En del av mig saknas   Recently updated !


En del av mig saknas

En del av mig saknas

Jag blir så avundsjuk på människor som är så där sociala. Ni vet dom där som kan pladdra med vem som helst, som skrattar så där högt och som alltid har haft en UNDERBAR semester eller en FANTASTISKT helg. Jag skulle kunna kapa min högra arm för att bli en sådan där människa (eller nej, vi tar vänstra). Eller i alla fall så glad och lycklig som en sån där människa.

Så jävla obekymrade multitaskar de genom livet. Dom kan vara sociala OCH glada samtidigt. Att lyssna på musik, kommunicera med fyra personer samtidigt och ha kul på köpet. Hur gör de???

Bara tanken gör mig trött (och avundsjuk).

Det ser så himla trevligt och mysigt ut…men i verkligheten är det aldrig det…för mig.

Det spelar ingen roll hur positivt jag försöker att tänka om situationen så gör den mig trött…..och det gör mig ledsen.

Jag ser inte när det hände, vad det var som gick fel. Förr i tiden, innan barnen, hade jag den där superförmågan (inbillar jag mig jag själv i alla fall) som idag bara andra besitter. Jag kunde frivilligt gå på fester och samtidigt ha kul. Jag kunde gå i ett köpcentra en hel dag utan att behöva vila efteråt.

Men någonstans mellan barn, depressioner och utmattning försvann den där förmågan…och den är fortfarande saknad.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.