Månadsarkiv: februari 2016


Att kanalisera sin energi

Att finna roI Fredags hade jag planerat att vara hemma för att slutföra min uppsats och skicka in den till min mentor. Men det blev ändrade planer och jag fick i stället ligga i sängen och vårda min förkylning. Det där med att slutföra uppsatsen känns som en historia som aldrig tar slut, kanske är det jag, eller ändrade rutiner i familjen som gör att jag aldrig kommer till skott och får ro.

För mig krävs det en ganska stor ansträngning att sätta sig ner och läsa engelska artiklar, jag kräver total tystnad och ett lugn runt mig, annars bryts koncentrationen och jag får börja om från början igen. Det där flowet jag kan minnas att jag hade förr i tiden när jag satt hemma och studerade kan idag inte infinna sig. Antingen är jag för trött efter jobbet så att min hjärna inte ens kan ta in de enklaste ord och därför överhuvudtaget inte förstå artikelns innehåll, eller så kommer barnen och avbryter mig med tre minuters mellanrum. Ofta pratar de med mig, vill visa något, ropar eller bråkar, men gör de inte det räcker det att någon bara går förbi för att jag ska komma bort mig i min text.

Jag känner att jag blir alltmer frustrerad. Något som i vanliga fall inte är jobbigt för mig alls, kommer jag nu inte igenom. Suck!

Jag har nu gett upp och insett att jag aldrig kommer ha energi efter en arbetsdag, och med barn i huset är det omöjligt att inte bli avbruten, därför måste jag försöka ge mig själv heldagar där jag kan få skärma av mig och finna ro, för att någonsin kunna slutföra det här projektet. Problemet är ju inte bara att uppsatsen blir ogjord, utan också att jag har svårt att koncentrera mig på annat när den ligger och skaver. Bloggen, kommande föreläsningar och mina andra sidprojekt blir bara som en dimma framför mig.

Jag är en person som måste göra allt till 100%, och när uppsatsen ligger och drar stjäl den massor av min fokus och energi även om jag inte aktivt jobbar med den. Det innebär att jag kanske bara har 70% av min energi kvar till det andra och då blir det istället ingenting bra gjort.

Jag måste minska läckaget och samla ihop mig själv igen. Kanalisera mig energi som jag brukade göra. Ny vecka, nya tag. Kom igen nu Jessica, nu kör vi!


Kung över livet gala

Kung över livet gala

Kung över livet gala

Den 24 April har föreningen ”Kung över livet” en välgörenhetsgala på Oscarsteatern i Stockholm. Jag bokade in det i min kalender så fort jag fick vetskapen, så nu åker hela familjen upp för en weekend i Stockholm.

Föreningen arbetar med att synliggöra NPF-diagnoser och vill öka förståelsen, kunskapen och acceptansen i samhället. Föreningen skänker 40% av överskottet under galan till hjärnfonden och 40 % till stiftelsen VIGGO foundation. Så bara att medverka på galan är att bidra! Andra sätt att bidra kan vara att skänka föreningen en slant eller hjälpa till att sprida deras gala och insamling. Flera av oss medverkande har också skänkt produkter till föreningen som de säljer på Tradera, så genom att köpa de utauktionerade produkterna ger du ditt stöd, deras auktioner hittar du här.

Artister som kommer att medverka på galan är Sanna Nielsen, Jan Johansen och Östra teatern bland annat. Kika gärna på föreningens hemsida, biljetter till galan hittar du här. Själv tycker jag att det ska bli himla kul att träffa alla medverkande på galan, en del har man genom åren haft kontakt med men aldrig träffat på riktigt. Jag hoppas så klart att få träffa några av er läsare också, så säg gärna till om ni ska dit!


Nytt i butiken!

Styrka vs svårighet

Styrka vs svårighet

Har väntat in lite nya varor från wear your label, men en del av det hade tyvärr tagit slut. Över atlanten kom i alla fall detta linne flygande. Den är en av mina favoriter. Älskar färgen, känns vårigt [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Passa på, endast ett fåtal i lager!


En vardag med katastroftankar

En vardag med katastroftankarJag har fått en ny kompis idag, säger dottern och ler. Jag blir varm inombords.

Vad kul, vad har ni gjort i dag då?

Vi var ute vid bäcken och gick på isen, jag var jätte rädd men hade en pinne med mig. Värmen försvann lika fort som den kom och hela jag frös till is.

-Is? Vad menar du? Vilken is? Hur djupt är det där? Du får inte gå på is! Hundratals olyckor flimrar förbi mina ögonlock.

-Men det är inte djupt.

-Det spelar ingen roll hur djupt det är, DU får inte gå på den isen.

Dottern lugnar mig och lovar att inte göra om det, men tankarna sitter ändå kvar hela kvällen. Jag är orolig, spänd och olyckor spelas upp som en film i mitt inre. Jag försöker att slå i från mig tankarna men det dyker hela tiden upp nya. När jag går och lägger mig är isfilmen fortfarande på, och alltid med ett lika tragiskt slut. Det känns som att ha blivit instäng i en mörk biosalong utan att ens ha köpt biljett, till en film som går på ständig repeat.

Jag sover oroligt och vaknar upp med samma bild jag hade framför mina ögon som när jag somnade. Jag försöker att lugna mig själv genom att säga till mig att hon är klok, att hon har lovat och att vattnet faktiskt inte är så djupt, eller?

Jag försöker begrava mig i arbete men istanken vägrar smälta. Mot min egen vilja tar jag telefonluren och ringer upp fritids.

-Hej det är mamma. Du jag tänkte på det vi pratade om igår. Jag känner mig orolig och vill verkligen inte att du går på isen igen. Jag kan höra hur hon ler.

Nej mamma, det ska jag inte. Hon låter lugn, varm om rösten och jag hör att hon njuter av min omtanke.

-Ok det var bara det, då kan jag släppa det, jag älskar dig. Som en tvättsvamp suger hon i sig varje ord som lämnar min mun. Så snabbt att jag knappt känner att jag har sagt det. Jag vill bara säga det igen, igen och igen.

Och jag dig mamma, och jag dig.

Filmen pausas och jag blir lugn,,,, i några timmar. Trots att jag kastat batterierna och hoppat sönder fjärrkontrollen är det som om någon ändå lyckats hitta playknappen, och allt börjar om från början igen…..[wp-svg-icons icon=”camera-2″ wrap=”i”]


Födelsedagskalas

födelsedagskalasIdag vaknade jag ett helt år äldre än igår. Förutom en stel nacke var en förkylning min första present. Den började lite lätt i ansiktet för att sedan sprida sig i hela min kropp. Jobbet löpte på utan några större överraskningar och hemma firade vi med pannkakor till middag.

Nu ska resten av kvällen firas med fötterna i soffan där varken krav eller måsten är inbjudna till kalaset!


NPF-dag i Trollhättan

NPF-dagen

NPF-dag

Den 15 Mars uppmärksammar man alla med neuropsykiatriska funktionsvariationer genom att ha en NPF-dag. I Trollhättan har man skapat ett  evenemang med tre olika föreläsningar för att kunna ge dig mer kunskap inom området. Jag kommer självklart att vara där för att lyssna på föreläsningarna, men kommer även att ha ett bord för att visa upp mina produkter. Biljetten kostar endast 60 kr och går till hjärnfonden, så vad väntar du på? Bjud in din familj, dina vänner och varför inte några arbetskamrater och köp din biljett här. (går även att köpa biljett kontant eller via swish direkt på plats).


Intervju -wear your label

wear your label

wear your label

Klockor från wear your label

Eftersom jag är ”wear your labels” första försäljare utanför Canada kontaktade de mig för en intervju. Intervjun hittar du här. Kolla gärna in deras blogg där flera av deras modeller berättar om sina erfarenheter om psykisk ohälsa. Är som ni vet alltid skönt att få känna igen sig i andra [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]


Kan du förhindra ett självmord?

Kan du förhindra ett självmord?

Kan du förhindra ett självmord?

Härom veckan var jag på utbildning i suicidprevention, en utbildning som egentligen skulle vara obligatorisk för hela samhället egentligen. Trots att jag är medveten och redan har en hel del kunskap så bli man ändå chockad av siffrorna varje gång man får dem i ansiktet. Att någon tar livet av sig var 40 sek kan vara svårt att förstå, ta in. Man kan känna en hopplöshet, hjälplöshet, vad ska jag kunna göra åt det? Men när man sedan förstår att det finns saker som vi, tillsammans kan göra åt det, då känner man istället hopp.

1960 dog det lika många i trafiken som i självmord om året, dvs ca 1500 personer. Man beslutade att försöka minska olyckorna i trafiken så man införde krav om säkerhetsbälte, sänkt hastighet osv. Idag vet vi att det arbetet har givit resultat. 2013 dog det 264 personer i trafikolyckor, medan 1600 personer fortfarande samma år tog sitt liv.

Självklart ska vi förhindra olyckor, men vi kan också förhindra självmord, så varför inte arbeta med båda? Liksom olyckor kan drabbas oss alla gäller samma med självmord, men det är det inte många som tänker på, inget vi pratar om. Det behöver inte vara du själv, men en vän, någon i din familj eller på din arbetsplats. För det läskiga med psykisk ohälsa är att det kan komma smygande och att det sällan syns på utsidan hur vi mår. Ingen av oss är vaccinerade mot olyckor, likaväl som vi inte är immuna mot psykisk ohälsa.

[Tweet ”Alla kan drabbas av självmordstankar!”]

Under svåra situationer och stress saknar många människor konstruktiva strategier för att lösa sina problem och är benägna till att vara pessimistiska och ha negativa förväntningar. Vad många inte känner till är att på varje självmord uppskattas det ske ungefär 10 självmordsförsök och hundra personer som planerar en självmordshandling. Som tur är, är det inte tanken som är farlig i sig, men om den växer och blir påträngande kan det vara svårt för personen att bli av med den.

Vi behöver därför börja prata om dessa tankar, vi behöver bli bättre på att ventilera vårt mående. Jag vet att man inte många situationer kanske inte vågar fråga för att man är rädd för svaret, kanske känner du också att du inte orkar vara den som skall bära på den andra personens mående. Du vill inte ha hans liv på dina axlar så därför säger du ingenting alls. Men ibland krävs det bara en liten omtanke för någon att bryta sin tänkta handling. Några små ord för att förändra en människas liv.

Vi måste komma ihåg att det sällan handlar om att personen faktiskt vill dö, utan att det mer handlar om att personen inte vet hur han skall leva.


I morgon är en annan dag

I morgon är en annan dag

I morgon är en annan dag

Jag hoppas att din vecka har varit bra, men om du har haft en dålig vecka, kom ihåg:

  • det är ok att inte vara ok
  • du har flera nya veckor framför dig
  • du är inte ensam med vad du känner

Nästa vecka ger dig en ny chans, en ny möjlighet. Så sätt dig ner och andas, drick en varm kopp kaffe/te. Ta en promenad. Släpp ut några tårar. Redan i morgon väntar en annan dag [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]