Världen har aldrig varit så farlig som nu, när du finns i den. Jag vill bara varna dig för livets alla faror, skrika dem rakt ut, bromsa din framfart. Jag står inte ut med tanken att du kommer att möta mörker på din väg.
Jag vill hålla dig instängd, inlåst, för alltid invirad i bomull. Jag vill ha dig skyddad av änglar, vargar, väktare. Jag vill hålla dig i handen och aldrig släppa. Jag vill alltid finnas ett steg bakom, framför, bredvid. Jag vill bära dig, omfamna dig, hålla en vakande hand över dig och en beskyddande hand under dig.
Jag vill skriva din framtid, röja vägen framför dig och skjuta undan allt motstånd. Jag vill radera överraskningar, olyckor och otur från din värld, från din vokabulär. Jag vill inte att du ska kliva över ett enda hinder, missa ett enda mål. Jag vill bygga dig en kokong och låta dig färdas i den, skyddad från omvärlden.
Min kärlek till dig gör ont. Du gör mig rädd, skrämd, skräckslagen. Du får min värld att svaja, spricka, brista. Lika mycket som du är orsaken till min oro, till min rädsla, är du också orsaken till min lycka <3