Det som skaver


Det som skaver

Det som skaver

Jag skulle vilja utnämna mig själv som en expert på att få skavsår inombords. Finns det inga problem hittar jag lätt på ett nytt. Det är som att jag alltid behöver något att fixera mina tankar kring. Att jag alltid behöver ett problem jag (inte) kan lösa. Det värsta med dom där små skavsåren är att man ibland inte ens vet vart det skaver. Man känner bara att det är obekvämt och att det gör ont.

Min man kan bli galen på det där. Vad är det som är fel, frågar han. Jag vet inte, svarar jag. För på riktigt så har jag ingen aning. Jag känner bara att det är något…som är fel. Men vet man inte vad det är så kan det inte vara ett riktigt problem, hävdar han. Joohoo du, watch me, vill man skrika när man tyst brister ut i tårar.

Alltså att den där mannen står ut med mig är ett under. Ibland står man knappt ut med sig själv. Än mindre med alla problem som finns i mitt huvud. Jag kan vara ledsen för att jag tycker om någon, för att jag inte tycker om någon, för att jag är ensam, för att jag aldrig får vara ensam, för att jag har för mycket att göra, för att jag inte har något att göra. Ja och så där fortsätter det.

Fast det där är väl inget att vara ledsen för, borde du inte vara glad, kan han säga. Jo precis, det är ju därför jag är ledsen…för att jag borde vara glad, snyftar jag. Och helt plötsligt blir jag rädd att världen ska ge mig ett riktigt problem. När jag sitter och gråter över dom som bara är på låtsas, eller i alla fall borde vara på låtsas. Så då tänker jag istället på alla problem som kan hända mig, bara för att jag har det så jävla bra, och egentligen är så lycklig. Och då blir jag ledsen över det istället.

Men skavsår handlar ju egentligen om en ofarlig friktion. Ni vet, nya skor som nöter mot huden. Det behöver egentligen inte vara något fel på varken skorna eller huden bara för att problemet uppstår. Och jag tänker att det kanske är så, att min hud helt enkelt är för tunn. Som inte klarar av den där nötningen oavsett vilket material det är. Det spelar ingen roll om det är silke eller sammet och att det ”borde” kännas bra. Det gör ont.

Kanske behöver jag hålla allting så tätt tätt kring huden, så friktionen inte kan uppstå, eller putta den så lång i från mig att jag inte känner av den. Eller så får man vänja sig med skavsår. Gå runt med plåster och sårtvätt. Undvika att sticka hål på blåsan så att smärtan blir värre och rinner ut.

Att förhindra skavsår är inte lika lätt som du tror. Det går liksom inte att skydda sig, alltid bära strumpor och mjuka skor. För den där känslan hittar mig ändå. Skyddar man hälen, hamnar trycket på min stortå.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.