Jo självklart är du unik. Det jag menar är vi alla bär på samma känsloregister och att du därför inte är så unik att ingen annan burit på dina tankar eller känslor. För vi låser ofta in oss i det där, tror att vi är ensamma i allt vi upplever. Ingen annan kan ha känt eller tänkt så här, så går vi runt tysta med alla våra känslor och slår på oss själva.
Det sägs att det finns sex till åtta grundkänslor. Kan du gissa vilka de är?
Ilska, ledsamhet, glädje, förvåning, rädsla, avsky, en del lägger även till skuld/skam och nyfikenhet/intresse.
Vi bär alla på en kompott av de där känslorna, och mer där till. Det jag har lärt mig genom att dela med mig av mina tankar och känslor i blogginlägg är att jag inte är ensam, aldrig, oavsett vad det är jag uttrycker och säger här så finns det alltid någon som känner igen sig, mer eller mindre. Det har gett mig en trygghet, därför vill jag även förmedla vidare den där tryggheten till dig.
Jag känner mig ibland ensam, tvivlar på min duglighet. Jag bär på sorg, ångest, taskiga minnen och tvivel (både på mig själv och andra) och när jag står där och känner mig liten och ensam så är det någon av er som räcker upp handen och säger ”jag med. Jag har också tänkt och känt så där!” Jag känner då med ens en värme i mitt bröst för vet ni vad. Jag är inte ensam. Och det är inte du heller!
Det spelar ingen roll vem du är, vad du har gjort eller upplevt. Du är människa och det är jag med! Och det är inte förrän du öppnar upp låter det du har inom dig komma upp till ytan som du ser att det egentligen inte är så farligt. Att du kan hantera det, din omgivning kan hantera det och att du är ok, oavsett.
Du är unik men inte speciell. Eller så kanske du är speciell men inte unik. Du är du, du är människa, med allt vad det innebär, och det är jag med.