Tänkte bara bjuda in er på ett tjuvkik i mitt relativt tomma terapirum. Än är det fortfarande ganska möbeltomt och det saknas både tavlor och gardiner. Men det spelar ingen roll. Jag är kär och känner att jag älskar att vara här även om rummet inte är helt redo för att ta emot omvärlden än.
Jag drömmer om ett mjukt rum som mina klienter kan landa i. Dom ska känna sig hemma, fast dom är borta, och lättade även om de kommer att komma innanför dörren nedtyngda.
Jag vill att både dofter och ljus ska påverka personen i rummet, ibland upplyftande, ibland lugnande. Och jag drömmer och workshops, kurser, middagar och myskvällar. Att samlas ett gäng tjejer på min gröna matta och bara andas ut.
Det här är ett rum att landa i, som tar emot dig, oavsett hur du mår. Väggarna smeker dig och luften viskar: det blir bra. Och du tror på orden, även om dina känslor hävdar motsatsen, idag.
