Tack Google Maps!


Tack google maps

Tack google maps!

Alltså jag och Stockholm är inte gjorda för varandra. Eller ska jag vara helt ärlig mot mig själv så klarar jag nog inte av några nya städer överhuvudtaget, men stora städer gör liksom problemet ännu större. Och i Stokholm ser det ju likadant ut över allt, affärer, stora hus, ännu mer affärer och massa människor över allt. Jag som vanligtvis har dåligt lokalsinne går vilse så fort jag rundar ett hörn där.

Första dagen jag skulle gå till kurslokalen nådde jag fram med hjälp av Google maps. Även om vi inte är de bästa vännerna, jag och rösten i google maps, så är hon bättre än ingen vän alls i de stunder man känner sig extra vilsen.

Jag stör mig på att hon pratar alldeles för lite. Jag hade behövt en lugnande röst sisådär varannan minut som talade om för mig att jag var på rätt väg. Någon som ständigt klappade mig på axeln och bekräftar mig så att jag kan känna mig säker och trygg. Hon borde också förstå att jag varken vet skillnaden på nordost eller nordväst utan tala till mig så att jag kunde förstå. Men jag får väl ändå tacka henne för hjälpen. För fram kom jag ju, tillslut.

När jag skulle tillbaka till hotellet igen ville jag testa min förmåga och likt ”alla andra” hitta själv. Många personer tex min man har inbyggda gps i sig och klarar att gå vägen en enda gång, eller snegla på en karta och sedan hitta till rätt ställe, så hur svårt kan det va?

Väldigt, visade det sig!

Det slutade med att jag fick ta upp min gode vän Google maps så att hon återigen fick visa mig vägen hem. I nya städer håller jag mig alltid inomhus så mycket som möjligt, dels för att jag inte orkar med alla intryck (Det är såååå mycket folk!!) och sen för att jag av erfarenhet vet att jag lätt hamnar fel, och att det kan ta timmar för mig att hitta tillbaks. När jag skulle ut och handla middag visste jag tack och väl att jag inte kunde ta många steg utanför hotelldörren utan att gå vilse, så det blev en middag på Seven eleven så att jag slapp förvirra mig i mörkret.

Nästa dag när jag återigen skulle till kurslokalen ville jag återigen testa min förmåga (hoppet är väl det sista som överger en, eller? ). Alltså jag trodde att jag visste ungefär precis vart jag skulle, eller i allfall åt vilket håll. Jag förstår inte hur ni vanliga dödliga gör, vad ni äger för förmåga som jag saknar? Fick ni en spruta vid födseln med inbyggd karta och kompass som de missade att ge mig?

För det är inte det att jag inte känner vart jag ska. Nej, jag har också en stark känsla av åt vilket håll jag ska gå, vart lokalen borde ligga på ett ungefär, det är bara det att den känslan alltid är fel.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.