Blogg


Lucka #7

adventskalender

Säg NEJ

Alla som känner att de har svårt för att säga nej räcker upp en hand.

Se där ja.

Vissa är bra på det, andra inte. Men för en del av oss är det verkligen en konst att säga nej (i alla fall utan att må dåligt och våndas efteråt). Jag minns en gång på min fd arbetsplats, vi skulle äta julbord tillsammans hela kommunen. Chefen frågade en av mina kollegor om han kunde tänka sig att stå i garderoben och ta emot gästerna och hänga upp deras jackor. Han svarade nej utan att tveka och sade till och med att ”det kände han verkligen inte för”. Själv minns jag inte om jag gömde mig, tittade bort eller sprang undan, men jag minns att jag inte fick frågan.

Hade jag fått frågan är jag säker på att jag inte hade sagt kanske, jag hade inte heller sagt att jag ville fundera på det och jag hade framförallt inte sagt nej. Jag hade sagt ja, säkert utan att tveka samtidigt som hela mitt inre hade ropat nej. Det är konstigt hur mycket lättare det är att säga ja än att säga nej även om det är motsatsen till vad man både känner och vill.

Jag beundrar verkligen människor som kan säga nej och mena det utan massa dåliga ursäkter. Det är också så jag själv vill bli bemött. Självklart vill jag inte att folk ska svara ja när jag ber om hjälp bara för att de känner sig tvingade till det. Det kan också vara en av anledningarna till att man tycker att det är svårt/jobbigt att be om hjälp. Man är rädd att folk säger ja utan att mena det. Därför vore det bättre inte bara för din egen del, utan för oss alla om vi gemensamt sade nej när vi inte vill, kan eller orkar. Eller hur?

Det är en fint att vara snäll, men inte på din egen bekostnad! Att inte säga nej kan göra dig till en martyr, få människor att ta dig för givet och få dig att gå sönder. Du kanske blir ledsen, arg, känner dig utnyttjad. Men sanningen är att du gör det mot dig själv. Om inte du kan stå på dig kommer andra att göra det!

Jag har blivit mycket bättre på att säga nej, och vet du vad, det är en övningssak. Det blir lättare och lättare för varje gång. Jag blir också mer stolt och nöjd med mig själv när jag har stått upp för mig själv och fått sagt vad jag vill.  Så nu vill jag att du gör detsamma. Vill/behöver du säga nej, gör det! Även om det känns obekvämt. Att säga nej är att vara snäll och visa respekt mot sig själv. Kan jag, kan du!

PS. Berätta gärna för mig hur det gick. DS

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Min första panikattack 1 kommentar

Det är skillnad på ångest och ÅNGEST

Jag brukar ju ofta prata om ångest och  kaxigt säga att det ”bara” är att gå emot den. Jag ställer mig på scen fast att benen skakar, sätter mig i en bil fast att jag ser olyckor spelas upp som i en film i mitt huvud, och låter sällan rädslan ta stor plats i mitt liv trots att den ständigt är närvarande. Man kan därför tro att det inte finns något jag undviker, att min ångest inte påverkar mitt liv alls. Men det är inte helt sant. När det kommer till panikattacker så kan jag säga att jag inte är lika kaxig.

Nu menar jag inte att ångest på något sätt är lätt och förminskar inte någons ångest oavsett hur den yttrar sig. Jag menar att jag har hittat ett sätt att hantera min generella ångest, medan panikattacker är något jag fortfarande gör allt för att undvika.

Bilder från boken Annas oroliga mamma där jag berättar om min första panikattack.

Bilder från boken ”Annas oroliga mamma” där jag berättar om min första panikattack.

Min första panikattack

Jag fick min första panikattack när jag var i 20-års åldern. Det var på Liseberg. Jag var där med ett par vänner och skulle åka bergochdalbanan Balder. Innan den dagen så hade jag aldrig tidigare varit rädd för en enda åkattraktion utan upplevt det mesta som kul. Jag tvivlade lite innan, kände rädsla, men förmodligen inte mer än någon annan. För visst kan det vara lite läskigt.

