Blogg

Tillbaka från malmö

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Då sitter man där igen. I soffan som är för nopprig för att vara riktigt bekväm och i huset där ljudet alltid är för högt. Undulaterna som i ena rummet försöker överrösta tv:n och sonen som i andra rummet försöker överrösta sitt tv-spel.

På platsen där köket alltid är stökigt och hemmet där man inte kan finna lugnet någonstans.

Känns som att jag igår var på andra sidan jorden och att jag alldeles nyvaket hittat tillbaks igen. Här i det operfekta finns allt jag älskar, så även om jag uppskattade besöket finns det ingen plats som mitt hem <3

Kära trettonåring

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Kära trettonåring. Du längtar efter att bli vuxen. Jag vet det. Jag har själv varit där, på gränsen mellan liten och stor. Ena dagen känner man sig vuxen, andra dagen som ett barn. Skratt och gråt ligger närmare varandra nu än vad de någonsin gjort tidigare och dina känslor kan kännas starkare än vanligt, och du kan på riktigt tro att både det som händer, och det du känner just nu, kommer att vara för alltid.

Men jag vill tala om för dig att det inte är sant. Att ena dagen kan livet kännas som en fest och andra som en begravning men du kommer ändå inte minnas mycket av det om tjugo år. Så vad som än händer, titta framåt och fortsätta gå.

Din ålder skrämmer mig, ger mig mardrömmar, är så rädd att du ska gå i mina fotspår fast att du redan nu visat att du är klokare än så. Ändå, finns rädslan där. Tänk om du skulle känna samma starka besvikelse på livet som jag en gång gjorde.

Tänk om….

Tänk om….

Tänk om du stängermigute, tänk om du slutarberätta, tänk om du intevågar visa mig din värld.

Du ska få flyga fritt jag lovar. Jag ska hålla min rädsla inom mig och inte låta den bära dig.

Jag önskar så att jag hade kunnat få visa dig världen, eller lifehacks som det kanske kallas på ditt språk. När jag vill visa dig något tittar du bort, när jag berättar vill du inte lyssna. Och jag förstår att du måste gå din egen väg, att du inte vill lära dig genom mig, ändå skriker något i mig att jag måste visa, berätta. Jag försöker ge dig 39 års livserfarenhet med en hand men du vägrar ta emot det.

Jag förstår att du inte är jag, tro mig, jag påminner ständigt mig själv om denna sanning. Du är inte ens i närheten av det som var jag. Ändå vill jag lära dig allt jag kan. Visa dig alla misstag så att du slipper göra dem själv.  Lilla stora flicka. Livet är här nu. Du kommer känna dig ensam, du kommer känna dig utanför, du kommer känna dig bortgjord. Men du kommer också känna dig förälskad förundrad och förlåtande. Du kommer känna livets alla känslor, kanske på en och samma dag. Och det är ok.

Kära trettonåring om jag bara får säga en enda sak så oavsett vad som händer. Titta aldrig bakåt, ty du har hela livet framför dig. Även de dagar du står i ett eldhav du tror ska sluka dig så kommer det bästa alltid att ligga framför dig. Ta inte livet på för stort allvar, var alltid snäll, säg inget du kan ångra, välj en vän och håll i den hårt, låt inte små stenar välta stora känslor, var rädd om dig själv, ha kul och kom i slutet av dagen alltid alltid hem till din mamma.

Det som skaver

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av
Det som skaver

Det som skaver

Jag skulle vilja utnämna mig själv som en expert på att få skavsår inombords. Finns det inga problem hittar jag lätt på ett nytt. Det är som att jag alltid behöver något att fixera mina tankar kring. Att jag alltid behöver ett problem jag (inte) kan lösa. Det värsta med dom där små skavsåren är att man ibland inte ens vet vart det skaver. Man känner bara att det är obekvämt och att det gör ont.

Min man kan bli galen på det där. Vad är det som är fel, frågar han. Jag vet inte, svarar jag. För på riktigt så har jag ingen aning. Jag känner bara att det är något…som är fel. Men vet man inte vad det är så kan det inte vara ett riktigt problem, hävdar han. Joohoo du, watch me, vill man skrika när man tyst brister ut i tårar.

Alltså att den där mannen står ut med mig är ett under. Ibland står man knappt ut med sig själv. Än mindre med alla problem som finns i mitt huvud. Jag kan vara ledsen för att jag tycker om någon, för att jag inte tycker om någon, för att jag är ensam, för att jag aldrig får vara ensam, för att jag har för mycket att göra, för att jag inte har något att göra. Ja och så där fortsätter det.

Fast det där är väl inget att vara ledsen för, borde du inte vara glad, kan han säga. Jo precis, det är ju därför jag är ledsen…för att jag borde vara glad, snyftar jag. Och helt plötsligt blir jag rädd att världen ska ge mig ett riktigt problem. När jag sitter och gråter över dom som bara är på låtsas, eller i alla fall borde vara på låtsas. Så då tänker jag istället på alla problem som kan hända mig, bara för att jag har det så jävla bra, och egentligen är så lycklig. Och då blir jag ledsen över det istället.

Men skavsår handlar ju egentligen om en ofarlig friktion. Ni vet, nya skor som nöter mot huden. Det behöver egentligen inte vara något fel på varken skorna eller huden bara för att problemet uppstår. Och jag tänker att det kanske är så, att min hud helt enkelt är för tunn. Som inte klarar av den där nötningen oavsett vilket material det är. Det spelar ingen roll om det är silke eller sammet och att det ”borde” kännas bra. Det gör ont.

Kanske behöver jag hålla allting så tätt tätt kring huden, så friktionen inte kan uppstå, eller putta den så lång i från mig att jag inte känner av den. Eller så får man vänja sig med skavsår. Gå runt med plåster och sårtvätt. Undvika att sticka hål på blåsan så att smärtan blir värre och rinner ut.

Att förhindra skavsår är inte lika lätt som du tror. Det går liksom inte att skydda sig, alltid bära strumpor och mjuka skor. För den där känslan hittar mig ändå. Skyddar man hälen, hamnar trycket på min stortå.

Han

Detta inlägg publicerades i: Familj & föräldraskap av

Han

Mannen som lärde mig att stå upp för mig själv.

Att Säga fuck you till människor som behandlar mig sämre än vad jag förtjänar

och visade mig att man ibland behöver vända ryggen till

även om man älskar den personen som står framför.

Mannen som lärde mig att jag inte är skyldig någon något

att jag inte MÅSTE ställa upp

bara för att någon ber om det.

Han som lärde mig att avsluta relationer,

klippa band,

även dem som var hårt knutna.

Han som var den första människan i världen som sa åt mig att  sluta ge

när jag aldrig får tillbaks.

Han som lärde mig att det inte var ok att bli trampad på.

Han som lärde mig den riktiga innebörden av ordet vän

och fick mig att se att jag just då inte hade så många sådana.

Han som vågade komma nära

fast att jag skrek gå härifrån

och som vågade ge kärlek

till någon som visade på motstånd.

Han som kom att bli den första människa jag någonsin litat på.

Han,

som gjorde mig

till jag.

<3

Tillfället jag ville gömma mig

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av
Tillfället jag ville gömma mig

Tillfället jag ville gömma mig

Varje tisdag bjuder jag dig på en skrivövning. Tanken är att du ska skriva utan att reflektera. Skriv med hjärtat i stället för hjärnan. Skriv det första som dyker upp. Det som finns i ditt hjärta, det som finns i dina tankar. När du skrivit klart tittar du på texten. Vad vill den säga dig?

Skriv utifrån följande mening: Tillfället jag ville gömma mig…

Skrivkortleken finner du här.

Listan om känslor

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

1. Vad gör dig riktigt glad?

Djur. Finns inget som får mig att må så bra som djur <3

2. Vad gör dig ledsen och arg?

Orättvisor, ensamhet, och ofta mina egna rädslor och tankar.

3. Hur hanterar du sorg?

Pratar, skriver och gråter.

4. Vad har skadat dig mest i livet?

Förmodligen mina egna tankar.

5. Vad i livet har gett dig mest glädje?

Min familj.

6. Vilka känslor tänker du på när jag säger musik?

Negativa känslor. Får bilder på hur jag som tonåring lyssnade på ballader och mådde skit.

7. Känslig eller känslosam?

Skulle nog säga att jag är mer känslosam än känslig.

8. Hur ofta gråter du?

Ganska sällan numera. Men det varierar. Men det senaste halvåret har det nog varit mer sällan än en gång i månaden (inbillar jag mig i alla fall).

9. Visar du mer än vad du känner, eller känner du mer än vad du visar?

Jag känner nog mer än vad jag visar. Är något av en expert på att hålla igen. Både glädje och sorg.

10. Blir du lätt irriterad?

Absolut inte. Är tvärtom svårt att få mig arg och irriterad. Om du inte beter dig som en snigel då vill säga. Då kan jag gå bananas.

Liten blir stor

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

I helgen hade vi kalas för 10-åringen som egentligen fyller nu i veckan. Men man får ju passa på att kalasa när det infaller röda dagar och alla är lediga. Känns så overkligt att se sina barn växa upp, han som en gång bodde i min kropp har en egen snart fullvuxen sådan.

Med gästerna kom också solen så vi lät dörren stå öppen. Både gäster och sol var välkomna in.Är det födelsedag så är det. Inte varje år man fyller tvåsiffrigt. Det  är  ett  stort  steg  från  9  till  10.  Så  det  fick  uppmärksammas  med  både  ballonger  och  vimplar.  Det  är  liksom  inte  bara  att  åldern  som  går  upp  ett  steg.  Snart  är  hann  också  ikapp  mig  i  skostorlek.  Känns  så  märkligt  att  snart  ha  en  pojke  i  huset  som  är  större  än  en  själv.

