Företagsbiten har känts tung länge nu. Som en stor lång uppförsbacke och jag börjar bli trött i benen. Ni vet hur man kan kännas. Blodsmak i munnen och benen känns som träklossar, man är osäker på om man kan ta ett enda steg till. Men jag bara går och går, oavsett känsla.
Det är inget speciellt som har hänt. Bara jag som har satt högre krav på mig själv, och inte nått upp till mina mål…och då blir man ju så jäkla besviken. Men bra saker händer. Igår fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig glad, som tar mig framåt, även om det är små steg.
Solen har visat sig lite de senaste dagarna, och idag ska jag iväg på en heldag med en vän. Bra saker händer, det gäller bara att uppmärksamma dem, omfamna dem och ta dem med sig <3