Månadsarkiv: juli 2015


Att lyssna på

Jag lyssnar väldigt mycket på podcaster och radio. Jag märker direkt vilka som fungerar eller inte för mig då jag snabbt tappar koncentrationen och inte kan lyssna klart. Helt klart är det att jag föredrar fakta/levnadshistorier framför fiktion. När två personer sitter och pratar och ska vara roliga tappar jag genast intresset eller blir bara irriterad.

Mina favoritpoddar  just nu är sinnesjukt och Kropp och själ P1. Vill även tipsa om två sommarprat som jag nyss lyssnat på. Dels Joanna Halvardsson som berättar om att leva med Aspergers syndrom. Hennes semesterprat finner ni här. Sedan Underbara ADHD:s grundare som berättar om sin uppväxt med ADHD. Den finner ni här.

Vad lyssnar du på?


Sommaren som aldrig kom

Usch, den där frånvaron av solen gör mig galen. Tror aldrig jag varit så besviken på en sommar. Men än finns det tid kvar och jag hoppas för allt i världen att solen och värmen kommer tillbaka innan löven börjar falla. Annars kommer hösten att bli tung för många. Jag försöker tänka positivt, fånga varje solstråle med mitt ansikte och njuta av att slippa tunga vinterkläder på, men ändå….

Det finns ändå en stor tung saknad i mig och det gör ont. Jag känner mig ensam, lämnad, lurad. Snuvad på konfekten. Sommaren som aldrig kom…

Tur är väl att växterna inte ger upp, att de fortfarande slår ut i blom, behåller sin doft, och fortsätter lysa upp dessa veckor som mestadels bestått av regn och mörker.


Hoppet finns kvar…

Att förlora dig, känns i mig.

Jag tänker på dig ibland fast att jag försöker låta bli.

Jag säger till mig själv att det inte är mitt ansvar att göra dig fri.

Jag saknar dig ibland, fast att det har gått år.

Kan fortfarande minnas ditt skratt, som om det vore igår.

Jag tänker på hur vårt liv kunde ha varit eller hur det fortfarande kan bli.

Ändå fortsätter framtiden, utan dig där i.

I många år var min största rädsla att du skulle dö.

Nu är min största fasa att inte få säga adjö.

Att inte få möta dina ögon igen, aldrig mer höra din röst.

Att du själv valt det livet är ingen tröst.

Du vet det förmodligen inte, men jag tänker på dig än.

Kan aldrig sluta hoppas, att du en dag kommer hem.

Min dörr står alltid öppen, nyckeln har du kvar.

Du är välkommen tillbaka, den du en gång var.


Läser just nu:

Vem är det som bestämmer i ditt liv?Att leva ett liv, inte vinna ett krig

 

 

Jag har en hel lista med böcker som jag måste vill läsa. Den där listan kan stressa mig, för som med alla andra listor vill man ju kunna se att den minskar. Men när jag läst en bok så hittar jag oftast två  nya att lägga till, så ja, den kommer nog aldrig ta slut, och det är väl egentligen inte heller meningen med en läslista. Jag har börjat acceptera det. Lite besviken är jag dock över att så få böcker finns som e-böcker. Det är så himla lätt att låna hem e-böcker genom biblioteket. Slippa ha massa böcker liggande och behöver inte heller komma ihåg vilka dagar som böckerna ska återlämnas. Så det är ett tips. E-böcker!

Här är två av dem som i alla fall finns som e-bok. Åsa Nilsonnes bok läste jag ut i helgen och vill verkligen rekommendera. Lättläst, intressant och viktig. I alla fall för en sådan som mig….som hela tiden befinner sig i framtiden.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig läser jag just nu. Jag har läst den förut men minns inte så mycket och kände för att läsa den igen. Det är nackdelen med att läsa snabbt och slarvigt som jag gör, allt går inte in. Men många böcker hinner jag i alla fall plöja igenom  Approve

Ja, så acceptans och medveten närvaro är det jag jobbar på just nu, försöker att få bort några krav och en del måsten, sänka ribban och sakta ner tempot.


#Frihetsfjärilen

 

frihetsfjärilen25-åriga Amanda Westin mailade mig för någon dag sedan och berättade om att hon hade startat en förening där hon vill stötta personer med autism till ett friare liv. Amanda har själv autism och fick sin diagnos för tio år sedan. Syftet med föreningen är att kunna hjälpa människor med autism genom att bidra ekonomiskt till deras läkarkostnader, mediciner eller aktiviteter som de annars kanske skulle ha svårt att ha råd med. Ett jättefint initiativ tycker jag!

Bland annat kan man hos dem köpa frihetsfjärilen eller stötta dem genom att lämna ett bidrag. Deras hemsida finner du här, och Facebook sida här. En självklar sak att stötta tycker jag 


Lika barn leka bäst?

Jag började jobba för den myndighet som jag är idag innan jag påbörjat min utredning för ADHD. Jag var osäker på om jag hade diagnosen, hade kvar min skeva felaktiga bild som jag inte ville kasta bort. Men där och då förändrades allt.

Jag träffade personer som beskrev mitt liv. Mina känslor, mina tankar, som jag alltid varit ensam om att bära. De beskrev liv där lagom inte fanns, där beslut inte var genomtänkta och där man gick vilse inom sig själv. Det var som att mina tankar bodde i någon annans kropp.

Vi fick direkt ett osynligt band emellan oss som jag saknar i kontakten med familj och vänner. Ett band som innebär att den här personen per automatik förstår, den vet, den känner….samma som jag.

Känslan av att vara jagad, vilja fly, ångesten, kreativiteten, fokusen, topparna, dalarna. Personen bredvid mig behöver inte fråga varför, för den vet svaret. Vi märker det direkt, när någon lik en själv kommer nära. Personen behöver inte förklaringar, frågar inte varför eller ifrågasätter… Den bara vet…hur det känns.

En person med ADHD rycker på axlarna. För den vet att jag kan inte förklara hur jag tänkte, varför jag följde en impuls eller vart den kom i från. JAG KAN INTE FÖRKLARA DET! Jag kan inte alltid styra över min mun eller mina ord. Saker flyger ur mig även om jag försöker att hålla dem inne. Mina känslor är som skenande hästar eller som en sovande björn. Jag vet inte. Jag vet aldrig vad jag kommer att svara, hur jag kommer att reagera eller vad min nästa handling är. Jag kan säga att jag ska till höger men springa till vänster. Det finns en bångstyrighet jag inte kan tämja, en vilde jag inte kan bekämpa, och en hunger jag inte kan mätta.

Lika barn kanske inte leker bäst, men jag skulle säga att de förstår varandra mest.

 


Vad en person med ångest inte vill höra:

Dina ord gör ont

  • alla har ångest- (ja, men inte dagligen)
  • det är bara att bita ihop- (det är det jag gör, varje dag)
  • ångest är ett normaltillstånd, en del av livet- (vilket jag är fullt medveten om)
  • jag vet hur det känns- (du vet förmodligen hur ångest känns, men jag tror inte att det vet hur det är att vara en slav under den)
  • sluta oroa dig- (ångesten är inget jag själv kan styra över, hade jag kunnat det hade jag slutat för läääänge sedan)
  • du överdriver- (det är jag oftast medveten om, men det minskar inte min känsla)
  • ta det lugnt- (hade jag kunnat det, hade jag gjort det)
  • ta några öl innan så blir det bättre- (om jag skulle använda alkoholen som medicin skulle jag behöva dricka dagligen)
  • det vet ju att det inte är sant -(ja men det hjälper inte, ångesten finns där ändå)

Skilda världar….

Det viktigaste i livet går inte att mäta i pengar!

Det viktigaste i livet går inte att mäta i pengar!

För någon vecka sedan fick jag ett samtal från en säljare. Han trodde på mig och mitt företag och ville tillsammans med mig skapa en produkt som jag sedan skulle sälja vidare och tjäna (enligt honom) en hel del pengar på. Jag blev smickrad till en börja, men sedan skar det sig…ganska snabbt.

Han ville att vi tillsammans skulle nå ut till den stora massan, till företagen, organisationerna -där pengarna finns. Och inte till den enskilda individen -som behöver den. Han förutsatte att jag drev mitt företag för att tjäna pengar, nå berömmelse eller för att framstå som någon form av expert. Men han har fel. Jag har inget emot något av det, men jag driver mitt företag i första hand för att hjälpa.

Dina böcker sa han, de är ju helt meningslösa om du inte kan nå ut till den stora massa, om de inte säljer. Det är bara slöseri hävdade han. Men återigen vill jag säga att han har fel. Mina böcker har inte skapats för att uppnå rikedom eller för att bli bästsäljare -hade jag haft det som mål hade jag skrivit en helt annan form av bok. Mina böcker (båda två) är skrivna just för att stödja, om så bara en endaste människa.

Vårt samtal avslutades inte som det började, och jag tror att vi båda var besvikna, vi var på två helt olika sidor av verkligheten. Du jobbar helt i onödan menade han, de som behöver din tjänst kommer aldrig att ha råd att betala dig. Du måste byta målgrupp.

Eller så är det helt tvärtom tänker jag. Att det är här jag borde stanna kvar, att det är just här jag borde hjälpa till. I mitt jobb är inte pengarna det viktigaste, utan tillfredsställelsen jag får av att utföra det.


Till läraren som förändrade mitt liv

Du gav mig tro på mig själv

DU förändrade min framtid!

Jag vet inte om du läser det här, eller om du ens minns mig. Men jag var en av dem som bara satt av min tid. Där skolåren passerade förbi utan att betyda eller beröra mig nämnvärt. Jag var en av dem som tilläts komma undan, som aldrig förstod, och som inte vågade fråga.

Jag var en av dom som fysiskt fanns på plats, men som samtidigt befann mig mil bort. Jag levde i en annan värld och hade vant mig vid det. För mig fanns det inget annat sätt.

Jag minns inte vad du gjorde för att väcka mig ur min dvala, jag minns bara att du är anledningen till att jag vaknade upp.

Jag minns att du inte var en av dem som lät mig sväva förbi, som lät mig färdas i långsammasland. Du var inte en av dem som lämnade min låga självkänsla i fred, som tyckte att det var lättast att fortsätta ignorera, låta mig gå förbi.

Nej, du var den som lyfte min styrka så högt att jag inte längre kunde se mina svagheter, den som gjorde att mina misslyckanden minskade och inte längre fick den största platsen i mitt liv. Du var den som gav mig högsta betyg, som för första gången i mitt liv fick mig att lyckas med någonting. Det var inte pappret i handen som var viktigt eller bokstäverna på det, utan vetskapen om att jag också kan.

På en termin fick du mig att växa flera centimeter. Du suddande ut stämpeln i min panna, klädde av mig mitt försvar och pekade ut riktningen. Du visade mig att det fanns andra vägar än den snåriga stig jag trodde jag var ämnad att gå. Jag tror aldrig att du i ord försökte att lyfta mig eller på något sätt hade en avsikt att få mig på ett bättre spår. Ändå var det just det du gjorde. Du är förmodligen inte medveten om att jag fick högsta betyg i alla ämnen efter det. Att jag i stället för att dricka alkohol och hänga med kompisarna satt resten av skoltiden med näsan i boken. Och att jag lyckades, lyckades hela vägen.

Jag minns inte ditt ansikte, inte heller ditt namn, men jag minns att du var den första personen som behandlade mig annorlunda. Som såg mig, och jag vill bara säga tack!

Tack för att du lyfte mig. Tack för att du knackade hål på mitt skal, och tack för att du vågade gå utanför mallen. Tack för att du såg den lilla flickan som inte hittat sin plats, och tack för att du trodde att jag kunde bättre. Tack för att du tog dig tid, för att du fanns där och för att du visade ditt intresse.

Tack, för att du förändrade min framtid!


Bakom kulisserna

Datormålning

Datormålning

Datormålning

Datormålning

Sista semesterdagen idag, i morgon är det tillbaka till verkligheten igen. Trots att jag inte är helnöjd med semestern och solens frånvaro så känns det kul att få komma tillbaka. Träffa arbetskamrater och klienter. Och fortfarande är det ju en del av sommaren kvar

Under semestern har jag förutom att läst ut ett antal böcker, transkriberat en intervju också jobbat med att bygga ett tolvstegprogram mot ångestproblematik. I ett tidigare inlägg berättade jag att jag fundera på att starta en ångestgrupp i min stad. Det var otroligt många som var intresserade men som bodde på olika orter och därför (försöker) jag nu bygga en gratis webbkurs som visar hur man skulle kunna jobba i stegen. Detta för att man skall kunna starta grupper i olika orter. Så inom någon månade eller två hoppas jag kunna visa er detta 

Jag jobbar också med hemsidan och försöker få in något enkelt biljettsystem för föreläsningarna som ska hållas i höst. Det är liksom så mycket arbete bakom föreläsningarna som folk inte tänker på. Biljetter som ska skickas, deltagarlista som ska skivas ut och det skall hållas koll på vilka som betalt. Så innan jag planerar en enda föreläsning till vill jag kunna ha ordning på detta, pust 

Jag håller också på med vernissaget som ska hållas den 12/9. Igår hittade jag appar där man kunde måla direkt i ipaden så där blev jag sittande ett tag. Funderar nu på att skaffa en penna för att kunna måla mer precisionsinriktat. Då slipper man ju alla teckningar som blir liggande i alla fall 

Hoppas ni får en fortsatt fin sommar allihop!