Hejdå sommar. Det gör ont att se dig gå. Även om jag vet att det är för mitt eget bästa.
Du och jag har aldrig hört ihop. Ändå längtar jag till nästa.
Det blir samma visa varje gång.
Jag tappar rutiner och rösten i min sång.
Något inom mig skriker ”var lycklig för helvete, njut av varje dag!”
Men i kraven vissnar jag.
Det är som att jag ser dig, men inte på riktigt känner dig mot min hud.
Kanske för att du är så oförutsägbar, kommer och går utan ljud.
Jag försöker tänka snälla tankar om hösten, den som omfamnar mig nu.
Men jag kommer att sakna de stilla dagarna, och i dem finns ju du.
Trots att jag älskar dig har jag svårt att beskriva vad jag känner.
Och innerst inne undrar jag om vi någonsin kommer att bli vänner.
Men nu är det försent, du är borta och jag såg dig gå.
Fast att jag var i din närhet hela tiden tog jag mig aldrig tiden att säga hejdå.