När vagnen började rulla kände jag plötsligt hur det började bubbla i mitt bröst. Likt en tryckkokare steg paniken och när jag väl var uppe på toppen och såg ner brast det. Jag kände tryck över bröstet, fick svårt att andas och drabbades av ren och skär panik.  Jag trodde jag skulle dö. Jag försökte resa mig upp, minns att jag drog i säkerhetsanordningen som skulle hålla fast mig men lyckades inte ta mig loss (som tur var). Tårarna fullkomlig sprutade och jag skrek och grät om vartannat hela färden. Efteråt var jag yr, illamående, hade svårt att gå och skakade i hela kroppen. Mina vänner skrattade åt mig och jag tror till och med att jag försökte le för att avdramatisera det hela, jag vet inte om jag lyckades.

I efterhand funderande jag över min reaktion. Varför försökte jag ta mig loss? Det är ju helt ologisk mitt uppe på toppen, säkrare vore om jag satt fast. Men man är sällan logisk i panik. Det var inte bara första och sista gången jag åkte Balder, utan sista gången jag överhuvudtaget uppskattade en åkattraktion. Idag undviker jag i stort sett alla åkattraktioner. Jag har inte drabbats av en ny panikattack på grund av dem, men till och med barn attraktionerna får mig att blunda, skrika och gråta.

Panikångest, en stressreaktion

Bild från boken "Annas oroliga mamma"

Bild från boken ”Annas oroliga mamma”

Jag funderade som sagt många gånger över den där händelsen, men det var inte förrän ett par år senare när jag upplevde min andra panikattack som jag förstod vad som faktiskt hände. Jag, min man och dottern skulle flyga och besöka en vän i England. Jag hade flugit innan och likt många upplevt ett lätt rädsla, men inget som hindrade mig från att resa. När planet var i luften minns jag att jag kunde känna frihet, ett lugn, som jag tidigare inte hittat någon annanstans. Idag skulle jag aldrig sätta flygplan och lugn i samma mening.

Helt plötsligt utan någon som helst förvarning. Kommer samma känsla som i åkattraktionen. Tårarna sprutar, jag får svårt att andas och tror att jag ska dö. Min man och en flygvärdinna försöker få kontakt med mig, lugna mig. Men jag var okontaktbar, stirrade bara ut i luften i tron att jag skulle dö. Det kändes som en evighet, men var säkert över på 10-15 minuter. Gissa om jag såg framemot resan hem?

Efter hemresan har jag inte satt mig på ett flygplan och kommer förmodligen aldrig göra det heller. Rädslan har smittat av sig till att även gälla båtar och större broar, så att ta sig utanför Sveriges gränser är svårt. Jag kan leva med det. Det är inget som påverkar mig i min vardag. Dock kan min familj känna att de blir låsta på grund av min ångest, att diskutera utflykter och semesterresor är ingen stor idé.

Jag är tacksam för att mina panikattacker är begränsade och har stor medkänsla för de med paniksyndrom som slåss mot dessa känslor. För er med paniksyndrom vill jag tipsa om Christians Dahlströms podd Sinnesjukt som i de senaste två avsnitten avhandlade temat panikångest. Här finner du del 1 och del 2.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #6

adventskalender

Skratta

Visste du att barn ler och skrattar ca 400 ggr per dag, medan vi vuxna gör det ca 15 ggr per dag. Jag kan komma ihåg hur jag som barn kiknade av skratt. Tillsammans med vänner var det inte ovanligt att man skrattade tills man grät. Jag kan dock inte minnas att det hänt mig särskilt ofta som vuxen.

Vi människor har olika lätt till skratt och jag vet att jag inte är en särskild lättroad person. Jag skrattar åt mina egna skämt och när någon slår sig, ja sen finns det inte så mycket annat jag finner roande [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”] Jag har aldrig tänkt på att jag saknat humor förrän jag träffade min man (och han talade om det för mig). Först tänkte jag att det var hans närhet till skratt som var ovanlig, men med tiden insåg jag att hans humor var vanligare än min. Jag trodde inte mina öron när han på riktigt låg och skrattade framför Kalle Ankas pocket. Skojar han?! Hur kul kan det vara?? Inte alls om du frågar mig. Han skrattar så gott som dagligen när han tittar på tv:n och vill han ha ett gapflabb är det bara för honom att titta på ståupp komik.

