Vila i frid <3
Jag har igen fått en påminnelse på att det vi ser på ytan är just bara yta, ingen sanning eller verklighet. Resten av historien målar vi själva upp med vår fantasi och gör verkligheten mycket bättre (när det gäller någon annan) än vad den är, det var visserligen ingen ny insikt för mig, så jag önskar så att jag hade sluppit få denna smäll i mitt ansikte. Men eftersom jag, likt många andra målade upp en annan bild än den som var sann så tar jag det som en påminnelse och vill dela mina tankar med er så att ni också kan få den.
En förebild för mig har gått bort genom att ta sitt eget liv. Jag kände henne inte, följde henne inte och har aldrig haft kontakt med henne. Men jag visste vem hon var. Har sett hennes namn överallt, läst hennes inlägg i grupper vi varit med i gemensamt och då och då kikat in på hennes blogg.
Jag såg henne som en person som levde sin dröm, tjejen som hade lyckats, som hade allt. Hon levde på något hon älskade (trodde jag) och hade mycket av det jag själv önskade mig… och idag finns hon inte mer. Jag såg upp till henne, tänkte att hon hade nått sina drömmar och kommit så mycket längre än jag. Fast att jag vet att man inte ska jämföra sig med varann… Men på något sätt inbillade jag mig att hon både var mer lyckad, och också lyckligare, än jag. Varför?
Hon log på varje bild, man kunde varken se trötthet eller sorg i hennes ögon och hon jobbade och presterade allt som förväntades av henne så vitt jag kunde se. Hon fick alltid mycket kommentarer, verkade ha mycket vänner. Hon såg älskad och uppskattad ut och hade alltid kul samarbeten och jobb framför sig. Det var det jag såg. En del av verkligheten, men självklart inte hela…kom det till att visa sig.
Personen fortsatte att vara aktiv på blogg och instagram in i det sista. Visade inga tecken på att må dåligt, i alla fall inte för oss som inte stod henne nära.
Det jag vill säga med det här inlägget är att personer som mår dåligt fortsätter gå till jobbet, dom fortsätter ta leendet selfies och hänga med sina vänner. Det är ingen garanti för att man mår bra. Vi måste sluta ta personers inre hälsa förgiven, för hon som ”har allt” kan fortfarande må dåligt.
Jag blir så himla ledsen, fast att jag inte känner henne alls. Ledsen för att det här ska behöva ske. För att det inte syntes, för att det inte hann förhindras. Vi måste våga prata med varann. Du som känner att du inte kan prata med vän eller familj sök upp en kontakt någon annanstans. Jag förstår att man inte alltid vänder sig till dem som står närmast, men det viktiga är att du vänder dig till någon !
Jag är säker på att hon älskade livet, och att hon ville leva. Hon såg bara inte hur…och det är just där en annan medmänniska kan komma till hjälp. Ibland räcker det att bara få ur sig det så bär inte runt på ditt mörker ensam.
Det finns alltid någon att prata med, även när det inte känns så. Om du vet att du har perioder när du mår så där dåligt och inte vet vem du ska prata med så skriv upp numren på en lapp eller lägg in dem i din telefon så att de alltid finns nära tillhands. För när du mår riktigt riktigt dåligt är det svårt att själv finna lösningen så förbered den för dig nu, innan. För att förhindra hastiga och fel beslut. Nummer som kan vara bra är tex:
Jourhavande medmänniska 08-702 16 80
Mind självmordslinjen 90101
Hjälplinjen 0771-22 00 60
Kyrkans jourtjänst 031-80 06 50
Jag vill också påminna dig om att tankar bara är tankar, även i akuta stunder när du mår riktigt riktigt dåligt. Så det du säger till dig själv där och då är inget du egentligen vill även om det känns så. Känslor kommer och går. Både bra och dåliga. Allting går över. Så ge dig själv tid, ta inte dina känslor på för stort allvar och prata med någon.