Festfint!

När man fyller får man själv bestämma vad som ska serveras på bordet. Det fick bli en helt ny variant av tårta. Kladdkaka, med kladdkaka. Japp, två kladdkakor på varandra med lite fluff emellan. Smakade precis som det låter. Gott.

Skönsång blev det också. Vet dock inte hur skön den var…

…men nöjd blev pojken i alla fall. Och det är ju det viktigaste <3

Fem, fyra, tre, två, ett

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Fem saker du alltid har i ditt kylskåp?

Ketchup, mjölk, smör, ägg, ost.

Fyra saker du inte kan vara utan?

Gibson, Leia, Marcus och min hund.

Tre saker du inte kan äta?

Kött, fisk, oliver.

Två saker som gör dig glad?

Therese och solljus.

En sak du gör flera gånger i veckan?

Promenerar.

Spara och slösa

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Spara och slösa

En ny människa från och med…nu!

Alltså jag måste på riktigt spara. Jag vet att jag sagt det till mig själv många gånger förut, men denna gången måste jag verkligen. Jag är en person som är ganska impulsiv. Jag gillar att slösa. Brukar alltid ha slut på mina fickpengar innan nästa löning kommer. Jag älskar att unna mig saker, gå på loppis och fynda eller att göra ett riktigt kap.

Jag gör aldrig slut på mer än vad jag äger, det har aldrig ställt till några problem, utan har bara varit ett sätt att skapa sig en extra lycka. En liten kick i vardagen.

Jag har velat spara, för trygghetens skull. För att det skulle kunna lugna mig, och för att jag då skulle kunna unna mig dom där större sakerna som jag inte kan impulsköpa, och som jag inte ha råd med, om jag inte lägger undan.

Jag har flera gånger tänkt att jag ska ha en ”köpfri” månad, men skjuter upp det, till nästa…och nästa. För tänk om jag hittar något, om jag behöver något…eller bara vill ha något.

Egentligen skulle jag vilja testa att vara köpfri inte bara för pengarnas skull, utan mer för att visa att jag kan kontrollera mig själv… om jag nu kan det… :Who-s-the-man:

Men i maj påbörjar jag min egenterapi. Något jag måste utföra för att få mitt intyg till terapeut. Jag ser så himla mycket fram emot det. Förutom kostnaden då. 1700 kr i månaden…i minst 10 månader… Jag hoppas att det kommer att ge mig samma kick som vid köpet av en ny blus, ett nytt balsam eller en av mina många ansiktskrämer. Kanske är det ett ämne jag ska ta upp i terapin, min lust att shoppa? :Wink:

Min förvandling från slösa till spara börjar här. Inte för att jag själv vill…utan för att jag måste. Klara, färdiga, kör!

 

I ett hus i skogens slut

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag drömmer om ett rött hus med vita knutar. Om en glasveranda så stor att den rymmer hela livet. Jag drömmer om värmen från vedspisen, det sprakande ljudet och doften som uppstår när det brinner i en kamin.

Jag drömmer om hundtassar mot grus. Att stå innanför spröjsade fönster och se hundarna leka med varandra. Jag drömmer om långsamma morgnar med kaffe på stentrappan som alltid är för kall.

Jag drömmer om hägg och kaprifol. Om fåglarnas sång med bara vinden som bakgrundsljud. Jag drömmer om ljudet från gruset när din bil rullar in på uppfarten. Om skogens doft som aldrig lämnar min näsa.

Jag drömmer om långa promenader med bara natur i sikte. Jag drömmer om hönors kacklande och om varma ägg i min hand.

Jag drömmer om en ladugård full med djur. Djur som jag har all tid i världen att ta hand om. Jag drömmer om att möta bruna ögon, klappa och smeka. Att ge kärlek, och att få tillbaks.

Jag drömmer om breda golvplankor och knakande trappor. Om äppelträd och rosrabatt. Om växthus och garage. Gästhus och lada. Jag drömmer om oändlig tid, och om plats för allt. Jag drömmer om rum där gäster kan stanna, ett hus som välkomnar alla.

Jag drömmer om väggar som håller en varm, som bär allt som är viktigt i livet. Jag drömmer om ett hem jag aldrig vill lämna, och som alla andra längtar till.

Jag drömmer om ett liv där stress och måsten är så långt bort att jag knappt minns dess betydelse. Där tystnaden alltid är närvarande. Jag drömmer om en framtid där jag äger allt jag önskar, där jag inte saknar någonting. Där jag har tid för att lyssna och hjälpa… och bara göra det jag själv vill.