Om jag vore en annan mamma skulle jag alltid lyssna till historiens slut. Jag hade ivrigt frågat efter mer och lånat ut mitt öra utan att en enda gång tappa koncentrationen. Om jag vore en annan mamma så hade jag inte sagt ”kom till sak” när ni fastnar i historier, jag hade inte rastlöst stampat med foten och smugit undan så fort jag fått chansen. Om jag vore en annan mamma skulle jag leka lekar så roliga att ni alltid valde mig före era vänner, jag hade längtat efter att tillbringa tid med er och inte velat annat än att vi skulle skratta ihop. Om jag vore en annan mamma skulle jag inte sucka så fort ni är rastlösa, jag skulle inte försöka hitta sätt att aktivera er utan att jag själv är inblandad.
Men om jag vore en annan mamma skulle ni inte få den där galna kärleken som bara jag kan ge. Ni kanske aldrig skulle fått känna känslan av orden jag älskar dig och värmen från en genuin kram. Om jag vore en annan mamma kanske ni aldrig fått uppleva att få vara så älskade som ni är. Ni kanske inte hade trott på er själva på samma sätt som ni gör. Om jag vore en annan mamma kanske ni aldrig lärt er lekarna som inte finns, ni hade kanske aldrig lärt er att tänka utan för ramarna och ifrågasätta världen. Ni hade aldrig fått vara med om de där fantasierna som endast poppar ur mitt huvud. Vi kanske inte hade tävlat med och mot varann, lekt kittel-lekar innan läggdags och hittat på egna rim och ramsor. Om jag vore en annan mamma kanske vi inte hade haft disco i köket, sångövningar i bilen eller prövat på att äta 10 olika sorters bullar till middag.
Jag är glad att jag aldrig fastnade i den trånga, traditionella mammarollen, i något som inte var jag. För om jag inte skulle ha varit annorlunda skulle ni inte vara lika fantastiska som ni är idag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]