Varje dag tar fyra personer i Sverige sitt liv. Den 20 april 2018 var ”Avicii” en av dem som räknades in i den där osynliga statistiken ”människor vi inte känner, vet vilka de är eller kan hjälpa”. Jag vet inte om du sett dokumentären ”True storys” om Avicii som spelades in 2017. Om inte, se den och se om du fortfarande håller fast vid myten att ”personer som bestämt sig inte går att rädda”.
Jag blev så jävla ledsen när jag såg dokumentären, eller jävla är ett milt ord. Hittar inte ordet för att beskriva hur fruktansvärt arg och ledsen jag blev. För under hela den timmen kunde man se Avicii beskriva sin psykiska ohälsa och be om hjälp.
Han sa bland annat ”det hjälper inte att ni säger att jag ska sluta stressa och lugna mig” och precis så är det, det går liksom inte att släta över ångest. Nu vet jag inte hela historien och inte heller anledningen till att han tog sitt liv, men under dokumentären känns det inte som att man tar hans ord och hans mående på allvar.
Jag önskar att vi alla kan lära oss något ur denna fruktansvärt tragiska händelse.
Till exempel:
- Ta ALLTID depression och psykisk ohälsa på allvar.
- Även om du inte har några svar, våga lyssna!
- Var medveten om att depression går att behandla. Det går att bli frisk!
- Våga fråga om självmordstankar (även om det känns obekvämt).
- Var medveten om att en självmordstanke är en tanke och att tankar ALLTID kan ändras. (Marcus Osins bok är ett bevis på det).
- Kom ihåg att det är det lilla som räknas och som kan förändra allt. En fråga, en kram eller att våga stanna kvar och bara finnas till.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar