När rädslan tar över dig…


I dina ögon

För någon minut sedan stod du och skrattade, men nu har du frusit till is. Det spelar ingen roll på vilket sätt jag försöker värma upp dig, putta på dig, pussa dig, kittla dig. Det är försent och du drar dig undan.

Det händer så snabbt. Jag kan se det i dina ögon. Det är som en skugga faller över din blick och sen står du där, tom. Jag försöker prata med dig men du får inte fram ett ord. Stirrar bara på mig med ditt tomma uttryck. Jag vet att den har fyllt dig nu. Rädslan. Att den har tagit över hela din kropp, och att du inte själv vet varför du bara vill springa där i från och gråta.

Jag vill säga åt dig att inte gå i från mig. Kryp upp i min famn istället, det är ju det du vill, jag vet det. Men du låser dig och det hjälper inte hur mycket jag än jagar dig.

Jag vet att den tar över dig, att du inte kan styra den. Men ändå skulle jag vilja skrika åt dig att slåss, kämpa. Låt den bara inte vinna, låt den inte ta över dig, inte än…..Du släpper taget så fort du känner känslan och låter den med ens styra hela din kropp. Jag vill istället be dig att låtsas, låtsas le, spring, dansa, men  dra dig inte undan, dra dig fan inte undan!

Jag skulle vilja suga rädslan ur dina ögon och stänga in den i min själ för alltid. Jag känner mig maktlös, söndrig, handfallen. Jag vet att du kommer lära känna den, att den tillslut kommer att bli din vän men att du har många år kvar fram till dess. Om jag bara kunde skydda dig. Ta dig under mina vingar, plocka ur dig känslan eller ge dig ett starkare försvar. Jag ser min värsta fiende krypa in under ditt skinn och här står jag, och bara ser på…

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.