Good enough eller dålig förälder?
Jag lyssnade på ett program häromdagen där en psykolog inte förstod varför föräldrar pratade om ”egen tid”, hon menade att om man hade valt att skaffa barn, så har man valt bort sin tid, att det borde vara sånt man tänkt på innan. Jag tycker att det låter märkligt för att komma från en psykolog. Jag skulle vilja hävda att ingen människa vet hur det är att ha ett barn i sitt liv förrän det är där, det är inget du ens kan föreställa dig.
Jag vill också tro att alla föräldrar automatiskt vill sitt barns bästa och att den egna tiden tar man ut för att i längden bli en bättre förälder. Nej förr i tiden kanske man inte snackade om ”egen tid,” men världen ser inte likadan ut idag då allt går i ett högre tempo.
Jag är så ofantligt trött på böcker och inlägg som ska lära oss hur vi ska prata och behandla våra barn. Att vi som föräldrar ska väga varenda ord innan de kommer ut ur vår mun, eller att vi inte längre får berömma barnen för det de gör utan bara för dem de är annars kommer vi att skada dem för livet, suck…
Och tro mig jag älskar mina barn och jag gör så gott jag kan, men nej jag är inte perfekt, och nej jag vägrar att ens försöka bli perfekt. Jag tror och hoppas att mina barn är medvetna om min kärlek till dem ändå. Varken min mamma eller pappa var perfekta men jag är säker på att de har gjorde allt de kunde och att de älskar mig trots sina misstag, och trots allt så har det blivit en välfungerande människa utav mig med!
Jag kan inte gå och vara en pedagog hemma, vad blir det för föräldraskap i längden? Jag är good enough. Gör jag allt jag kan och orkar så är det bra nog, punkt slut.
Några sanningar:
1, De som hävdar att man är en dålig förälder för att man vill ha egen tid menar att de skulle känna sig som dåliga föräldrar om de tänkte på sig själva förengångsskull. De är deras tankar och åsikter, INTE en verklighet.
2, Alla barn är olika, vissa är det mer krävande att vara förälder till. Punkt slut!
3, Du är en förälder, dygnet runt, med en massa känslor. Inte en kall pedagog som säger exakt rätta sakerna på exakt rätt sätt. Du skriker på ditt barn av samma anledning som att han/hon skriker på dig, för att du vet att er relation klarar det, för att ni älskar varandra, inte för att du är en dålig förälder. Hade pedagogen däremot gjort de hade hon varit en dålig pedagog.
4, De som ”är perfekta” håller upp en fasad och är livrädd för att du ska förstöra den, det finns ingen perfekt hellycklig familj. Alla har sina brister, sina sår. Man döljer dem bara mer eller mindre.
5, All den snabba kunskapsspridningen idag gör oss osäkra och får oss att ifrågasätta oss själva. Jag är säker på att vi alla vet hur vi ska vara som föräldrar utan att läsa en endaste bok. Lita på din egen känsla!
Over and out!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar