Den kravlösa ledigheten
Sov till åtta. Satte ett kors i taket i samband med att jag klev upp. Minns samma sak från förra julen. Jag sov. För första gången på hela året kunde jag tillbringa en heldag i soffan och sova en timma längre. Det händer aldrig sa jag. Men nästa dag hände det igen.
Det ligger något vilsamt i hemmet. Alla är under samma tak men gör olika sysslor. Vissa av oss gör ingenting alls. Vi äter rester, ibland godis till middag, ibland ingenting alls. Jag känner att jag sväller. Benen längtar efter att springa. Jag försöker skjuta upp ångesten och handskas med den sen. När vardagen är tillbaka, när mitt liv går på schema igen.
Jag vill göra så mycket men det händer ingenting. Någonting i mig tar det med ro, och den andra sidan förösker att piska lugnet ur mig. Men lyckas inte.
Det är som att rörelsemönstret är långsammare, och tankarna. Tiden står inte still fast att du önskar det.
Jag tittar på mitt liv med kärlek. Så bra det blev. Så bra jag blev, tillslut.