Alltså, vart ska jag börja…min hjärna, suck. Är ju alltid lite för mycket. I efterhand kan jag (och alla andra) skratta åt mig själv. Men där och då bränner jag ut väldigt mycket onödig energi. För mig, är det helt totalt omöjligt att tänka lite. Det finns inget som heter lite. Oavsett vad det kommer till. Lite jobb, lite mat, lite träning…allt ska överdrivas. Jag vill inte ta en bulle, jag vill ha sju, jag nöjer mig aldrig med att träna 3 gånger i veckan, utan då gör jag det tre gånger om dagen.
Och när det kommer till ideér (don´t bring me there). Jag mitt första minne av att gå för långt var när jag startade mitt första företag. Det som hände var att jag upptäckte klädmärket Odd molly (love) och istället för att shoppa lite kläder blev jag återförsäljare för kläderna. Och nej det var inget jag drömt om eller funderat över. PANG, så hade jag bestämt mig och det var gjort. Minns helt ärligt inte hur det gick till.
Hmm, vad ska jag nu hitta på…
Det samma gäller varje gång jag ser en vacker kopp eller något fint i keramik. Nej min tanke faller inte på att köpa på produkten. Nej utan JAG ska bli keramiker, konstnär, silversmed, eller allt vad det nu kan vara.
Min hjärna stannar inte vid att titta, köpa, tänka, nej det går omedelbart till göra. Jag måste verkligen tro alldeles för mycket om mig själv. Någon måste kanske plocka ner mig på jorden en vacker dag. Tro inte heller att det bara är en tanke som lätt flyger mig förbi. Nej, jag sätter mig verkligen in i ämnet, googlar, ringer och undersöker det i flera veckor, sen är det alltid något som händer, poff, det är borta. Som om det aldrig hade funnits.
Egentligen kanske man inte kan säga att jag går för långt. För innan jag kommer till handling har jag ofta glömt bort det (och tur är väl det). Jag har tur som har en man som inte tar mig allt för mycket på allvar. Varje gång jag kommer med en ny idé låter han liksom den vara. Han har nog med erfarenhet lärt sig att den försvinner av sig själv. För skulle han börja säga emot mig, säga att jag inte kan osv, då hade nog mitt barnsliga trots vunnit och jag hade med all säkerhet gått ”all in”.
Det brukar börja med: älskling jag har en idé (är ganska säker på att han hatar den meningen), jag ska:
- ta över ett tryckeri
- köpa osthallen
- starta ett eget klädmärke
- göra min egen parfym
- bli keramiker
- skapa egna smycken
- göra skor
- bli grafisk designer
- köpa en fastighet
- osv osv
Känner ni igen er? Säg att jag inte är ensam med det här, haha [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar