Blogg


Maj i bilder

Maj innehöll en resa jag längtat efter. Det gav mig lite klarhet, och blev en bekräftelse på att det är jag som sätter press på mig själv och inte företaget jag konsultar för (något jag visste redan innan). Jag känner hela tiden att jag ligger efter och att jag inte gör tillräckligt. Men jag börjar acceptera att det är så livet som företagare känns. Timmarna på dygnet tar hela tiden slut alldeles för fort.

Och så myser jag med dessa tre som ständigt är i min närhet. Jag vågar knappt skriva orden men det känns som att dex börjar lugna sig, att vi hittar ett bra tempo och goda rutiner tillsammans. Nu längtar jag bara tills att han är så pass lugn att han alltid kan vara med mig på min mottagning. Det har alltid varit en stor dröm för mig och jag längtar efter att kunna kryssa i även den boxen.

Tillbringade en arbetsdag tillsammans med bästa Therese. Hur mysigt som helst. Hoppas på fler i framtiden ❤️

Så besökte jag vackra Halmstad. Ville egentligen bara stanna tiden och utforska stället men jag var där på jobb så mest tid blev det framför datorn.

Mina kvällsjobb är över för denna termin och jag märker en sådan skillnad i mitt mående. Har börjat sätta gränser och säga nej till kvälls- och helg jobb nu (inte en dag för sent) och det känns som en otroligt lättnad att komma in i rutiner igen.

Och så testade jag på bildterapi i terapirummet vilket blev en väldigt givande session. Även här arbetar jag med att gå utanför mallen och hitta rätt sätt att jobba för mina olika klienter.

Maj har varit en fin månad med ett lugnare tempo. Lite grundning och landning som var välbehövligt. Nu håller jag tummarna för att juni blir detsamma ❤️


Har du ett paket med skit i din hand?

Har du ett paket med skit i din hand?

Har du ett paket med skit i din hand?

När jag fick med ADHD-diagnos kändes det som att jag fick ett paket med skit i mina händer.

”Här, varsågod, här kommer sammanfattning av ditt liv”.

Jag behövde inte ens öppna paketet, den osade mörker om det och det var först när jag fick det i mina händer som jag förstod att mitt liv inte skulle bli annorlunda, att jag inte skulle bli ”bättre”. Att jag alltid skulle må som jag hade mått, bära vidare på mina problem. Min hjärna skulle inte magiskt läkas eller förändras. Bli så där glad och lycklig.

Hur mycket vill du vara sjukskriven, frågade läkaren med pennan i handen, du kan inte jobba heltid. Du kommer att hamna i utmattningar och depressioner, du fixar inte att jobba 100%.

Det kändes som en smäll i ansiktet. Som att bli spottad på. Som att ligga under hans skor.

Jag tänker inte vara sjukskriven, svarade jag och gick ut från rummet, blåslagen och  med världens sämsta present i min hand. Jag höll det där paketet i mina händer i veckor, eller kanske var det månader, och jag visste inte vad jag skulle göra med det.

Ska jag gömma det, skämmas, slänga det?

Där och då slog det mig. Hur kan jag göra det bästa av det här? Jo, jag kan visa upp det för andra!

Att föreläsa och skriva om mitt liv blev en bearbetning för mig själv samtidigt som det hjälpte andra, och långsamt kom förvandlingen, jag såg paketet ändra färg och form. Och doften, ja den försvann.

Ibland tänker jag att jag förvandlat skit till guld, för så känns det, (idag).

Med en diagnos kommer flera ”svagheter/svårigheter” men jag bestämde mig för att inte hålla dem bakom ryggen, tvärtom, jag ville vara stolt över dem, göra dem till min styrka. Jag ville vara en förebild, ett levande bevis på att DU visst kan (fast att andra inte tror på dig), trots ditt förflutna eller din diagnos. Det går att bli ”frisk”, det går att jobba 100%, det går att må bra!

Har du ett paket med skit i din hand?

Låt mig hjälpa dig att förvandla ditt skit till guld!

Mer info.


Save the date

workshop skrivterapi

workshop skrivterapi

Datum är satt för nästa workshop. Vi träffas lördagen den 11/6 på zoom för en halvtimmes terapeutiskt skrivande. Har du varit med tidigare får du automatiskt ett mail med länk till mötet. Har du INTE varit anmäld tidigare så anmäler du dig här.

Jag hoppas att vi ses!


Behöver ditt företag terapi?

Företagsterapi

Jag har coachat människor som drömmer om att starta eget i flera år bakom kulisserna. Jag har varit mentor och rådgivare vid flertalet tillfällen och jag blir nästan varje vecka kontaktad av företagare fulla med frågor och drömmar.

Att starta och driva eget är ett stort steg. Kanske inte lika synligt för andra som för dig själv.

Det kan vara svårt för andra att följa med på din resa då den lika mycket sker på insidan som på utsidan.

Det är inte ovanligt att du ena dagen känner dig motiverad och stark, till att andra dagen ifrågasätta dig själv och din företagsidé.

Kanske vet du inte vart du ska börja, hur du ska fortsätta eller vad nästa steg är.

Det är också lätt att tappa bort sitt mod någonstans på vägen, jag vet för jag har varit där. Men med lite hjälp och stöd brukar man kunna hitta det igen.

Som företagsterapeut är jag ditt bollplank och din förändringsledare. Jag hjälper dig att se till att dina tankar och rädslor inte sätter käppar i hjulet för din dröm (för tro mig, dom kommer att försöka).

Med mig på din planhalva sätter vi regelbundet upp mål, ser till att du når dem och styr bort både hinder och rädslor. Jag är din accountability partner och cheerleader som ser till att du tar steget mot dina drömmar och hejar på längst vägen.

Behöver du  min hjälp?

Du hittar den här!


Tillsammans

Jag har inga fasader.

När du lägger upp ditt hjärta på bordet vill jag att du ska känna att jag likväl skulle kunna blotta mitt.

För i mitt rum är vi jämställda.

Vi är allierade.

Vi arbetar tillsammans.

Jag är ingen expert.

Du är.

Även om det inte känns så.

Du kommer aldrig höra mig säga att jag kan eller att jag vet.

För jag vet inte…

mer än du.

Och jag vill aldrig att du varken ska känna eller tro

att jag är mer än du.

För hos mig är du och jag ett vi.

Vi som testar, undersöker, provpratar.

Vi gråter och skrattar.

Vi arbetar.

Tillsammans.

Jag släpper in dig i mitt hjärta precis på samma sätt som du delar ditt ❤︎

Intresserad av terapi? Du hittar mer info här!

 


Saker jag inte skulle berätta om mig själv

Hej jag heter Jessica och jag har skrivit 1,2,3 böcker (skulle jag aldrig säga till någon), jag har också blivit nominerad till årets eldsjäl (skulle jag heller inte skryta med), drivit 2 företag och en förening (who cares) , föreläst för hundratals, ja kanske till och med tusentals personer (skulle jag heller inte berätta). Jag har varit med i flertalet tidningsrepotage, och i både radio och tv. Jag har blivit intervjuad i poddar och drivit flera egna (🙈). Jag har gett ut 3 böcker från andra författare, varit medförfattare till flertalet böcker och jag har en stor burk på min byrå full av kärleksbrev från läsare som påstår att jag räddat deras liv med hjälp av mina texter.

Jag har haft 100 000 tals läsare på min blogg, ja till och med på ett endaste blogginlägg, och jag har fått en av mina texter filmatiserade och filmen delas av visas av flertalet föreläsare och utbildare idag. Jag har över 5 års högskoleutbildning och idag arbetar jag i mitt egna företag som terapeut.

Hej, jag heter Jessica och jag har ADHD och GAD. Som barn hade jag selektiv mutsim, jag har haft ätstörningar, självskadebeteende och flertalet depressioner. Jag har jobbat mig ifrån en ständig ångest, lärt mig säga nej och tycka om mig själv fast att jag i nästan hela mitt liv känt att ingen annan gör det. Jag känner mig ofta ensam, övergiven, fast att jag aldrig riktigt har varit det. Idag är jag kompis med mina demoner, jag känner dem alla väl och vi lever ett ganska bra liv tillsammans. Idag arbetar jag som terapeut i mitt egna företag.


Om du inte kände mig och hörde de där prestationerna, skulle du tro att det var samma person?

En människa består av så många delar, och de där delarna som kan mätas och visas upp är en sådan liten del av vem man egentligen är. Egentligen är ju den första delen av min berättelse inte jag alls, den handlar ju mer om mina prestationer och del två om mina erfarenheter. Men inte heller den är jag. Konstigt nog känns det bekvämare för mig att prata om mina erfarenheter och upplevelser än om mina prestationer.

Vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo jag vill påminna dig om vilken liten del du ser av en människa, och att det bakom varje fasad både finns ljus och mörker. Jag ser varje människa som ett paket fullt av överrakningar. Man vet aldrig vad man hittar på insidan och det är värt att påminna sig om varje gång man avundas någon annans ”presentpapper” ❤︎


Vad har du och jag gemensamt?

Ibland har vi människor lättare att skapa distans än närhet till varandra. Det är lätt att dela in människor i fack och därmed utesluta sig själv. Men sanningen är att de flesta av oss har fler saker gemensamt än saker som skiljer oss åt. Allt hänger på vilka ögon vi ser varandra med. Letar vi efter likheter eller efter skillnader?

Vi är ofta mer lika än vad vi tror. Så om du skulle titta på din omgivning med nya ögon. Vad skulle du se?

Att titta på våra likheter istället för det som skiljer oss åt kan få oss att både tycka om andra och oss själva mer. För kanske är varken du eller jag så annorlunda som vi tror?

Så börja med mig, låt oss komma närmare varandra. Nämn tre saker du och jag har gemensamt. Det kan vara allt från intressen till erfarenheter. Titta på vad som binder oss samman, istället för vad som håller oss isär ❤︎


Att vara sin egen chef

Att vara sin egen chef

Att vara sin egen chef

Jag startade eget för att jag kände ett stort behov av frihet. Jag ville styra min egen dag, och jag ville ha möjligheten att umgås mer med min hund. När jag tittar tillbaka dessa nio månader som gått ser jag att mitt schema idag många gånger är mer stressigt än när jag var anställd. Jag har också jobbat mer kvällar och mer helger än vad jag någonsin gjort som anställd.

Det vill säga, jag har levt motsatsen till det liv jag önskade. 

Under vissa dagar undrar jag vilken idiot som lagt mitt schema. Vem tar en klient kl 17 på en fredag, kl 19 en vardag kväll och lägger tre samtal efter varandra. Jo, jag.

Det var så lätt att som anställd spilla över sitt missnöje på chefen, och framför allt var det lätt att visa på motstånd. Säga nej med en rimlig förklaring varför. Men jag inser att det är mycket svårare att säga nej till mig själv. Eller i alla fall att få mig själv att lyssna. För varför gör en del av mig det som den andra inte vill?

Att samarbeta med andra är en ganska enkel match om man jämför det med att samarbeta med sig själv.

Det handlar så klart om att sätta gränser, och självklart har jag övat på det mer som anställd än som egen. Jag har inte varit den bästa chefen jag haft, tvärtom, men jag övar, övar på gränssättning för mig själv.  Jag övar på att följa mina egna regler, att inte trampa mig själv på tårna, och lyssna på mina egna nej ❤︎


Åt ett annat håll

Sedan jag startade eget har något skavt i mig och jag har inte kunnat sätta fingret på vad det var. Sådär åtta månader senare kommer uppenbarelsen precis innan läggdags.

Jag sov inget den natten.

Sanningen var obekväm och tvingade mig till både ett beslut och en förändring.

Det är inte alltid lätt att gå åt det hållet man önskar, men jag är en person som har svårt att leva med skavsår och med det förstår  jag att jag inte har något annat val än att trampa upp nya stigar, barfota och med ömma fötter.

Jag känner mig både nyfiken och rädd. Men samtidigt så otroligt säker på att jag gör rätt.

Så jag tar av mig skorna, byter riktning, och börjar springa, åt ett annat håll…