Gladare utan dig


(just a poem)


Jag trodde vi var för alltid.

I min framtidsbild fanns vi två.

Men du valde att stänga dörren och ifrån mig gå.

Jag ville inte släppa taget,

förlusten gjorde ont i hela mig.

Och trots att jag saknar dina läppar

är jag gladare utan dig.

Minnena får mig att gå sönder.

Det känns inte som att saknaden har ett slut.

Jag vill dra tillbaka tiden,

saknar varje minut.

Det finns inget svar på frågan

varför du lämnade mig

men inte heller på känslan

hur jag kan vara gladare utan dig.

Jag vill känna dina armar runt min midja.

Jag vill dra min händer genom ditt hår.

Världen har gått sönder

på ett sätt som ingen förstår.

Taggen värker i mitt hjärta

och känslan grämer mig.

Hur är det ens möjligt

att jag är gladare utan dig?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.