Skrivandet kräver något av dig. Det är inte alltid enkelt. Det kommer inte av sig själv. Det tar tid, 10-15 minuter, av tid som du inte har. Det kan göra ont, få dig att tvivla, börja gråta innan det får dig att känna dig bättre.
Skrivandet kan göra dig förvånad, förvirrad och kännas som att det river upp sår fast att det du egentligen gör är att sy igen. Man får påminna sig om att stygnen också gör ont. Att det tar tid… att läka.
Du får ingen bedövning eller smärtstillande. Din bekymmer går inte att undvika, sopa under mattan. Skrivandet tar dig igenom smärtan och inga omvägar förbi. Det är därför det gör ont. Du kommer så nära inpå dig själv. Som nål och tråd på bar hud. Påminn dig om det när du skriver.
Skrivandet kräver något av dig. Din kraft, din tid och det finns inga omvägar. Men när du satt den sista punkten, ja då är du fri!