll hur positivt jag tänkte, hur mycket jag log eller hur mycket jag försökte sysselsätta mig själv. På insidan bar jag ändå hela tiden samma känsla.
Idag var en sådan dag då en katastrof hela tiden var på väg att inträffa, en dag då det var en fara för mitt liv, en dag då jag inte kunde skaka av mig den där iskalla känslan.
Idag var en sådan dag då jag visste att mina tankar ljög, men min kropp ändå tolkade dem som sanning.
Idag var en sådan dag där jag önskade att det fanns en stoppknapp, en dag där jag velat pausa, stänga av. Men istället blev det hack i skivan och mardrömmen spelades på repeat. Bilder som dyker upp helt utan anledning, tankar som skapas utan förvarning.
Ångestens dag.
Idag var en sådan dag.
Åh vad bra du beskriver hur det är. Jag har själv ingen ångestproblematik men min 13-åring med asperger har det. Vissa dagar fungerar ingenting. Jag försöker peppa men det hjälper inte. Om mitt barn känner så som du kan jag mer förstå varför. Tack för att du delar med dig. Skickar en mängd kramar och hoppas på ångestfria dagar framöver ❤
Tack snälla du! Ja jag förstår verkligen att det är svårt för utomstående, måste verkligen kännas tufft för dig att inte kunna göra någonting. Men man får trösta sig med att det går över, det vänder, att känslan inte är konstant. Kram.