Månadsarkiv: juli 2015

Ensamheten bor i mig, så jag kan den aldrig fly.

Den står alltid vid min sida, fast att dagen förvandlas till ny.

Möter jag en vän, så vet jag att det alltid är på lån.

För kommer du för nära, springer jag där ifrån.

Fast att jag egentligen inte vill, knuffar jag dig bort.

Men jag uppskattar din närvaro, trots att den är kort.

Jag liksom fastnar och kvävs av vänskapensband.

Och fast att jag skulle behöva vågar jag inte räcka ut min hand.

Jag drar mig undan, men önskar att du hittade min gömma.

För känslan av nära vänskap kan jag ändå inte glömma.

Jag trånar och längtar efter att få ha någon nära.

Samtidigt som jag är livrädd för att dig förtära.

Min ensamhets törst blir inte släckt utav dig.

Den vill ha mer och forsätter slita och dra, inuti mig.

Jag tror inte du vet om det, men jag är ledsen för att våra stunder bli så korta.

Det är svårt när du är nära, men tyngre när du är borta.

Min kropp somnar in, förvandlar sig till bly.

För ensamheten bor i mig, låter mig aldrig fly.

När jag mår som sämst har jag svårt att finna ord för vad det är jag känner, oftast vet jag inte ens själv. Utan det är först efteråt jag kan se sambanden eller sätta ord på det som egentligen pågått inom mig. Tyvärr finns det heller inga ord som beskriver mitt mående. Utan de ord jag använder är även de som finns i ditt register, som du anser dig känna till, och därför kan du ibland inte förstå mitt beteende. Men för mig har orden en helt annan innebörd.

Trött- När jag säger att jag är trött, då menar jag verkligen TRÖTT. Inte sömnig, utan TRÖTT. Jag är så trött att jag inte kan sortera alla intryck, att jag varken ser eller hör klart, allt framför mig blir en dimma och jag är rädd för att ta ett endaste steg till för att jag riskerar att falla ihop.

Ångest- När jag säger att jag har ångest så menar jag inte den lilla molande känslan som far runt i kroppen för den känner jag knappt längre. Det är min vardag. När jag har ångest så pratar jag om den stora ångesten som omfamnar hela mig och lägger sig som en extra tungt lager på min hud. En hinna av tung, kall stål. Jag får svårt att andas, tänka klart och vill bara krypa upp i ett hörn och gråta.

Inte mår bra-När jag säger att jag inte mår bra så pratar jag i stort sett aldrig om huvudvärk eller illamående. Om jag har en fysisk krämpa kan jag lätt tala om för dig var och utav vilket omfång. När jag säger att jag inte mår bra så känner jag i min kropp att den stora tunga vågen av ångest är på väg mot mig, och jag vet oftast själv inte varför. Febertermometern visar aldrig någonting trots att mitt blod kokar.

Egentid- När jag säger att jag behöver egentid menar jag inte att jag vill ut med mina vänner, festa eller på annat sätt roa mig. Det enda jag ber om är en tyst stund för mig själv. Så att jag kan sortera mina tankar.

Vila- Vila innebär inte sova för mig. Jag vill bara minska mina intryck. Både vad gäller syn och hörsel. Jag behöver en paus från min omgivning.

Och kom ihåg att när jag ber om att få vara ensam, så är det aldrig för att komma ifrån dig utan endast för att komma ikapp mig själv.

• att folk ska få hjälp innan de går sönder
• att alla människor ska bli lyssnade på
• fred på jorden
• att världens sjukdomar utplånas
• att olyckor blir inställda
• att hat och ondska förvandlas till luft
• att ingen någonsin ska behöva känna sig ensam
• att döden inte fanns
• att alla liv var förprogrammerade lyckliga
• att ångest var ett tomt ord utan innehåll som ingen kände till
• att du kom tillbaka till mig [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Igår gjorde vi återigen om här hemma. Då var det badrummets tur. In med dusch och ut med badkaret. Jag är ju en sån där person som har lite svårt för att göra mig av med saker, även om jag inte kommer att använda dem, så som tex ett badkar. Mannen försökte övertala mig till försäljning men jag sa blankt nej. Istället åkte badkaret ut på verandan och ska agera pool denna sommaren (om värmen kommer).

Igår lyste i alla fall solen. Jag jagar fortfarande sommar och semester känslan fastän att jag bara har en vecka kvar. Jag passade därför på att gå ut i trädgården och plockade sedan med mig  en bukett med blommor in. Resten av dagen ägnade jag mig åt att måla. Det börjar bli en hel del teckningar här nu som jag inte vet vart jag ska göra av. Jag har samlat lite i en portfolio här, kommer även att ha ett vernissage i Vänersborgs bibliotek den 12/9 (mer info här), bilderna som blir över kommer att förmodligen att hamna i webbshopen, så håll utkik!

En sida hos mig som jag har en hatkärlek till är min idérikedom. Visst är det kul och härligt att vara kreativ och idérik men ibland känner till och med jag själv att det blir för mycket. Jag har flera saker på gång nu, jag vet att jag inte kan fylla mitt liv med mer, ändå fortsätter de att komma. Min hjärna fortsätter liksom att mata mig med ideér fastän att jag inte orkar ta emot dem. Jag har svårt att stoppa tankarna och tar alldeles för många till handling, och som tur är dör vissa (de flesta) ut innan jag hunnit slutföra dem vilket kanske är anledningen till att jag har orkat så här långt. Jag. hade. inte. klarat. av. att. slutföra. alla. mina. ideér. samtidigt!

Jag försöker påminna mig själv om det. Att jag inte är någon supermänniska, samtidigt vill jag inte trycka ner mitt självförtroende. För om det är något jag har är det självförtroende. Min självkänsla kanske inte är på topp men prestera, det kan jag.

Det hade varit jättekul att följa den här idén. Mycket för att jag inte gjort något liknande tidigare och inte ens vet hur det går till att få en idé till en färdig produkt. Men samtidigt vet jag ju att jag har mer än tillräckligt. Påbörjar jag något nytt har jag inte lika mycket tid och kraft till det här andra jag vill göra.

Jag skulle vilja kunna säga till min hjärna att vara tyst, eller ha någon inbyggd kraft som vet vilka tankar som ska sopas under mattan och vilka jag ska bygga vidare på. Eller kanske vara miljonär så att jag hade tid och råd att gå från tanke till handling, varje gång…

:Wink: