Dagsarkiv: 13 juni, 2015

Världen borde stanna…

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Jag undviker att se på nyheter och läsa dagstidningar, just för att jag vet att jag är extra känslig. Jag vet att jag lever utan hud, saknar filter. Allt går rätt in…

Jag har extra känsliga känselspröt som ständigt söker upp sorg och smärta, därför måste jag försöka att undvika det så gott det går, för att skydda mig själv. För mig räcker det att se ett påkört djur vid vägkanten. Den släpper liksom inte min näthinna på hela dagen och poppar upp i mina tankar till och från. Varför fick inte den leva, varför var det djuret tvunget att dö?? Det gör ont i hela mig….

Men oavsett hur mycket jag än försöker så går vissa saker inte att undvika. Som det här med Lisa som varit borta och nu hittats död. Från att jag hörde det vid första tillfällen har jag inte kunnat släppa henne vid tanken, jag har för en gångskull tittat i tidningar för att jag så gärna vill se nyheten är att hon är ok, fast att jag i magen hela tiden kände att det är tvärtom….

Så idag kom det. Beskedet som ingen människa ville höra. Det gör ont i hela mig, jag vill bara stoppa tiden, stanna upp, skrika, gråta fast att jag inte ens kände henne, men mitt liv rullar på som vanligt.

Jag tänker på hennes familj, hennes vänner, på henne. Världen borde stanna. Ingen har rätt att vara lycklig idag, när ett oskyldigt liv har tagits i från oss. Hur mycket jag än försöker att kämpa emot som finns mina tankar ändå hos er [wp-svg-icons icon=”heart-broken” wrap=”i”]

Det skulle varit en bra dag…

Detta inlägg publicerades i Psykisk ohälsa och märktes ångest av

Mörkret i mig

Igår var en  bra dag. Det var en Fredag. Jag var och hälsade på min gamla arbetsplats som jag ska tillbaka till efter semestern, jag höll terminens sista föreläsning för kollegorna på anstalten Brinkeberg. Jag hade jätte härliga diskussioner och träffade mängder med härliga människor. Det var en bra dag!

När jag kommer hem är det strålande sol, barnen är glada och mannen bygger en veranda utan att jag har bett honom. Och där står jag mitt i idyllen och känner mig som något katten släpat in. Trött, irriterad, matt och yr. Det värsta var att jag inte såg det komma, det var ju en bra dag. En dag utan påfrestningar, utan stress, utan stökiga miljöer och utan ångestladdade situationer.

Jag blev så arg och ledsen på mig själv. Det här skulle ju vara en bra dag. Istället börjar jag störa mig på röran, till och med röran jag inte ser, på vinden, inuti skåpen. Jag vill slita mitt hår och blåsa ut hela huset. Tomt, rent.

Jag sätter mig ner och börjar bläddra i en viivilla, ”se efter ditt hus” lyder rubriken. Jag känner nu hur ångesten får kraft, hur den tar fart och svischar sig runt inuti min kropp. Kanske har vi fukt i huset, luktar det inte i sonens rum, är det mögel på vinden, tänk om taket läcker in… Jag vill slita tankarna ut mitt eget huvud. Jag vill vara glad.

Det är som att någon har sköt mig med en giftpil och att jag inte märkte när,var,hur jag blev träffad. Jag kände bara hur giftet långsamt spred sig i min kropp, hur de friska tankarna domnade bort och det onda tog över. Det som skulle ha varit en bra dag!

Idag, idag är det en annan dag! Idag ska jag vara rädd om mig själv, bara göra saker som jag vill och inte det som jag måste. Jag ska gå till frisören, jag ska köpa mig en kall Frapino på Expressohouse och jag ska sitta i solen och bara vara [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]