Månadsarkiv: juli 2015


Du mår som du tänker!

Tänk positivt så löser sig allt!

Hur många gånger har vi inte hört det? Att våra tankar påverkar oss, ”tänk positivt så blir det bättre”, ”ändra din inställning och du ändrar din väg” osv. Och jag håller med, visst är det så att du mår bra av att sluta älta och försöka att se saker från den positiva sidan, Men när du lider av olika psykiska åkommor så kan det vara omöjligt. Det är inte så lätt som att bara ändra sina tankar och så är du botad från depression. Nej, hade man kunnat ta sig ur sin negativa tankespiral så hade man gjort det, för länge sedan.

Jag tror jag läst hundratals artiklar men samma innehåll. Som säger till mig att det är jag själv som avgör, att det är jag som påverkar och bestämmer, att det är JAG som styr min hjärna. Varje gång blir jag lika förbannad! Ja men visst är det så, det är mina tankar, min hjärna. Men om det nu går att tänka sig ”frisk”, hade inte alla gjort det?

Man säger att människan av genetiska skäl i regel har lättare till fler pessimistiska tankar än optimistiska, detta tror man beror på att vi från början levde i mer farofyllda miljöer. När vi känner fara skickar kroppen ut adrenalin och cortisol, när vi känner tillfredsställelse oxytocin. Men med ett positivt tänkande skall du kunna minska adrenalin och cortisol utsöndringen och således känna mer glädje.

Jag menar inte att grejen i sig i fel, jag menar att det låter lättare än vad det är. Inte i en enda artikel har jag läst att du kanske skulle kunna behöva hjälp av en terapeut för att kunna klara av det här vilken jag tror är fallet för många människor. Jag kan inte ändra mina tankar över en natt hur mycket jag än vill det. Man behöver hjälp, stöd och påminnelser.

Samtidigt tycker jag att hela grejen är att lägga ännu mer skuld på den som mår dåligt. Jaha, det är mitt eget fel, jag behöver bara tänka lite annorlunda för att bli frisk, jag har försökt och ändå inte lyckats.

Jag vill bränna varje jävla skitartikel om positivt tänkande! Vi människor är olika, vissa har stora trauman bakom sig, försummelse, övergrepp och en rad psykiska åkommor. Vissa har svårare att tänka positivt än andra! Att säga att alla ska tänka positivt för att lösa sina problem är att lägga skulden på människan och ta bort ansvaret från samhället. Jag är 100% säker på att ingen väljer att leva med ångest, depression eller missbruk. Utan att det snarare är ett resultat av hjälpen man aldrig fick.

 


Jag ser mig i dig..

Jag vill hjälpa dig

Ibland vet jag inte vad som är din ångest eller vad som är min. Om det är min rädsla som smittar av sig eller om du bär på din egen.

Jag ser mig i dig, till den milda grad att jag tror att jag vet vad du känner, vad du tänker. Jag tror att du är jag, att jag är du. Att du bär på min ryggsäck utan att veta vad som ligger i den.

Jag måste lära mig att se skillnad på dig och mig, på vad som är dina känslor och vad som är mina. Jag måste släppa taget om dig, sluta att vara rädd för din framtid, sluta att tro att du inte kommer att kunna hantera den.

Jag måste sluta skydda dig, ställa mig framför, bana vägen där du skall gå. Du är stark, du klarar det här, det gjorde ju jag. Men jag vill inte att du ska lära känna rädslan, bosätta dig i sorgen och leva i mörkret. Jag vill finnas där med en lykta, visa dig ut till ljuset, fastän att du hittar själv.

Det är bara det att jag inte vill att du någonsin ska känna ett tryck över bröstet, ångest som puttrar i dina ådror och en smärta som du inte vet hur du ska ge uttryck för. Jag vet att du hittar ditt eget sätt, din egen väg. Jag vill liksom bara underlätta den.

Jag vet att det är ditt liv, din resa, men ändå är jag livrädd inför den, likväl som jag är rädd för min. För jag ser dig i mig. Jag tror att jag är du, och att du är jag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]


Konsten att göra ingenting

Två veckors semester har gått, och två veckor är kvar. Det känns som att jag står i mitten av allt och bara ser på. Just nu är jag inne i en fas där huvudet överröstar allt. Tankarna flödar och det går fort. När någon pratar med mig pratar mitt eget huvud samtidigt till en så stor del att det blir svårt för mig att hänga med i själva samtalet. När jag sitter och försöker öva mindfullness kommer jag på mig själv med att inte ens har hört instruktören för att mina egna tankar har styrt hela sessionen. Jag försöker ta det lugn varva ner, göra så lite som möjligt på dagarna. Ändå rusar tankarna på i en hisklig fart och jag kommer inte i kapp dem. Jag försöker hela tiden att njuta av stunden och leva i nuet men kommer hela tiden på mig själv med att befinna mig någon annanstans.


Jag vet hur ångest ser ut

Jag vet hur ångest känns

Jag vet vad ångest är, för jag har haft den som min närmsta vän, som min trygghet, min fiende, min börda.

Jag vet hur ångest utvecklas, för jag har stirrat den i vitögat, hållit den i handen och haft den som en skyddande ängel över mitt huvud.

Jag vet hur ångest känns, för jag har levt med den på mina axlar, i min famn eller tätt släpande bakom mig.

Jag vet hur ångest smakar, för den har bott i min mun, fyllt mina lungor och levt i mitt hjärta.

Jag vet hur ångest luktar, för jag har haft den som parfym, som sköljmedel och som balsam.

Jag vet hur ångest ser ut. Den kan vara svart som natten, ljus som dagen och allt däremellan.

 


Känner du igen DINA tecken på stress?

Tiden springer i väg

Du kanske lätt kan märka av när andra personer runt dig är stressade, men upptäcker du när den finns i dig själv? För egen del är det väldigt sällan min stress syns utanpå, därför kan jag inte räkna med att få avlastning eller att någon ska fråga hur jag mår. Min stress bor helt och hållet på insidan och därför är det därför viktigt att jag upptäcker den och tar ett eget ansvar för att den ska minska.

Jag har några återkommande tecken där min kropp uppmärksammar mig på att det är fel. Ofta vet jag inte varför, jag känner mig liksom inte stressad i huvudet utan måste fundera ett tag innan jag hittar vart skon klämmer.

Mitt första tecken är ihopspända käkar, kan vara både natt och dagtid. Jag biter ofta också sönder insidan av kinderna. Ett annat tecken är spänningshuvudvärk. För mig är det inte som en vanlig huvudvärk utan det är som att sätta en tung, kall hjälm av bly på mitt huvud. Det stramar och isar längst skalpen. Ibland känns det även som att någon satt ett spännband runt huvudet och dragit åt. I ett senare skedde blir jag också lättirriterad och har lätt till gråt.

För mig är alltid ihopspända käkar ett tecken på att jag måste bromsa, tänka mig för. Lyssnar jag inte vet jag att trycket över bröstet kommer, sedan svårigheten att andas. Ibland kommer de till och med i omvänd ordning.

Vad har du för symtom och varningssignaler, vet du det? Några tecken kan vara:

  • Du är trött på morgonen, även när du sovit länge och ostört flera nätter i rad
  • Du har svårt att somna på kvällen och kanske vaknar tidigt på morgonen utan att kunna somna om
  • Du har svårt att koppla av och varva ner
  • Du känner dig likgiltig för vad som händer omkring dig, nedstämd och orolig
  • Du har svårare att koncentrera dig
  • Du får dåligt minne,
  • Du känner av ångest
  • Du har lätt att fastna i negativa tankar
  • Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker
  • Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning
  • Du känner dig stel, spänd och får ont i kroppen
  • Du känner dig uppgiven och trött, och undviker därför sociala kontakter
  • Du har tappat lusten för sex
  • Du får infektioner lättare och oftare
  • Du känner det svårare att andas ordentligt
  • Du upplever att tiden inte räcker till och höjer därför tempot ytterligare
  • Du väljer bort vila, fritidsaktiviteter, nöjen och kontakt med släkt och vänner på grund av tidsbrist
  • Du behöver alkohol, nikotin, koffein eller sömnmedel för att orka med vardagen, eller tar till fett, socker, alkohol eller nikotin som en tröst.

(Ref 1177)

För att kolla din stressnivå kan du gå in på stressklubben.se där du kan mäta din stressnivå, men även se vilka delar i livet du behöver jobba med för att må bättre. Ta hand om dig i sommar! [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]