Spara och slösa
I mig finns det två sidor. Där bor både spara och slösa. Så tätt inpå varandra och med en oförmåga att samarbeta. Jag försöker få dem att bli vänner. Men båda skriker nej och vänder den andra ryggen. Och i många år har jag trott att jag bara äger en av dem eller i vilket fall att den ena är starkare än den andra, men nej. Idag vet jag att det förmodligen är en mycket jämn fight. Och hur jag än beter mig blir ingen av dem nöjda.
Nej, skriker ångesten så fort den hör ordet pengar. Den vill blockera alla utgifter. Spara, leva på smulor. Kör, säger adhd:n, ”du lever bara en gång, det kommer nya pengar, det spelar ingen roll”.
Ofta talar de i munnen på varandra och jag tycker att jag lyssnar på spara, men gör slösa. Förstår inte hur det går till när min hjärna tänker en sak men mitt beteende gör ett helt annat. Blir ibland själv förvånad över mina hastiga beslut när jag hör ångesten skälla på mig igen.
Jag vet att spara håller slösa i schack, och det är jag tacksam för. Utan henne hade jag inte levt ett så bra liv som jag gör. Samtidigt är jag glad för att slösa får plats, annars hade jag aldrig unnat mig någonting och inte gett mig själv utlopp för mina intressen. Båda sidor behövs, båda har ett jobb att göra, men när de hamnar i luven på varandra gör ingen av dem det där jobbet riktigt bra.