Min man kom för några veckor sedan hem med två halsband till mig. Det var kedjor med kristaller, vars namn jag inte längre minns. Men det sägs ju att kristaller ska vara bra av flera olika anledningar och flera av dem sägs ju ha en lugnande och lindrande inverkan.
Ja, jag vet så klart att det är hokus pokus och jag tror givetvis inte att en sten är starkare än jag själv. Men jag tror på tankens kraft, och jag tror inte att det spelar någon roll vart du lägger din tro så länge du lägger den utanför dig själv. 
Jag har själv inte någon stark tro, men ser att det finns en mening i den. Vi människor orkar nämligen inte bära allting själva utan måste ibland lägga saker utanför oss, och där kan ibland en tro hjälpa oss (oavsett vad vi tror på). Man släpper taget om sina bekymmer, man lär sig acceptans. Man försöker inte längre lösa allting själv. En form av placeboeffekt.
Jag vet att jag styr mina tankar och att mina tankar styr mig. Just därför är det viktigt att jag pekar dem åt rätt håll. Så när de spretar och far iväg åt alla möjliga håll vill jag blunda hårt med en sten i min hand och tro på att den hjälper mig. Det blir som en imaginär snuttefilt. Egentligen kan du använda vad som helst, en sten, en nalle, en låt, en hund. Det viktiga är att du fokuserar på något annat. Att du har något att hålla dig i, i de stunder du mår dåligt.
Hitta något du tror på och den tron kommer sedan att hjälpa dig. Som exempel tror jag att mina hundar gör mig lycklig, därför blir jag lyckliga av mina hundar. Jag tror att sol och ljus gör mig piggare, att blommor gör mig gladare osv. Ja, du fattar grejen. Det är din inställning till livet och allt runt omkring dig påverkar dig.
Har du någon imaginär snuttefilt, berätta!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar