
Jag minns att jag stod i duschen och tänkte på att jag har så mycket att berätta, så mycket jag vill säga. Men hur normalt är det att vilja ställa sig en bit över alla andra och skrika det rakt ut? Sjukt onormalt, sade jag till mig själv. Men ändå ville tanken inte släppa mig. I samma takt som duschstrålarna flödade kom tankarna, ”vem tror du att du är”, ”vem skulle vilja lyssna på dig”, ”har du ens något vettigt att säga”. I samma stund som jag vred av kranen lät jag de där elaka orden rinna av kroppen.
Handduken torkade upp resterna av allt tvivel och beslutet var taget. Varför inte jag? Vem skulle inte vilja lyssna och kanske är det istället sjukt normalt att vilja göra sin röst hörd?
Jag vet inte vem av oss som knäckte ideén men helt plötsligt så satt vi där med en mikrofon mellan varandra.

Jag och den fantastiska hobbykreatören utmanar oss själva och startar upp en podden, sjukt (o)normal. Tanken med podden är att reda ut och dela med oss av jobbiga och (o)normala tankar vi kan ha. Vi delar med oss av egna tankar och upplevelser, men tar också emot ämnen och tankar från er lyssnare att reda i. För man är sällan ensam men en känsla eller tanke, andra bär den också, och just det vill vi påminna om. Vår tanke med podden är att du ska känna dig mindre ensam, och kanske kan du också ta med dig en ny tanke eller ett tips från podden.
Vi kommer bland annat att prata om depression, självtvivel, ensamhet och vänskap. Har du en tanke som tynger dig eller som du skulle behöva hjälp med att reda ut. Skicka gärna in den till oss så tar vi upp den till diskussion (självklart är du anonym).
Jag hoppas att du vill lyssna podden hittar du här!