Utbildningar, resor och dåligt samvete


Klockan är över 22 och jag har nyss hamnat i hotellsängen. Från Norrköping till Malmö, baklänges till och med.

Klarade mig utan någon kraftigare åksjuka men klarade inte av att göra skoluppgifterna som jag hade tänkt mig. Vet inte om det var svårigheten att hålla fokus eller den där konstiga känslan jag kan få i huvudet av att åka tåg så det blev till att skjuta dem på morgondagen.

Även om jag är lite teoritrött efter en veckas utbildning ser jag fram emot morgondagen. Ska kul att gå igenom litteraturen jag läst och träffa klasskamrater igen. Har läst ut 5 böcker hittills, skrivit bokrecensioner på 3. Problemet för mig är att kunskap ofta försvinner så snabbt från mitt huvud, så jag känner att jag behöver gå igenom böckerna IGEN för att på riktigt få ner allt jag vill komma ihåg på papper. Jag är en jävel på att stressa upp mig själv. Inte nog med att jag vill vara mer än i fas med alla mina uppgifter. Jag vill också få in kunskapen för att stanna även om uppgiften redan är godkänd. Men jag vill verkligen bli en grym terapeut och går inte denna utbildning bara för att få en godkänd-stämpel på papper, utan för att jag på riktigt vill behandla och hjälpa människor. Därför måste jag, trots allt mer jobb, läsa allt igen.

Jag har varit borta sedan i måndags och kommer hem sent på lördag kväll. Hemlängtan börjar göra sig påmind. Särskilt denna vecka när det hänt mycket med barnen och båda har varit ledsna. Jag och dottern har haft långa telefonsamtal men det hjälper inte när allt man behöver är en kram.

Jag missar dom. Livet händer och jag är inte där.

Ska bli så skönt att komma hem. Få tillbaka hunden i mitt knä och barnen vid min sida. Sedan man fick barn kan man aldrig vara borta med 100% gott samvete. Och det saknar jag.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.