Själv sitter jag bredvid och knappt förstår skämten, gör jag det så får det mig ändå inte ens att små le.

Skratt är bra av flera anledningar. Det får oss att slappna av, minskar vår stress och är bra för ditt immunförsvar. Skrattet flyttar fokus från negativa saker i vårt liv, skickar ut endorfiner och ger ditt hjärta ett konditionspass.

Forskning visar att personer som skrattar mycket blir utsatta för färre sjukdomar och löper 50% lägre risk att dö i förtid (så det finns ju mer än en anledning till att vi borde skratta mer).

Vad brukar få dig att skratta? Om du likt mig sällan skrattar högt, vad får dig att le inombords? Är det en speciell vän, en tv-serie, eller en tidning?

Planera in en skrattdag, ring en vän och boka in en träff, kryssa en heldag i kalender och sitt och kolla på roliga tv-serier. Boka en biljett till en stand up show, testa skrattyoga eller låna en bok med roliga historier.

Har du någonsin reflekterat över din humor? Dagens uppgift är att hitta den och ta hand om den.

Lycka till!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Dagar som gått

På helgen finns inget planerat nu för tiden. Att fylla kylskåpet och ta en långpromenad men hundarna är oftast helgens enda måsten. För en gångskull känns det som att alla familjemedlemmar är i fas. För när helgens lugna lunk infaller är det ingen som klagar. Helt ärligt kanske det bara var jag som var i ofas förut, som rastlöst stod och hoppade upp och ner. Nu kan nästan hela familjen sitta stilla samtidigt.Dagar som gåttMåste bjuda på dessa härliga bilder. Så här trött kan man vara efter en promenad. Bryr sig inte ens om att någon lägger sig i ansiktet på en [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]Julpyntet är på plats och till och med utsidan är dekorerad. Hela familjen tog sig en skogspromenad och samlade fina saker vi hittade på marken. Kottar, bär och gamla grankvistar. Sen fick ungarna i uppdrag att pynta tomtens krukor. En riktigt mysig stund!För min del gör det inget om snön kommer tillbaka. Vill gärna har en vit jul. Den kan få stanna December ut och sedan lämna plats för våren.Men ofta är det ju tvärtom. Snöfritt hela December och så vräker det ner i Februari. Vid den tiden har jag tröttnat på mörkret. Anser att Februari är årets sämsta månad även om jag fyller år mitt i.Vi har också haft hemmaspa, med både fotbad och ansiktsmask.Det fick bli en hemmablandning med citron, honung, salt och olja. Enkelt och härligt sätt att ta hand om sig själv! 

Några timmar därefter började dottern kräkas så då blev det sjukstuga. Vardagens härliga kontraster!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #5 1 kommentar

Lucka #5

Lucka #5

Våga vara ledsen/arg

Du har massor att vara ledsen över, eller hur? Det finns saker som har hänt dig i livet som gör jätte ont. Det är ok. Ett problem idag är många gånger att vi förminskar våra känslor, för det finns alltid någon som har det värre. Hur ska jag kunna gråta över förlorad hund när det finns folk som har förlorat barn? Vad har jag för rätt att känna mig orättvist behandlad och arg över små saker när det finns större orättvisor världen över?

Jämför vi oss med andra så är vår sorg aldrig tillräckligt stor. Men det betyder ju inte att du inte har rätt att vara ledsen. Idag har vi heller inte tid att sörja. Vi ska jobba, vara glada och lägga ut vackra bilder på instagram. Vi går ofta vidare, trycker ner både sorg och ilska och tänker att vi tar tag i det sen. Men sen kommer aldrig.

Jag vill inte att du ska älta eller leva kvar i det förflutna. Absolut inte, men ibland måste man tillåta sig att ha en dålig dag. Att både vara arg och ledsen. Det är okej att gräva upp något gammalt, håll bara inte kvar i det för länge!

Idag behöver du inte sätta på dig ditt låtsas leende. Du har rätt till att både vara nedstämd, förbannad och besviken. Det är ok att visa både ilska och tårar, att våga vara både ledsen och arg.

Släpp ut dina tårar, slå på en kudde, skrik rakt ut. Få utlopp för dina känslor. Gör vad du behöver. För det är du värd.

Idag förtjänar du en extra stor kram.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

 


Lucka #4 1 kommentar

Lucka #4

Lucka #4

Be om hjälp

Jag vet att det är svårt och jag är själv inte den bästa människan på jorden att fråga om hjälp när jag behöver det, men jag måste ändå motvilligt erkänna att det är något du ska, måste, borde göra om du på riktigt ska ta hand om dig själv. Och de spelar ingen roll vad det gäller. Barnvakt, låna pengar, bli tröstad, vill ha sällskap, flytta, what ever. Be om hjälp.

De flesta människor vill faktiskt hjälpa till om de kan. Jag tror åtminstone ingen tycker att det är roligt att säga nej. Luta dig mot teorin att andra känner tillfredställelse av att hjälpa en medmänniska (det är sant, det finns forskningsstudier på det). Känns det bättre? Inte?

Du vill inte vara till besvär, jag vet det. Men du vill inte heller bära hela lasset själv. Personer är så upptagna med sina liv att hjälpen sällan kommer på automatik. Det betyder inte att dom inte bryr sig. Folk vet inte hur du mår eller vilken situation du befinner dig i, därför måste du säga det högt.

Så om du vanligtvis är rädd för att be om hjälp så släpper du det idag. (Bara för idag, jag lovar). Du är värd lika mycket som alla andra! Du förtjänar att ta plats, att bli uppmärksammad, att bli lyssnad på.

Så vad det än gäller idag. Be om hjälp. Lova mig det!

Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2


Författardrömmar?

Författardrömmar

Författardrömmar

Bär du författardrömmar?

Min e-kurs är tänkt till dig som vill skriva en bok men inte vet hur du ska börja eller ta dig vidare. För tvärtemot vad många tror så är det en stor och svår process med många fallgropar och hinder (låt dig inte avskräckas). Jag har skapat 18 lektioner där jag går igenom hur du kommer igång, botar din skrivtorka och kan tänka kring kritik. Kursen har fått goda recensioner och jag hoppas verkligen att den kan vara en hjälp på vägen.

Jag hade tyckt att det hade varit jätte kul att höra om ditt projekt (även ni som inte gått kursen). Har du en bok på gång eller finns den bara i tankarna? Hade det inte varit kul om vi hade kunnat hjälpa, stötta och följa varandra igenom bokprocessen?

Ni får jätte gärna lämna en kommentar eller ett mail om hur det går så kanske vi någon gång i månande kan följas åt här på bloggen och se om vi tar oss framåt. Vi tror ni om det?

Är du nyfiken på kursen finner du mer info om den i min webshop.

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #3

adventskalender

Lucka #3

Logga ut

Skrämmer orden dig? Känner du en direkt abstinens? Ja, då är det dags. I dag vill jag att du loggar ut. Stäng av din telefon,  är det omöjligt så undvik i alla fall sociala medier. Ljudlösa eller stäng av notiser. Idag ska du vara med dig själv utan distraktioner. Åk till affären, eller ta den där promenaden utan telefon. Bara tanken skrämmer en, jag vet.

Telefonen ger oss en falsk känsla av kontroll och vi har blivit så invaggade i den nya tekniken att vi inte reflekterar över hur ofta ofta telefonerna plingar eller stör oss. Eller hur vi bara tar upp den och kikar av ren distraktion, tristess.

Stressen har idag blivit vår vardag. Men du kan välja, (även om det inte känns så), att lämna telefonen hemma. Förr i tiden åkte man till affären för att handla och åkte hem igen när man var klar. Från A till B utan avbrott. Idag kan flera människor nå dig när du egentligen är upptagen. Barnen ringer och frågar både en och två gånger var du är, när du kommer hem. Mannen kanske ringer för att be dig att åka förbi och hämta upp något på vägen. En vännina ringer för att småprata. Känner du igen dig?

Vi gör sällan en sak i taget längre, och jag tror att det ligger en stress i att alltid bli nådd även om du inte vill erkänna dig för dig själv. Jag insåg det först för några år sedan när vi bodde på en camping en sommar utan mottagning. Flera av mina vänner blev sönderstressad över att inte ha tillgång till nätet medan jag kände ett förvånansvärt lugn.

Jag som lider av ångest och kontrollbehov kände att jag äntligen fick vila, jag kunde slappna av. Det spelade ingen roll om huset brann ner hemma eller om en anhörig låg på dödsbädden. Det hade ändå inte funnits något jag kunde göra åt det när jag var 80 mil hemifrån. Och vetskapen om det stillade mitt sinne.

Jag vet inte hur du funkar, men våga testa. Upptäcker du som jag att du tycker att det är skönare när telefonen inte ringer, våga då stänga av.

Kram

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

det-har-ar-ett-inlagg-fran-2

 


Lucka #2

adventskalender

Ta hand om din kropp

Ingen känner väl din kropp bättre än du. Jag är säker på att du liksom de flesta andra är uppmärksam på varenda brist och skavank den bär (är du riktigt elak så upprepar du dem för dig själv också). Det är väl inte särskilt snällt? Jag vet inte hur gammal du är men din kropp har oavsett ålder varit med om väldigt mycket. Kanske har den tagit dig runt jorden, varit uppe hela nätter, gått i för små skor, burit barn, helt enkelt fått utstå både yttre och inre påfrestningar.

Din kropp har tagit hand om dig (i den mån den kan), idag är det din tur att ta hand om den. Det spelar ingen roll hur den ser ut eller vad den har varit med om. Den är stark och den är vacker. Den gör ständigt allt den kan för att hålla dig frisk och få dig att fortsätta att fungera. Om du ska vara snäll mot din kropp idag vad är det första du tänker på, vad är det den behöver?

En grön drink, vara rökfri, ett fotbad, sova eller smörja din torra hud? Gör något snällt mot din kropp som den inte är van vid. En ansiktsbehandling, fotmassage eller en vegetarisk middag. Din kropp ska hålla i många år och är bara värd det bästa. Ge den lite uppmärksamhet, se den med andra ögon, lyssna på vad den har att säga dig.

För några år sedan stod det klart för mig vad jag under mitt liv utsatt min kropp för, där och då bestämde jag mig att försöka ge tillbaka. Ingen kropp är värd år av självsvält, hårdträning, sömnbrist, självhat och depressioner, framför allt inte min. För jag har bara en kropp, ett liv. Och den vill jag ta hand om, NU.

Jag önskar givetvis att du tar hand om dig och din kropp varje dag, om inte börja idag, eller gör det i alla fall en dag, gärna i dag. Din kropp kommer att tacka dig!

Vad kan du göra för din kropp idag?

Kram.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Månadens vara December

Det är okTa hand om digsad but rad, wear your labelDu är ok

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingen har väl missat att jag är totalt förälskad i wear your label. Idéen är så genial att jag önskar att jag kom på den själv. Jag stöttar företaget i allt det gör, men är älskar också deras produkter. Jag får ofta kommentarer när jag bär tröjorna, folk som undrar vad det står eller håller med om dess text. Många bra diskussioner har startats!

Varje plagg har också en tag med påminnelse om hur du ska ta hand om dig själv. Hur briljant är inte det?

Under December kör vi 20% på hela sortimentet från wear your label (du behöver använda rabattkod). Missa inte det! Unna dig själv dessa underbara tröjor eller köp det som en julklapp till någon som vågar stå upp för ämnet psykisk ohälsa. Produkterna hittar du här.

 

Rabattkod: Jul

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar